Sveriges extremism
Jag har en dag då jag trampar vatten. Ska fixa det sista innan lägenhetsvisningen. Handla frukt, grönt, blommor och sätta en sista piff.
Så hör jag en förfärande uppgift på nyheterna. Det får mig att tänka på en länk jag såg på FaceBook för en tid sedan. Den handlar om Sveriges plats i det globala samfundet i en del avseenden.
Vi tillhör topp 10 bland länder i världen avseende
1. har högsta mjölkkonsumtionen per kapita
2. behandlar äldre bäst
3. har jämnaste inkomstfördelningen
4. har minsta könsskillnaderna
5. har mesta sociala utvecklingen
6. högsta andelen forskare per capita
7. har högst kaffekonsumtion
8. failed states ??? – det vet jag inte vad det innebär
9. tillhör topp 5 på BBC global innovation index
10. har aldrig invaderats av Storbritanien
11. har tidig sexdebut
12. näst flest heavy-metal-band per capita
13. är minst religiöst
14. mest transparant myndighetsutövning
15. har hög global konkurrenskraft
16. har mest skog
17. har låg korruption
18. har hög andel kvinnor i parlamentet
19. har högt pressfrihetsindex
20. har bästa mamma-villkoren
21. är bland de lyckligaste
22. är renliga
23. ger resurser till forskning o utveckling i % av BNP
24. har hög andel med fast bredband
25. har sekulära/rationella värderingar och självuttryck
26. dagens nyhet, se längst ner
Intressant är kanske inte var punkt för sig. Men tillsammans berättar de något om landet extrem, alltså globalt sett utmärkande, som vi går och betraktar som landet lagom. De är punkter som beskriver Sveriges identitet. Om Sverige vore en KIM, så skulle KIM kunna beskrivas i just dessa punkter. (En KIM är den mänskliga omskrivningen av en komplex företeelse, alltså ett metaforiskt sätt att betrakta tillvaron, som min kollega och jag lanserar.)
Det är dags att ompröva våra beskrivningar av oss själva. Medelsvensson, som bygger vårt land och väljer färdväg i demokratiska val, är alltså bärare av sekulära värderingar, värnar forskning och utveckling, är innovativ och står för jämn inkomstfördelning, jämställdhet, pressfrihet och transparent myndighetsutövning.
Medelsvensson siktar på och lyckas att inta en särposition globalt sett. Inte illa för en så pass grå eminens i ett land som vi envisas kalla landet lagom. Vi är fan ta mig inte lagom, vi tillhör inte mittfåran av länder. I alla dessa 25 avseenden tillhör vi den absoluta topp-minoriteten.
Kanske är det också så att medelsvensson oroas av att det vi byggt upp kommer att gå förlorat av alltför omfattande invandring. I det avseendet tänker jag att medelsvensson kan behöva lite skolning. Invandringen har varit en förutsättning för välfärdsbygget och våra framgångar på den globala marknaden. Självklart påverkas alla av mellanmänskliga möten. Men det är lite enögt att se invandringen bara som ett hot, den är också en gigantisk möjlighet. Och då handlar det om att mötas med våra värderingar.
26. Nu till nyheten av idag. Vi Svenskar har just klivit in i topp 10 av de länder som tär på jordens resurser mest, dvs har det sämsta ekologiska avtrycket.
(En annan nyhet av besvärande slag är att sedan 70-talet har antalet djurarter halverats medan jordens befolkning fördubblats. Stön.)
Det finns alltså anledning att vara både stolt och förfärad över Sveriges extremism.
Hej och hå
Igår hade jag hjälp att visningsstäda min lägenhet. Det är skönt med folk som kan sin sak och nu skiner min lägenhet mer än någonsin.
