Höftsnuva
På den tiden då jag var småbarnsförälder hade barnen flunsa. Det var ett samlingsnamn för olika sorters förkylningar, rossel, andtäppa, öronvärk, halsont, snuvor, hosta, t.o.m en och annan prick på kroppen, feber mm.
Nu verkar dessa åkommor ha olika namn. För en tid sedan hade Tyra Höstblåsor (känns inte som namnet är helt rätt, men det var nåt i den stilen). Nu har Signe Höftsnuva.
Det låter som ett skämt, men är det tyvärr inte. Båda tvillingarna har "flunsa". De rosslar och snorar och har feber som går upp och ner. Häromdan var föräldrarna med Signe till läkare för att hon linkade också. Jo då. Hon har Höftsnuva, dvs inflammation (snuva) i höften. Det ska gå över av sig själv. Medan de var hos läkare blev Hedda sjukare och behövde en översyn hon med. Men hon har inte Höftsnuva.
Nu verkar dessa åkommor ha olika namn. För en tid sedan hade Tyra Höstblåsor (känns inte som namnet är helt rätt, men det var nåt i den stilen). Nu har Signe Höftsnuva.
Det låter som ett skämt, men är det tyvärr inte. Båda tvillingarna har "flunsa". De rosslar och snorar och har feber som går upp och ner. Häromdan var föräldrarna med Signe till läkare för att hon linkade också. Jo då. Hon har Höftsnuva, dvs inflammation (snuva) i höften. Det ska gå över av sig själv. Medan de var hos läkare blev Hedda sjukare och behövde en översyn hon med. Men hon har inte Höftsnuva.
Det där känner jag igen. Flunsorna sprider sig, från den ena till den andra. Men jag känner inte igen namnen på åkommorna. Höstblåsor. Höftsnuva. Ujedamej.
Eichbiöuo
Oj oj oj. Nu är jag där igen. I teknikstressens högborg.
Jag gick till Teliabutiken för att fixa mitt nya abonnemang. Jo då. Nu var det nästan folktomt när jag kom bortemot halv-7-tiden på kvällen.
Jag gick till Teliabutiken för att fixa mitt nya abonnemang. Jo då. Nu var det nästan folktomt när jag kom bortemot halv-7-tiden på kvällen.
Jag fick all tänkbar hjälp. Stundtals av två personer. Alexis heter norrlänningen till vänster. Han är från Hudik och jag från Härnösand. Så här långt "hemifrån" så är det nästgårds. Mycket lyhörd och hjälpsam. Det är såna som han som gör att jag vill vara Telia köptrogen.
Jag har tecknat nytt abonnemang, Telia flex mellan, och jag har fått mig en ny iPhone 5. Vidare sålde Alexis från Hudiksvall på mig en högtalare som är kompatibel med bredbandet och routern, så med några appar Zappa och Zonos ska jag kunna zappa mellan tv-programmen från mobilen och lyssna på vilket radioprogram jag vill, när jag vill. Nu har jag båda apparna i den nya mobilen, som blir min nya expanderade fjärrkontroll. Vilka möjligheter!
Dessutom tecknade jag ett nytt Spotify premium och han aktiverade det. Idel hjälpvillighet.
Julerbjudande. 3 gratismånader. Gratis Spotify Premium i ett år. HBO i 6 månader utan uppsägningstid. Dessutom fick jag en pott att handla för så nu har jag både en extra skyddsfilm på mobilens ansikte och ett skyddande hölje utanpå.
Jag har tecknat nytt abonnemang, Telia flex mellan, och jag har fått mig en ny iPhone 5. Vidare sålde Alexis från Hudiksvall på mig en högtalare som är kompatibel med bredbandet och routern, så med några appar Zappa och Zonos ska jag kunna zappa mellan tv-programmen från mobilen och lyssna på vilket radioprogram jag vill, när jag vill. Nu har jag båda apparna i den nya mobilen, som blir min nya expanderade fjärrkontroll. Vilka möjligheter!
