Bentes blogg

Jag skulle lätt kunna bli shop-o-holic, om det inte vore för några besvärande karaktärsdag. Ta idag till exempel.

Efter eoner av undersökande tid har jag kommit fram till en alldeles viss skrivare till KIM-företaget på Landeriet. En Samsung, som kan det mesta jag ville ha av en skrivare. Tyvärr skriver den inte automatiskt dubbelsidigt. Men annars så. Hyfsat snygg är den också. (Killen på MediaMarkt som visade mig ett kvalificerat ointresse då han hade en annan lösning på mitt behov kan se sig förlora en köpvillig kund. Se tidigare blogg.) Efter ytterligare en tid kom jag fram till att den ska köpas via Net-on-nets lagershop här i Göteborg. Den fanns till och med inne i lager. Det här visar på det där karaktärsdraget. Jag är så himla omständlig och noggrann ibland så hälften kunde vara nog.

Jodå. Jag tog sats och for bort på Hisingen där nämnda Net-on-net-lagershop ligger. Efter bara en liten felkörning hittade jag dit. Inne i lagershopen letade jag rätt på skrivaren. Avdelning 20 fack 39. På den snåriga vägen till just mitt fack såg jag en del av det enorma utbudet.

 

För varje steg jag tog ökade min köpfeber. Behöver jag inte en ny matberedare? Min gamla är ju faktiskt trasig. Jag kan inte riva grönsaker längre. Skulle det inte vara käckt med en sån där trådlös lättsam dammsugare? För att inte tala om en liten städrobot som gör jobbet medan jag är borta. Och en kamera, en som kan mer än mobilen? Förresten vill jag filma. Och kunna redigera. Köplusten svällde i kroppen liksom njutningen över att jag faktiskt kan köpa det jag vill ha. Jag har råd.

Men då kommer det där karaktärsdraget med i scenariot. Omständigheten. Jag vill ju köpa den snyggaste, mest praktiska och prisvärda prylen. Och inte mäktade jag med att stå där och välja. Så jag klarade mig. Även den här gången.

Kläder med tillbehör ligger jag däremot lååångt från riskzonen att förköpa mig på. Där är jag hjälpt av ett annat karaktärsdrag. Jag avskyr att prova kläder i butik. Jag uppammar ett svettigt hat mot den plufsiga människa jag ser i spegeln. Då behöver jag handlingskraftigt och rådgivande stöd. Och det har jag i sonahustrun i Karlstad. Utan hennes engagemang skulle jag väl närmast gå naken.

Kontentan är att det inte är helt fel att ha lite knepiga karaktärsdrag. Åtminstone om man vill slippa vara shop-o-holic. Och det vill jag.