Jag gjorde de lättare arbetsuppgifterna som att slängs skräp, göra rent ljusstakar, dammsuga lampor, plocka undan, baxa grejer till källaren som nu börjar bli överfull. Tidigt på morgonen släpade jag också ett antal bokkartonger till Landeriet så att min kollega ska ha böcker att leverera medan lagret hemma hos mig är otillgängligt. Så alldeles lätt var det inte, det jag gjorde. Svetten lackade mer än en gång.
Framemot 16-tiden var städningen klar. Då började jag frysa med en ångestfylld tomhet som bara nockade mig. Jag var bara tvungen att lägga mig och dåsa under en filt.
Det tycks mig som att senaste tidens skruvstäd tog ut sin rätt just i denna eftermiddagsstund.
Jag gjorde de lättare arbetsuppgifterna som att slängs skräp, göra rent ljusstakar, dammsuga lampor, plocka undan, baxa grejer till källaren som nu börjar bli överfull. Tidigt på morgonen släpade jag också ett antal bokkartonger till Landeriet så att min kollega ska ha böcker att leverera medan lagret hemma hos mig är otillgängligt. Så alldeles lätt var det inte, det jag gjorde. Svetten lackade mer än en gång.
Framemot 16-tiden var städningen klar. Då började jag frysa med en ångestfylld tomhet som bara nockade mig. Jag var bara tvungen att lägga mig och dåsa under en filt.
Det tycks mig som att senaste tidens skruvstäd tog ut sin rätt just i denna eftermiddagsstund.
Som sagt, jag letar boende.
Jag har hittat ett mini-radhus på 45 m2 i Kalhäll, något skabbigt men ändå lite småtrevligt. Pyttelitet. Med lite ombyggnad, så... (En stadsplaneringskunnig arkitektkompis sa - Jag visste inte att det fanns så små radhus.) Det visas på söndag och måndag, varken mer eller mindre. Jag har kollat om det går att snabbjuda på det och liksom köpa det innan någon annan hann med, men nej det gick inte. Jag får snällt invänta söndan och hoppas att budgivningen inte drar iväg till höjder jag inte når.
En tid har jag också sett en BoKlok-lägenhet byggd 2012 i Rydbo, som är en liten håla med 500 boende på landet mellan Täby och Åkersberga. Objektet blev mer aktuellt eftersom det växt fram en insikt om att jag inte ska bo i BoKlok Upplands Väsby med dess flygplansbuller och ett års väntan på att flytta in. Rydbo innebär liknande inflyttningsklara goda bo-kvaliteter alldeles intill en spårvagnsstation utmed Roslgagsbanan och med svampskogar runtikring. (Hick!) Roslagsbanan landar vid Tekniska Högskolan innne i stan.
Med växande intensitet insåg jag att jag nog var intresserad av Rydbo som hade visning i söndags, alltså förrgår. Jag skulle alltså behöva ge mig in i budgivning innan jag ens sett miniradhuset i Kalhäll och innan min lägenhet var såld och hur skulle jag nu göra?
Jag bad om stöttesamtal från mina Solna-anhöriga. Vi skajpade i söndags kväll.
Det visade sig att de cyklat genom Rydbo i somras och mycket väl kände till trakterna. De kunde berätta att Rydbo ligger på en höjd, att bussarna går en kilometer söderut och från dessa till lägenheten är det en rejäl uppförsbacke på en kilometer. De kunde berätta att Rydbo ser trevligt och välansat ut, att skogarna norr därom tidigare varit blötmarker men att de nu börjat dikats ut. Var jag än ska bege mig behöver jag åka kollektivt. Det inkluderar att handla mat och posta paket på posten. Ingen närservice som jag nyttjar finns i Rydbo. Finns bara skola och dagis. Vi kom fram till att, svampskogarna i all ära, så är det inte det minsta stadsliv där, det är en sovort. Så jag valde att avstå. Fortfarande ser jag att jag skulle kunna buda, hittills är det bara en person som bjudit och ja, jag skulle kunna... Men avstår alltså.