Dessutom tecknade jag ett nytt Spotify premium och han aktiverade det. Idel hjälpvillighet.
Julerbjudande. 3 gratismånader. Gratis Spotify Premium i ett år. HBO i 6 månader utan uppsägningstid. Dessutom fick jag en pott att handla för så nu har jag både en extra skyddsfilm på mobilens ansikte och ett skyddande hölje utanpå.
Jag frågade vad som hade störst imp-faktor på mina ungdomar och föreslog själv Håbeo (HBO). Men det var inte så märkvärdigt och framför allt skulle jag uttala bokstäverna på engelska. Eichbiöuo. Om jag fattade det rätt så är det ett ställe där jag kan kolla på film och tv-serier. Mest amerikanska, men det finns svenskt material också. Nej, värstingfaktorn var nog telefonen i sig, iPhone 5-an och kanske högtalaren med Zonos och Zappa. På mig impar HBO mest.
Lite oroande var det att höra att den nya iPhonen aktiveras redan om någon timme. Jag kommer att märka det genom att det då står Telia uppe i vänstra hörnet. Då är den så att säga i trafik. Då avvecklar min gamla trotjänare sig själv. Den med alla appar, kontakter, kalendrar, komihåglistor och gud vet vad jag har där, mycket är det i alla fall.
Oron hade sin realistiska grund. Nu funkar det ena men inte det andra. Den gamla har lagt av men den nya har inte trätt i tjänst. Jag är alltså helt utan telefon just nu. Men jag har i alla fall lyckats tanka över alla appar till nya mobilen. Och förhoppningsvis också adresslista och kalender.
Och jag som skulle gratta Ola idag. Stora pojken fyller 35. Tänk va.
- Grattis Ola. Å vet du. Jag har Eichbiöuo.
I jul blir det kul
Det pågår julplaner. De har landat i en smärre invasion till mig i Göteborg.
Idel kvinnor och en man. Och det är mannen i sällskapet som varit inspiratör och drivande kraft i att få till det. Så har jag uppfattat det i alla fall.
Hos mig och på näraliggande hotell kommer tjocka tvillingsläkten att husera nattetid. Hos mig och i övriga Göteborg med omnejd dagtid.
Signe och Heda, numera drygt ett år gamla. Deras mamma och pappa. Fastrar, farmor och farmors mor. Ungefär så. Plus minus någon person.
Julklappsfritt. Umgängesfyllt.
Kan det bli bättre?
Idel kvinnor och en man. Och det är mannen i sällskapet som varit inspiratör och drivande kraft i att få till det. Så har jag uppfattat det i alla fall.
Hos mig och på näraliggande hotell kommer tjocka tvillingsläkten att husera nattetid. Hos mig och i övriga Göteborg med omnejd dagtid.
Signe och Heda, numera drygt ett år gamla. Deras mamma och pappa. Fastrar, farmor och farmors mor. Ungefär så. Plus minus någon person.
Julklappsfritt. Umgängesfyllt.
Kan det bli bättre?
SeLest
Inger och jag gick igår kväll till Rosencaféet i Trädgårn på en kvällskonsert med SeLest.
8 musiker. Göteborgstrakten. Gitarristen och sångaren i mitten är Simon, min körledare i Alma-kören. Det var mysigt att höra dem sjunga om platser som jag faktiskt känner till. Stigberget. Röda sten. Väse. M fl.
De är ett sånt där band som skulle förtjäna att vara världskändisar i Sverige. Det finns många såna band i vår rika musikernation. Skickliga musiker. Härlig musik. Duktiga. Trevliga. Nära publiken. Ja, helt enkelt görbra.
Av någon anledning kommer inte alla upp i berömmelsens högre höjder. SeLest är en grupp som förtjänar det.
Kan spanas in här. http://selest.se/wp/category/ljud-bild/ Finns oxå på Spotify.
