Övrgiven igen!
Det finns vissa situationer då jag känner mig övergiven. Igår hände det igen.
Jag körde på inspiration till Bäckebol för att prata om - och köpa - två olika skrivare med en kunnig person på MediaMarkt. Först gick energin åt att bevaka min köplats till de två datorsäljare som fanns tillgängliga. Missade köplatsen så att minst tre personer hann före. Det gav mig nog en lättare irritation innan det var dags för att uttrycka mina behov.
- Skrivare som ska passa både Mac och PC. – Det kan alla.
Laser. - …
- Färg. – Men vet du, du frågar efter skrivare som kostar fantasipriser!
- Trådlös. Helst dubbelsidig utskrift. Inte alltför långsam. – Ska den kunna mer än skriva ut?
- Ja, skanning vore inte fel.
Han visade mig på en produkt som tycktes vara det enda svaret på mina behov. – En bläckstråle som kunde allt jag frågade efter. Till ett pris som är lägre än motsvarande laser och med lägre utskriftskostnader.
- Men, hur är det nu med uppehåll i skrivandet? Det är aktuellt för oss. Det kan finnas längre perioder då skrivaren är inaktiv.
På det örat lyssnade han inte. Och det lät ju väldigt bra alltihop. Allt den kunde. Utskriftspriset OK. Dessutom fanns den att bara plocka med sig.
Men det sa inte klick i mig. Det kändes inte bra. Jag fick inte utrymmet att resonera. Det fanns bara ett svar. Och jag kände det som att han hellre ville sälja den produkt de hårdlanserar än den produkt jag frågar efter. Han var påtagligt ointresserad av min kravprofil, faktiskt. Trots att jag gjorde klart att den tusenlapp extra som en laserskrivare skulle kosta inte var ett problem.
Bad om ett annat alternativ, en liten skrivare till mitt eget kontor, och bara svartvit utskrift är ok. Han visade på en liten behändig Samsung. Laser, faktiskt. Den hade jag sett då jag var ute och surfade. Miljövänlig. Den vågade jag köpa. Så nu har jag en skrivare som ska installeras hemma hos mig. Alltid något.
Summa summarum. Det stöd jag kom för att få, råd i färgskrivarfrågan till kontoret på Landeriet, fick jag inte. I alla fall känns det inte så. Det är i en sån situation jag upplever mig övergiven.
Det har jag stött på flera gånger förut. Gemensam nämnare för dessa situationer är Teknikutrustning. Jag har pratat med mobilsäljare, IT-supporters, m fl och det slutar nästan alltid i känslan av en kommunikation där vi inte möts. Gemensamt är också att jag är i viss stress inför samtalet. Gemensamt är att jag upplever mig behandlas som en okunnig kärring som inte kan nånting över huvud taget. (Vilket det kan finnas viss sanning i, men ändå inte.) Jag känner mig oviktig, okunnig, ointressant. Övergiven. Trots att jag vill köpa. Trots att jag är en seriös kund.
Jag körde på inspiration till Bäckebol för att prata om - och köpa - två olika skrivare med en kunnig person på MediaMarkt. Först gick energin åt att bevaka min köplats till de två datorsäljare som fanns tillgängliga. Missade köplatsen så att minst tre personer hann före. Det gav mig nog en lättare irritation innan det var dags för att uttrycka mina behov.
- Skrivare som ska passa både Mac och PC. – Det kan alla.
Laser. - …
- Färg. – Men vet du, du frågar efter skrivare som kostar fantasipriser!
- Trådlös. Helst dubbelsidig utskrift. Inte alltför långsam. – Ska den kunna mer än skriva ut?
- Ja, skanning vore inte fel.
Han visade mig på en produkt som tycktes vara det enda svaret på mina behov. – En bläckstråle som kunde allt jag frågade efter. Till ett pris som är lägre än motsvarande laser och med lägre utskriftskostnader.
- Men, hur är det nu med uppehåll i skrivandet? Det är aktuellt för oss. Det kan finnas längre perioder då skrivaren är inaktiv.
På det örat lyssnade han inte. Och det lät ju väldigt bra alltihop. Allt den kunde. Utskriftspriset OK. Dessutom fanns den att bara plocka med sig.
Men det sa inte klick i mig. Det kändes inte bra. Jag fick inte utrymmet att resonera. Det fanns bara ett svar. Och jag kände det som att han hellre ville sälja den produkt de hårdlanserar än den produkt jag frågar efter. Han var påtagligt ointresserad av min kravprofil, faktiskt. Trots att jag gjorde klart att den tusenlapp extra som en laserskrivare skulle kosta inte var ett problem.
Bad om ett annat alternativ, en liten skrivare till mitt eget kontor, och bara svartvit utskrift är ok. Han visade på en liten behändig Samsung. Laser, faktiskt. Den hade jag sett då jag var ute och surfade. Miljövänlig. Den vågade jag köpa. Så nu har jag en skrivare som ska installeras hemma hos mig. Alltid något.
Summa summarum. Det stöd jag kom för att få, råd i färgskrivarfrågan till kontoret på Landeriet, fick jag inte. I alla fall känns det inte så. Det är i en sån situation jag upplever mig övergiven.
Det har jag stött på flera gånger förut. Gemensam nämnare för dessa situationer är Teknikutrustning. Jag har pratat med mobilsäljare, IT-supporters, m fl och det slutar nästan alltid i känslan av en kommunikation där vi inte möts. Gemensamt är också att jag är i viss stress inför samtalet. Gemensamt är att jag upplever mig behandlas som en okunnig kärring som inte kan nånting över huvud taget. (Vilket det kan finnas viss sanning i, men ändå inte.) Jag känner mig oviktig, okunnig, ointressant. Övergiven. Trots att jag vill köpa. Trots att jag är en seriös kund.
Kommentarer
Trackback