Det var ett dygn där jag satt i mitt eget besluts-skruvstäd. Förstår att detta bara är en mild försmak av vad som komma skall. Med den skillnaden att jag om några dagar vet vad jag sålde min lägenhet för och därmed mer exakt vad jag har att röra mig med.
Jag är fortfarande intresserad av miniradhuset i Kalhäll, men det finns andra objekt som också ska få mitt besök. Fler beslutsskrivstäd är att vänta. Med tanke på min trötthetsreaktion igår, så förstår jag att det här kommer att fresta på. Hej och hå.
Relativ förlust - relativ vinst
Det pågår inte bara ett privat komplext ovisst boendedrama.
Ute i den större världen pågår att annat drama, nämligen hanteringen av valresultatet. Socialdemokraterna och Miljöpartiet ser ut att bilda minoritetsregering efter ett valresultat där båda partierna är besvikna. Båda hade på goda grunder trott att de skulle få betydligt fler röster. I ett läge av besvikelse fick de ett svårmanövrerat parlamentariskt läge i knät.
Socialdemokraterna har ju långvarig erfarenhet av att regera. Men inte Miljöpartiet. Det innebär att de för första gången i sitt partis historia kommer att sitta i en regering. Det må beskrivas som en valframgång. Vilken vinst!
Så paradoxalt. En relativ valförlust är samtidigt en relativ vinst. Så det kan bli.
Dimman lättar och tätnar
Som sagt. Jag följer bomarknaden i Stockholm minutiöst.
Noterar att utbudet faktiskt ökat de senaste timmarna. Det är väl resultatet av samma trend som jag noterat här i Göteborg. Många har tänkt att vänta till ett tag efter semestern med att bjuda ut sin lägenhet. Det är nu, de allra senaste timmarna, som de kommer. De kryper ut ur sina hålor och närmast väller över mig.
Jag noterar de som är intressanta för mig och jag skriver in visningstiderna i min almanacka. Då ser jag en ny trend. Alltså ny för mig.
Noterar att utbudet faktiskt ökat de senaste timmarna. Det är väl resultatet av samma trend som jag noterat här i Göteborg. Många har tänkt att vänta till ett tag efter semestern med att bjuda ut sin lägenhet. Det är nu, de allra senaste timmarna, som de kommer. De kryper ut ur sina hålor och närmast väller över mig.
Jag noterar de som är intressanta för mig och jag skriver in visningstiderna i min almanacka. Då ser jag en ny trend. Alltså ny för mig.
De visas på söndagar mitt på dagen och på måndag-kvällar. Nästan utan undantag. Det finns inte en sportslig chans att jag hinner se alla av intresse. Suck.
Söndagen den 5/10 ska jag således se tre lägenheter i Järfälla kommun. Kl 12 i Kalhäll, kl 13:15 i Barkarby och 14:45 en annan i Kalhäll igen. Visningen i Upplands Väsby får jag avstå ifrån. På måndag får jag välja mellan att kolla en lägenhet i Bredäng och en i Barkarby.
Är detta gynnsamt för branschen som sådan att visningarna ligger samtidigt? Det skulle behövas nån övergripande samordning. En sight där mäklarna kan skriva in sina visningar och också se hur de kolliderar med andras visningar. Nåväl, att lösa problemet är inte min sak just nu. Kan bara inte låta bli att reflektera över saken.
Sammanfattningsvis, så lättar det vad utbudet anbelangar. Och det i sig är skönt och ger mig ett uns av hopp. Å andra sidan tätnar det i min almanacka. Jag kommer att ha jämt skägg att kolla lägenheter på söndagar och måndagar framöver och resten av veckan kommer jag att bita på naglarna i budgivningsdansen. Ja, jag ska ju gå runt till mäklare och presentera mina behov också. Leta seniorboenden, miniradhus, ögna något lite på kollektivboendetanken och... ja, jag kommer att ha att göra.