Av nån anledning funkar det inte att länka just nu. Ska försöka fixa det senare.
Trägen vinner?
Jag/vi tillhör en grupp företag som gått samman för att bli en potent leverantör till Göteborgs stad med kranskommuner. Vi har ramavtal inom en lång rad områden. Det är hedrande och spännande att se vad detta kan leda till.
Men. Jag är luttrad. Ramavtal har vi fått tidigare med stora prestigegivande organisationer. Ramavtal är dock inte alls detsamma som avtal. Det finns, med erfarenheten tungt vilande på axlarna, en variant av tomhet, av håglöshet, av tappad sug i mig. Känner mig inte riktigt glad över att ha detta ramavtal, som faktiskt är en nyckel till uppdrag.
I Göteborg är det dessutom så att om någon kommunal verksamhet ska köpa (nåt som vi kan tillhandahålla) så måste de upphandla igen. Det kallas för "en andra konkurrensutsättning". Det gäller från första kronan.
Göteborg, som gjort sig känd för svågerpolitik, har alltså dragit örona åt sig. Det är väl gott och väl. Men nu har pendeln slagit över till andra hållet och det är inte helt bra det heller. Nu tvingas verksamheter som dagis, äldreomsorg, tekniska kontor och andra upphandla varenda liten sketen insats. Och upphandling är inte deras främsta kunskapsområde. (Understatement)
Nåväl. Det har kanske något gott med sig också. Det regnar erbjudanden över oss om att lägga anbud på än det ena än det andra. För dom måste ju gå ut och fråga fler.
Nu har vi suttit och lagt anbud på en insats i en kranskommun. Det var ett intensivt arbete men också roligt. Jag börjar ana morgonluft. Vi är nämligen duktiga på att beskriva vår kompetens och de insatser vi föreslår. Vi är duktiga på anbud.
- Kanske kommer vi att bli attraktiva, trots allt?
Eller som min kollega säger.
- Trägen vinner.
S. k. nyheter
Det får mig att grubbla över det faktum att media bevakar kortsiktiga nyheter med inriktning på katastrof, enkla vinklade problem, ond bråd död och annat som anses ha nyhetsvärde. Det fiskas lite eller inget i vanligt vardagsliv eller långsiktiga trender och evolutionära processer, som liksom hamnar utanför nyhetsradarn. Typ hälsoutvecklingen på jorden, klimatförändring, våldets minskning i människans historia, makt- och genusperspektiv, demokratiutvecklingen etc.
Ännu en gång ställer jag mig frågan
- Vad det gör med ett folk att sköljas över med det som i media betraktas som nyheter?
Härlig helg
Vilken härlig helg jag hade med Ingela. Alltså helgen som var för snart en vecka sen. Vi åt gott och umgicks och gjorde utflykter med hennes brutna fot i ett paket. Dessutom har hon pratat förstånd med min symaskin.
Nu kan jag äntligen sy.
Vi bilade i de trakter hon kände till vid (men inte till) Tånga koloniträdgård. Vi var till Röda sten vid Älvsborgsbrons fäste och fikade på en båt. Vi åkte till Skene/Kinna och Borås och träffade hennes kompisar Gunlög och Anders H, som alldeles nyligen flyttat till Borås. Hon jobbar timmar inom psykiatrin och han är frilansjournalist efter at ha blivit friställd från utbildningsradion. Han känner Danne G.
Jag hade ett långt samtal med honom om hans projekt att belysa svensk tekoindustri i Bangladesh på ett nyanserat sätt. Dvs lyfta fram olika parters perspektiv. Fabrikerna, ägarna, arbetarna, konsumenterna... Han är kunnig inom fair trade. Vi pratade om GPs hållning till Västsvenska paketet, dvs de gör närmast en onyanserad hatkampanj. Projektet syftar till en viktig omställning från privatbilism till ökad kollektivtrafik och att underlätta kommunikation i ett växande Göteborg. Det perspektivet får lite eller just ingen plats alls.