Något säger mig att det här kommer att vara ett kortvarigt tillstånd. Jag kommer helt enkelt inte att stå ut med att sitta och glo månad ut och månad in. Nej, jag vill bestämma mig igår och flytta i morgon. Det är väl ett av mina problem, att jag är så hetsigt het på gröten och inte står ut med ovissheten. Framför allt kommer jag att må bra av att kunna agera, rent konkret, titta, välja, buda, planera flytten mer konkret. Det är närmast outhärdligt att gå här och bara vänta på att kunna sätta tänderna i objekten. Så jag välkomnar att dagarna går och att utbudet lättar och noteringarna i almanackan tätnar. Under tiden vässar jag huggtänderna.
Vidare märker jag att jag svalnar inför BoKlok Upplands Väsby. Dels för att lotteriet ger mig så smal chans, dels för att inflyttningen är ett år bort och så till sist, men inte minst, flygplansbullret. Det klarnar alltså även i mitt sinne.
Med en förvirrad inre kompass
Jag var på ett informationsmöte i Upplands Väsby om ett BoKlok-projekt av intresse igår. Stockholm visade sig från sin opersonligt vrånga sida. Jag kom tågandes från Göteborg i mycket god tid, hade 2,5 timme på mig att ta mig med pendeln från Centralen till infomötet. Jag njöt över hur jag tänkt ut det, pendeln skulle ta högst en halvtimme och jag skulle hinna gå och titta på tomten för byggnationerna. Men i Norrviken slutade tåget att gå. Ett framförliggande tåg hade slitit av en elledning och banan var strömlös. Vi blev rådda att kliva av och söka andra alternativ. Jag stod som ett fån. Alternativ? Jag vet ju inte ens var jag är och knappt vart jag ska. Efter en del frågande, köande, undrande och trängsel hamnade jag på en buss så full att jag trodde att jag skulle kvävas, på riktigt. Den gick i kringelikrokar och tog sin rundliga tid och jag fick en kvart på mig att fixa en wrap innan infomötet, som jag alltså han till, nätt och jämt. På hemvägen var det fortfarande strömlöst, så det blev återigen bussande till Norrviken och evighetsväntan på ett tåg som tog mig till Solna.
Informationsmötet gav mig inte något nytt och jag tyckte att det var både fumligt arrangerat och magert informerat. Vi fick pappersmaterial av det slag som redan fanns på nätet och uppmanades läsa vad som stod där. Inget om tänket bakom boendet, som jag själv tycker är ruggigt intressant.
Informationsmötet gav mig inte något nytt och jag tyckte att det var både fumligt arrangerat och magert informerat. Vi fick pappersmaterial av det slag som redan fanns på nätet och uppmanades läsa vad som stod där. Inget om tänket bakom boendet, som jag själv tycker är ruggigt intressant.
Summa summarum var tillställningen och resandet dit något av en besvikelse. Dessutom kantad av flygplansljud var och varannan minut. Det ligger ju så nära Arlanda. Vill jag verkligen bo med flygplansbrum i öronen hela tiden? Så det var nog bra att jag reste dit i alla fall.
När jag kom ”hem” till Tuva och Leo i Solna lättade jag på trycket. Jag berättade frikostigt om mina ångestar och möttes av intresserade och förtjusta ansikten.
- Men fattar ni inte, det här är skitjobbigt!!
- Jo, vi fattar. Och vi har varit med förr. Det brukar vara dramatiskt runt dig och det brukar alltid ordna sig.
Vilka mina ångestar är? Eller kanske man skulle kalla dem förvirringar. Ja, i korthet så här:
1. Mäklaren och jag har avsiktligt väntat med att göra min lägenhetsförsäljning offentlig till nu. Alla säljare skulle lägga ut sina alster direkt efter semestern och jag skulle ha is i magen och komma ut först nu. I själva verket har alla tänkt likadant. Det har varit stendött på objekt i Stampen. Tills nu, då det ligger 6 objekt ute. Det borde rimligen sänka efterfrågetrycket. Kommer jag att kunna sälja lägenheten över huvud taget?