Utgått ur sortimentet?
Jag har varit internettyst en tid. Fullt upp. Har slängt iväg ett och annat mail från paddan till vänner. Men mest har jag ägnat mig åt det relativt turbulenta liv jag lever i.
Så fick jag ett FaceBook-meddelande från en kompis. Hon undrade hur det stod till. Eller har jag utgått ur sortimentet?
Det är en sån där formulering som får mig att fnittra i timmar, dagar.
- Nej, jag har inte utgått ur sortimentet. Det har bara varit tillfälligt leveransstopp.
De stora rubrikerna
Det finns mycket att vara rädd för. Om man är lagd åt det hållet.
På nyheterna sköljs jag av hemskheter från Göteborg. En 9-årig Anna blev bortförd häromdagen och hittades välbehållen kl 3 på natten. En man hittades död under en balkong i Johanneberg. En annan blev knivskuren i... I det oändliga.
Det går lätt att få för sig att Göteborg är mästare i våld och kriminalitet.
Jag hör just inget som balanserar bilden. I alla fall inte som når igenom mediebruset och får läsbar stilstorlek i pressen. Men jag vill ändå tro att det inte är värre här än på andra ställen - jämfört med orter av motsvarande folkmängd. Jag vill tro att det inte finns anledning att vara rädd när jag vistas i ute-miljö.
Globalt sett vet jag ju att våldet i mänsklighetens historia minskat drastiskt. Hur det är i ett snävare perspektiv tidsmässigt och geografiskt vet jag faktiskt inte. Jag vet inte om Göteborg är en värsting i Mellanmjölkens land. Men nog tänker jag att det blir en förfärlig snedbild om man bara ska läsa de stora rubrikerna om våld och ond bråd död. Det kan väl inte ge en rättvisande bild att bara läsa de stora rubrikerna?
På nyheterna sköljs jag av hemskheter från Göteborg. En 9-årig Anna blev bortförd häromdagen och hittades välbehållen kl 3 på natten. En man hittades död under en balkong i Johanneberg. En annan blev knivskuren i... I det oändliga.
Det går lätt att få för sig att Göteborg är mästare i våld och kriminalitet.
Jag hör just inget som balanserar bilden. I alla fall inte som når igenom mediebruset och får läsbar stilstorlek i pressen. Men jag vill ändå tro att det inte är värre här än på andra ställen - jämfört med orter av motsvarande folkmängd. Jag vill tro att det inte finns anledning att vara rädd när jag vistas i ute-miljö.
Globalt sett vet jag ju att våldet i mänsklighetens historia minskat drastiskt. Hur det är i ett snävare perspektiv tidsmässigt och geografiskt vet jag faktiskt inte. Jag vet inte om Göteborg är en värsting i Mellanmjölkens land. Men nog tänker jag att det blir en förfärlig snedbild om man bara ska läsa de stora rubrikerna om våld och ond bråd död. Det kan väl inte ge en rättvisande bild att bara läsa de stora rubrikerna?
Duktiga Annika
Jag är specialist på att dväljas. Ägnar mycket tid åt att fundera över om jag ska göra si eller så och vad det får för konsekvenser på kort och lång sikt.
Det är rätt självbrännande faktiskt. Undrar hur det skulle vara att bara ta lätt på tillvaron, att vila i tillförsikt att det ordnar sig och att det helt enkelt inte spelar så stor roll vad jag väljer. Det blir nog bra ändå.
Men sån är inte jag. Stön.
Nu senast kommer jag från en erfarenhet av ett uppdrag på annan ort som gör att jag ifrågasätter min lämplighet som processledare. Jag hör ju inte vad folk säger. Jag minns inte vad de heter, heller. Dessutom är det slitigt att kastas mellan olika jobbvärldar. Ena stunden processledare, andra stunden projektmedarbetare.
Det här får konsekvenser för vad jag ska inrikta mig på i framtiden.
En sak är då säker. Jag tänker inte hålla på att göra sånt jag otrivs med och är oduglig i. Nej, jag vill få vara duktig. Typ duktiga Annika. Ett bra tag till.
Det är rätt självbrännande faktiskt. Undrar hur det skulle vara att bara ta lätt på tillvaron, att vila i tillförsikt att det ordnar sig och att det helt enkelt inte spelar så stor roll vad jag väljer. Det blir nog bra ändå.
Men sån är inte jag. Stön.
Nu senast kommer jag från en erfarenhet av ett uppdrag på annan ort som gör att jag ifrågasätter min lämplighet som processledare. Jag hör ju inte vad folk säger. Jag minns inte vad de heter, heller. Dessutom är det slitigt att kastas mellan olika jobbvärldar. Ena stunden processledare, andra stunden projektmedarbetare.
Det här får konsekvenser för vad jag ska inrikta mig på i framtiden.
En sak är då säker. Jag tänker inte hålla på att göra sånt jag otrivs med och är oduglig i. Nej, jag vill få vara duktig. Typ duktiga Annika. Ett bra tag till.
Obama vann
Pu
Förtjusande förfärliga
De små ettåriga damerna var mycket trevliga då jag var och hälsade på. Idel solsken och iver att umgås, upptäcka och lära.
Det blir nåt särskilt med konsistensen på små barn som är ivriga. De blir liksom fastare i hullet och har en riktning i sitt beteende. Inget snack om vad de vill. De vill hålla på, se mer, öva, eller vad det nu kan vara.
I fjärilshuset fanns små trappor. De skulle gås i, om och om igen, å så om igen ett antal gånger till, och igen och igen, tills ryggarna på oss vuxna gnekade eller hjälplusten helt enkelt tröt. Inte kan de prata heller. Men kroppsspråket är det inget fel på. De talar med en tydlighet som är svår, för att inte säga, omöjlig att misstolka.
Efter en tupplur i vagn på väg hem och efter lite mat i magen fortsatte ivern. Nu inomhus. Hedda vill gå, och gå och gå. Jag har upptäckt varför hon är lite försiktig med gåendet. Ena foten är riktad framåt och den andra rakt åt höger när hon går. Det gör att hon har svårt med balansen och liksom slirar runt som om hon vore berusad.
Signe fick lära sig att hälsa goddag av mig. Goddag. Det var väldigt roligt och vi goddagade så det stor härliga till. Till slut kom hon på att hon kunde förmedla sin lärdom till syrran. Signe och jag goddagade och sen gick hon till Hedda och goddagade med henne och så kom hon tillbaka och goddagade med mig å så iväg till en alltmer stortjutande Hedda (skrattjut) och goddagade där å så tillbaka till mig. Det blev en sån där procedur som upprepades om och om och om igen i det oändliga. Hedda tjöt av skratt och Tuva och Leo vek sig så småningom dubbla av skratt de med. Men Signe och jag tog uppgiften på största allvar, vi skakade hand och nickade med våra huvuden. Eftersom vi höll på så länge hann Leo fånga det på film, så nu sprids en helt bedårande goddag-film bland närmsta släkten.
På detta viset förflöt min helg hos barnbarnen. De var helt förtjusande.
På natten började de ynka. Täta näsor, svårt att andas, lätt feber på morgonen. Ynk ynk. Nu är de så där griniggnälliga så de håller på att driva sina föräldrar till vansinne. Förfärliga, helt enkelt.
Alltmedan jag har seglat iväg i tillvaron, jobbat en dag i Stockholm och sen åkt hem. Nöjd med en fantastisk vistelse med förtjusande barnbarn. Jag har bara svårt att tro att föräldrarna just nu vill skänka bort de förfärliga till första bästa....