2. BoKlok-projektet i Upplands Väsby är en osäker historia. Det är rena rama lotteriet att få vara köpare och inflyttningen är inte förrän om ett år, drygt. Vad ska det bli av mig och mina pinaler under tiden? Om jag över huvud taget kommer i fråga. Och kommer jag ifråga, så handlar det om att bestämma sig typ 8/10. Och hur blir det då om det dyker upp nåt intressant alternativ? Och var ska jag bo i väntan på inflyttning? Måste jag magasinera? Å så var det det där med flygplansljuden.
3. Jag följer utbudet i Stockholm minutiöst. Och jag deppar. Stockholm är stort och jag vet då varken ut eller in var jag skulle vilja bo. Dessutom finns det finns ytterst få, om ens några, objekt av intresse i den prisklass jag klarar av. Och budgivningarna drar iväg till osannolika höjder. Det här kommer aldrig att gå vägen, säger mitt oroliga jag.
4. Motivet att flytta är att jag känner så få i Göteborg och att Stockholm är en bättre bas i det avseendet för mitt framtida liv. Men det är en sanning som kan behöva sin modifikation. Det finns de som verkligen sörjer att jag är på väg från Göteborg och som viftar med erbjudanden om kanske-möjliga-sambo-alternativ. Lite kollektivt. Alltså, min inre kompass börjar snurra än mer planlöst. Vart är mitt fokus? Vad händer?
5. Sista förvirringen handlar om mitt framtida arbetsliv. För jag vill inte tvärsluta arbeta, bara ändra inriktning och intensitet. Och jag skulle gärna ha en viss inkomst för detta arbete. Även här känns det som att kompassen irrar 360 grader. Personlig assistent, journalist inom organisationsutveckling, författare, utvecklare av utbildningsmaterial inom vissa intressanta områden (jag vet vilka jag menar men vill inte offentliggöra dem här), etc etc. Om detta tänker jag att jag först behöver placera mig geografiskt och sen börja ta itu med dessa frågor.
Så håller jag på med min förvirrade inre kompass. Och åt detta skrattar mina nära och kära hjärtligt. Det är lite befriande, trots allt. Och jag har sagt till mig själv att jag inte får börja buda på något utan att ha sett objektet ifråga och först då jag vet vad min egen lägenhet ger i intäkter. Det vet jag de första dagarna av oktober. Just nu trampar jag vatten i detta osäkra hav med kompassnålen cirklandes runt runt.
Vojne, vilken nagelbitare
Mysigt och läskigt är det nu. Mina Lunda-vänner är här sedan några dagar och vi är kulturkonsumenter i brittsommarväder. Göteborgs konsthall (Van Gogh, Gauguin och Bernard som förebådade modernismen) och Röhsska igår + lunch på Trädgårn och besök i palmhuset. Idag blir det vattennära promenad via Läppstiftet och Operan, upp genom stan och via Haga tar vi oss tillbaka till Göteborgs Konstmuseum för att se utställningar om romantiserd skräck (Från Markus Larsson till Goth) som har släktanknytning till båda mina gäster. Det lär bli en heldag ute även idag.
Min lägenhet lades ut för försäljning i går, fredag. Det är en nagelbitare i sig. Situationen har kryddats med att det samtidigt ligger 5 lägenheter ute för försäljning i Stampen, kvarteret där jag bor, och ytterligare några i grannstadsdelarna efter att ha varit stendött i månader. Det finns till och med en lägenhet till i min bostadsrättsförening ute till försäljning.
Min lägenhet ligger sist i kön av visningar. Jag gör mig beredd på att veta mitt lägsta acceptabla pris och att det kan dra ut på försäljningen. Alla mina drömmar om att kanske få extra bra betalt för lägenheten har grusats. Det känns helt enklet inte ralistiskt.
Här kommer några av bilderna som visar min lägenhet. Proffsfotograf, så klart.