Sista gången någonsin
I söndags spelades den allra sista matchen någonsin på Råsunda. Hädanefter kommer matcherna spelas i den nya omtalade Friends arena. Tuva bor, som jag, granne med en stor stadion. Jag bor granne med Gamla Ullevi och har Fattighusån emellan. Hon bor nästgårds med Råsunda i Solna och har en större trafikled emellan. Men snart är det ett minne blott. Där Råsunda står idag ska byggas bostäder.
Vi hade gjort en mycket trevlig utflykt till Hagaparken och Fjärilshuset med småttingarna. Redan när vi gick dit (jag cyklade) märkte vi hur det började dra ihop sig.
Polis i farten.
Folk i rörelse.
Spänning i luften.
Solnalaget AIK mot Malmö FF som hade vittring på att vinna allsvenskan i år.
När vi var på väg hem hörde vi åskmullret från läktaren. När vi närmade oss hemmet tjocknade det till av poliser. Jag cyklade i förväg och kunde inte låta bli och stanna för att titta på skådespelet.
Fotade hur poliserna flockades i en tunnel. Och ser man på. Mitt i polisvimlet går en ung familj med bred barnvagn. Omisskännligt. Det var de mina.
De berättade att poliserna hade paus under matchen och hade dukat upp kaffe och fika och hade det riktigt mysigt där inne i tunneln.
När det blev 1-0 kunde vi bara gissa att det var AIK som gjorde målet. Det slutade 2-0 och Malmö FF gick miste om guldet i ligan.
Better safe than sorry
Better safe than sorry var Tuvas kommentar på gårdagens (torsdagens) drama, som vi fick återberättat på sms.
I går, på kvällskvisten upptäckte Leo att Hedda (lite drygt ett år, korrigerad ålder) var aningen blå på underläppen. Han googlade på blåa underläppar och hamnade på sidor som indikerade hjärtsvikt. Han ringde sjukvårdsupplysningen och pratade med en dam som omgående blev stressad och hänvisade till akuttelefon på nåt sjukhus. Den damen blir också stressad och stressen förhöjdes när hon får veta Heddas bakgrund med vsd (hål mellan de stora hjärtkamrarna) som prematurbaby… Han ombads komma med Hedda omgående.
Det var kväll och läggdags för de små, som var trötta. Hedda visade inga sjukhetstecken för övrigt, bara det där blå…
Han baksade sitt patrask till akuten. Där blev Hedda undersökt och sjuksköterskor och läkare. De blev förbryllade.
Efter jobbet kom även Tuva dit. De fick vänta och vänta, för det verkade ju inte så allvarligt trots allt. Efter några timmar klarnade det. Läkarens teori är att Hedda sugit så hårt på sin underläpp att hon gett sig själv ett sugmärke. Och vi drar oss alla till minnes. Visst. Hon suger ofta på sin underläpp. Då ser hon ut som en gammal tandlös gumma. Vilket hon är. Tandlös alltså.
Det här, tänker jag, är sånt de får leva med. Den allvarliga bakgrunden gör att sjukvården, och föräldrarna, vill ta det säkra före det osäkra. Och som sagt. Better safe than sorry. Även om ett sånt här äventyr suger.
Min ljuvliga sjal IV
Jag skrev några bloggar för flera dagar sedan - utan att publicera. Kommer här.
Idag (dvs i fredags 2 november) låg det ett ganska litet, men ändå, paket i min hall när jag kom hem för att äta lunch.
Idag (dvs i fredags 2 november) låg det ett ganska litet, men ändå, paket i min hall när jag kom hem för att äta lunch.
Där låg underverket. Såg mindre ut än vad jag föreställt mig, men är perfekt i storlek när jag väl sätter sjalen på mig. Underbara gråa nyanser. Jag menar bestämt att jag har en god förmåga att njuta av gråhetens nyansrikedom. Jag är nog expert på grått.
Linnea hade verkligen känt in hur stram och enkel jag ville ha sjalen och ändå med små detaljer som förstärker enkelheten och stickförfarandet. Helt fantastiskt vacker.
Dessutom hade hon lite garn över så hon stickade två handvärmare i samma garn och mönster. Det gör att jag känner mig som den diskretexklusiva dam jag faktiskt är. Åtminstone med dessa underbara plagg. Alltså, jag försäkrar. Ull från Alpackababy och angora ihopspunnet i samma garn, det är gosaker det.
Aah, nu är den min, den underbara sjalen. Välkommen, du underbara.
Att stänga någon ute
För det mesta är jag käringen med strömmen. Flyter med och stirrar storögt på tillvaron.
Men ibland är jag emot. Som nu, t ex. Jag kan tycka att jag silar mygg och sväljer kameler, när jag gör en så stor sak av följande.
I några år har det vid den här tiden varje år cirkulerat ”hemliga” meddelanden Facebook bland oss tjejer. Det brukar komma i mitt brevfack ett meddelande om att ”gör si och så, så manifesterar du att du stödjer kampen mot bröstcancer. Sprid det till andra tjejer". (Alltså inte killar.)
Nu pågår en ny våg. Den här gången har jag inte fått nåt visk-visk-meddelande, så jag vet inte riktigt vad instruktionen är. Men den ena efter den andra av mina vänner meddelar på FB att de ska ut och resa. Långt och länge. 7 månader i Prag. 100 dagar i New Tork. 5 månader i Österrike. Etc etc.
- Nå, varför vill jag inte delta? För jag stöder ju liksom kampen mot bröstcancer.
- Jo, för jag ogillar att stänga folk ute. Varför i fridens dar skulle inte killar kunna vara med och stödja kampen mot bröstcancer? Varför vara hemlig om detta? Varför stänga en befolkningsgrupp ute?
- Nä, det här tycker jag inte om. Så därför deltar jag inte i kampanjen på FB. Fast jag ogillar bröstcancer.
- Det påminner mig om min uppväxt i Byske. Några år i folkskolan fanns en grupp tjejer som hade en hemlig klubb om mig. Den gick i princip ut på att stänga mig ute. Det var inte så kul. Därför vill inte jag medverka till att stänga oskyldiga människor ute från en gemenskap, där de rimligen borde kunna höra hemma. Om de vill.
Mör i hjärnan
Mitt internettiska krig fortsätter men nu är det färdigordat om detaljerna ett tag. Jag blir så trött så trött på det som inte funkar. Men, ett och annat funkar ju också, så jag har hopp om att vinna kriget. Sakta men säkert.
På jobbet har jag rollen som sammanfattare för tillfället.
Uppdragen duggar över mig. Och uppdragen förändras från ena dagen till den andra.
- Beskrivning modellen vi jobbat fram under de här åren.
- Förbered ännu en projektavstämning.
- Beskriv modellen ni använder i uppdraget i Sundsvall.
- Gör ett presentationsmaterial som vi kan prata till under den stora dragningen i slutet av november.
- Kanske vi ska lämna något skriftligt ifrån oss då? Kan du göra en skiss på det?
- Gör ett bildspel som vi kan använda vid extern information om projektet.
Allt det här är roligt att hålla på med. Egentligen. Men det där med att extrahera flera års arbete på ett kärnfullt sätt och lyfta fram avgörande framgångsrika beslut, prioriteringar, vägval på ett rättvisande sätt, det är en utmaning.
På jobbet har jag rollen som sammanfattare för tillfället.
Uppdragen duggar över mig. Och uppdragen förändras från ena dagen till den andra.
- Beskrivning modellen vi jobbat fram under de här åren.
- Förbered ännu en projektavstämning.
- Beskriv modellen ni använder i uppdraget i Sundsvall.
- Gör ett presentationsmaterial som vi kan prata till under den stora dragningen i slutet av november.