Bilderna ljuger lite. Jag har aldrig tidigare färgsorterat mina böcker och i sovrummet fanns två takhöga bokhyllor som jag monterat ner. På balkongen står möbeln mot väggen i stället för ut mot gården. På platsen för de två fåtöljerna finns egentligen en soffa med soffbord.
Vi ska bara inte tala om förändringen i köket där både mikro och diskställ och kryddor plockades bort inför fotograferingen och i duschrummet fixade jag tvålar ton i ton med handdukar och golvmatta.
Parallellt med denna ångest letar jag boende i Stockholm flera gånger om dagen. Just nu är det skönt att först sälja och sen köpa. Jag tror inte jag skulle greja äventyret att göra tvärt om, särskilt inte i nuvarande situation där utbudet av Göteborgslägenheter skjutit i höjden. Jag behöver verkligen ha stenkoll på vilka pengar jag har att röra mig med.
Jag börjar upplevelsemässigt närma mig ingenmansland, dvs känslan av att vara bostadslös och snart utslängd i universum. Vojne. Vilken nagelbitare. Hur ska det gå för lilla mej?
Eländes framgångar och trevligt umgänge
Eländes
Igår kväll uppsökte jag åter akutläkarvård. För den eländes hostan vill inte ge sig det minsta och inte förkylningen heller. Jag är som en trasa.
Jag fick påfyllning av astmamedicin + kortisontabletter att äta i 5 dagar för att med kraft lugna ner andningssystemet + antibiotika för att häva den uppkomna bakterieinfektionen. Dessutom tar jag bakteriedödande ögonsalva. Nu djävlar ska jag väl ändå få bli bra. Dessutom vet jag nu att jag inte har lunginflammation utan mina besvär sitter i luftrören.
framgångar
1
Igår kväll uppsökte jag åter akutläkarvård. För den eländes hostan vill inte ge sig det minsta och inte förkylningen heller. Jag är som en trasa.
Jag fick påfyllning av astmamedicin + kortisontabletter att äta i 5 dagar för att med kraft lugna ner andningssystemet + antibiotika för att häva den uppkomna bakterieinfektionen. Dessutom tar jag bakteriedödande ögonsalva. Nu djävlar ska jag väl ändå få bli bra. Dessutom vet jag nu att jag inte har lunginflammation utan mina besvär sitter i luftrören.
framgångar
1
Träffade en bankkvinna idag på förmiddagen, hon som är nära anknuten till mäklarföretaget. Hon ville verkligen hjälpa mig och gjorde både knut på sig och en smärre olaglighet så att hon kunde ge mig ett bud, förutsatt att jag blir bankens helkund. Lånelöftet var bättre än vad min egen bank kunnat ge. Dessutom kan jag få handpenningslån utan ränta och överbyggnadskredit ifall jag skulle behöva. Därmed kan jag i princip börja buda redan idag. Det ger mig mera självkänsla, en rakare rygg och offensivare hållning.
Jag är upprymd, mest av upplevelsen att bli både trodd och funnen pålitlig och attraktiv som kund. Nu ska jag bara gå igenom ytterligare en passage i dagsprogrammet innan jublet kan bryta ut totalt. Mer om det senare.
Jag är upprymd, mest av upplevelsen att bli både trodd och funnen pålitlig och attraktiv som kund. Nu ska jag bara gå igenom ytterligare en passage i dagsprogrammet innan jublet kan bryta ut totalt. Mer om det senare.
2
Framgångarna fortsatte. Jag var på den årliga cystoskopiundersökningen och det såg bara bra ut. Nu gäller att nästa koll görs om 2 år.
och trevligt umgänge
Jag besöks av kompis Gudrun från Härnösand. Hon är på konferens å jobbets vägnar och bor hos mig två nätter. Trevligt att småprata lite på kvällskvistarna och trevligt att kunna berätta om mina framgångar.
Vi gjorde en pic-nic-middag med druvsaft (= vitt vin) och satte oss vid kanalen i Trädgårn och fortsatte babblet medan det mörknade och stadslamporna tändes.
Det blev en bra dag till sist. En riktigt bra dag. Hurra.
Jag avundas inte politikerna nu
Valresultatet ja. Vem vann?
En unik parlamentarisk situation, säger förståsigpåarna på TV. Jag tycker situationen är närmast mardrömslik. Rödgröna blocket gick mot en Pyrrus-seger, tycks det mig. Utan egen majoritet och med ett starkt SD (3e störta parti) som gläder sig åt sin stärkta vågmästarroll. Med en hel hoper småpartier som trängs där i mitten.
Jag avundas inte politikerna som nu ska göra verkstad av vad vi väljare sagt. De ska göra en regeringsduglig skuta utan att ha egen majoritet samtidigt som alla säger sig vilja gå samman för att ge SD minimalt inflytande.
Det jag lärt mig av motstånd, är att ju mer uppmärksamhet det får, desto mer växer det. Det skulla då kunna innebära att all enad kraft för att ge SD så litet inflytande som möjligt, att frysa ut dem och lotsas som att de inte finns, det stärker SD. Förmodligen är valresultatet ett utslag av detta fenomen. Jag bävar över framtiden där allianser ska snickaras ihop - så att SD inte ska få inflytande (vilket de enligt demokratins principer ska ha). Det blir som att ha elefanten i rummet.
- Oj oj oj.
Det här borde rimligen leda till blockpolitikens, om inte död, så i alla fall temporära avveckling. Situationen krävar breda allianser och vilja att gå samman för att regera Sverige. Så sent som igår kväll hörde jag de cementerade blockens retorik, och det skulle inte förvåna mig om block-tonerna mattas av redan idag.
Det duger inte att klamra fast vid den verklighet som var igår. Nu är ett nytt nu. Den helt nya situationen behöver helt nya politiska lösningar. Nej, jag avundas inte politikerna nu. Eller, nu utmanas det politiska etablissemanget att vara krativa - inte för eget bästa utan för för Sveriges bästa och för att göra regeringsskutan sjöduglig.
Det faktiska valresultatet i riksdagsvalet ser ut så här (+/- anger ökning/minskning jämfört med förra valet)
S 31,3 +
M 23,2 -
SD 12,9 +
MP 6,8 -
C 6,1 -
V 5,7 +
FP 5,4 -
KD 4,6 -
-
Fi 3,1 +
Övr 0,9 -
Det rödgröna blocket är aningen större än Alliansen, dock utan egen majoritet.
Den stora förändringen står M, SD och Fi för. Moderaterna minskade och SD ökade med ca 7%. Fi ökade med 2,7% men kvalade inte in. Det gjorde de däremot i Göteborg med sina 6,4 %.
Supervaldag
Idag gäller det. Snart öppnar vallokalerna.
Jag har fått erbjudande om att vara med vid Miljöpartiets valvaka här i Göteborg. Det hade ju varit toppen. Jag har aldrig varit på en valvaka förr, alltså inte så där inifrån. Jag tackade nej av hälsoskäl.
Det grämer mig väldeliga. Känner mig snuvad på nån sorts upplevelsekonfekt.
Kommer förmodligen att ta pauser under dagen genom att sitta och skriva lite vid datorn. Så jag kommer nog att följa valresultatets framväxt här från min egen astmapräglade horisont.
--
Kodjo Akolor sade nåt tänkvärt i SVTs valprogram. Röstning är inte bara en rättighet, det borde vara en skyldighet. En skyldighet att tala om för det politiska etablissemanget vart vägarna bör ledas.
--
Utflykt nr 1. Röstning. Apoteket. Coop - post, mat och stylingblommor. Hostning. Nu behövs lunch och vila.