- Kanske vi ska lämna något skriftligt ifrån oss då? Kan du göra en skiss på det?
- Gör ett bildspel som vi kan använda vid extern information om projektet.
Allt det här är roligt att hålla på med. Egentligen. Men det där med att extrahera flera års arbete på ett kärnfullt sätt och lyfta fram avgörande framgångsrika beslut, prioriteringar, vägval på ett rättvisande sätt, det är en utmaning.
Jag går som katten kring het gröt och ruvar, har närmast kreativ ångest, får inget gjort, känns det som. Ja, jo, jag har ju gjort en sammanställning av mobiltrafiken för de två senaste åren. Jag har skickat fakturor och sorterat kvitton. Ett detaljpet som är olikt mig. En och annan blogg har blivit skriven. Och jag har lagt väldigt mycket patians.
Men så plötsligt händer nåt och förlossningen är ett faktum. Då gäller det att sitta still med penna i handen och låta det födas. Förlossningar kan nämligen inte avbrytas om det skall födas nåt. I mitt fall är en multiprocess som på en och samma gång tar itu med vad som är viktigt att säga, hur det ska sägas och hur det ska layoutas för en betraktare på ett lämpligt antal sidor så att det låter sig kopieras i ett folderformat. När förlossningen väl är klar är jag alldeles slak.
Detta hände i förrgår. Jag fick störtförlossning så där vid middagstid, kanske vid 18-tiden och då var det alltså bara att sitta still och sitta kvar och låta pennan och hjärnan flöda på. Efter några timmar var värsta fasen överstökad och jag kunde gå hem. Sen var jag alldeles mör dagen därpå. Grinfärdig. Kunde inte tänka en redig tanke.
Detta hände i förrgår. Jag fick störtförlossning så där vid middagstid, kanske vid 18-tiden och då var det alltså bara att sitta still och sitta kvar och låta pennan och hjärnan flöda på. Efter några timmar var värsta fasen överstökad och jag kunde gå hem. Sen var jag alldeles mör dagen därpå. Grinfärdig. Kunde inte tänka en redig tanke.
Parallellt med denna kreativa process funderar jag på min egen kompetens. Kan vara bra att kunna beskriva den för andra, så här när projektet går mot sitt slut och jag ska kunna erbjuda mina tjänser till andra.
Jag går med en känsla om att vara smått unik. Men det är inte det jag får höra. Det jag hör är
- avstämningarna fungerar som mallar, som vi själva kan använda i andra situationer
- andra kan göra detta, det är inte så unikt
Har inte så mycket att sätta emot, men mitt väsen, min intuition, håller inte riktigt med. Jag har en rätt ovanlig kombination av kompetenser som, när jag flätar dem samman, blir smått unik. Jag förmedlar helhetsperspektiv på vår specifika verklighet, vårt sepcifika projekt, och kombinerar mjuka värden på olika strukturnivåer med hårda strukturer och kan rita och beskriva på ett sätt som blir begripligt för andra.
Jag har inga mallar att gå efter och inte har jag någon person som förebild heller. I det arbetet känner jag mig rätt ensammen. Jag VET att jag har en sällsynt förmåga att fånga helheter. När det är gjort så ser det så enkelt och självklart ut. Folk förstår precis, de känner igen. Men jag vet att det inte är alldeles lätt att nå till den där klockrena enkelheten. Det ligger mycet mer möda bakom än vad de flesta förstår. Att eskriva helheter är något annat än att rada upp en massa delar tillsammans. Det är en transformerande kreativ process att göra helhetsbilder. Det är både roligt och krävande. Och när det blir mycket av den varan, så blir jag alldeles mör i hjärnan.
Nu sitter jag här med en ny tanke. Borde jag inte använda berättelsen, sagoformen, för att beskriva en komplex process? Det är en god tanke. Den ska jag sova på.
Alltmedan jag riskerar att bli ännu mer mör i hjärnan.