--
Utflykt nr 2. Nordstan. Clas Ohlsson och Åhléns - stylingassessoarer. Massor av köande röstande. Hörde senare att vallokalen skulle hålla öppet extra länge. Alla som tagit kölapp före kl 20 skulle få rösta fram till 21.30.
--
Snofsade upp badrummet till oäkta höjder. Diskade. Packade. Vilade. Alltmedan valreportagen fortskred. Först reportage från olika landsändrar hur folk upplever att rösta. Sen, kl 20 prick, den första valenkäten som gjorts med röstande under dagen. Vingliga besked, dock troligt blockskifte. Sen kom de första valresultaten, och mer och mer och... Jag blev host-trött och lade mig bortemot kl 22.
Som så många gånger förr
Under mitt 64-åriga liv har jag flyttat en och annan gång. Det har väl blivit ett 20-tal gånger totalt sett.
Varje gång dyker en fråga upp, en fråga som jag liksom ställer till mig själv. Jag har kommit till det stadium i flyttprocessen då denna fråga dyker upp.
Så här lyder frågan
- Måste man flytta för att göra hemmet så välstädat och trevligt?
Jag har t ex tömt och demonterat två bokhyllor i sovrummet och trollat bort bråte i hyllorna i vardagsrummet.
Varje gång dyker en fråga upp, en fråga som jag liksom ställer till mig själv. Jag har kommit till det stadium i flyttprocessen då denna fråga dyker upp.
Så här lyder frågan
- Måste man flytta för att göra hemmet så välstädat och trevligt?
Jag har t ex tömt och demonterat två bokhyllor i sovrummet och trollat bort bråte i hyllorna i vardagsrummet.
Så här ser den ena rensade bokhyllan ut nu.
För den som inte känner mig kan jag berätta att jag aldrig någonsin ordnat mina böcker i färgordning och att det alltid är fullt med mög i olika högar där det nu är tomrum.
- Tänk att man måste till att flytta för att göra det städat och hemtrevligt! Samma förundran som så många gånger förr.
Långsiktigt knepig situation
Det pågår som alla vet en valupptakt. Jag som är hemma hela dagarna och "bara röjer lite" lyssnar på radio och TV, debatter och kommentarer, hela långa dagarna.
En kommentator (minns varken namn eller i vilket program det var) sa nåt som har etsat sig fast i min hjärna. Han menade att miljöfrågorna fått en problematisk behandling så som blocken nu är "organiserade". I det rödgröna blocket är Miljöpartiet bärare av mijöfrågorna, i alliansen är det Centerpartiet som har den rollen.
När de senare, när valresultatet är ett faktum, ska positionera sig och förhandla om att få sitt berättigade demokratiska inflytande så ställs miljön i samma klass som andra sakområden. Miljöutsläpp ställs mot lärarlöner, utbyggnaden av kollektivtrafik med äldreomsorg. Omställningen till långsiktigt hållbart samhälle får inte förhandlas på samma sätt som andra sakområden tycker jag.
Situationen är långsiktigt knepig.
Ska bara röja lite
På måndag (i övermorgon) ska min lägenhet fotas inför förestående publicering om att lägenheten är till salu. Inför fotograferingen behöver jag röja lite.
Det här med att röja lite har jag fram till nu tagit ganska lätt på. Nu inser jag att det inte är något annat än att i grunden påbörja flyttpackningen. Jag ska montera ner mina båda bokhyllor i sovrummet. De är belamrade med arbets- och kontorsmaterial av varierande aktualitet. En del saker behöver jag ha tillgång till hela tiden före under och efter flytten medan annat kan jag packa ihop och kanske aldrig titta på mer. En hel del anteckningar i mappar och anteckningsböcker slänger jag helt sonika.
Jag hade ordnat med att i torsdags (i förrgår) få hämta flyttkartonger från det företag som ska genomföra flytten. Det kolliderade med min, sedan några dagar, uppblossande flunsa. Den gör att jag hostar lungorna ut och in, slemmet är blodsprängt och jag har ont i luftrör, hals och huvud, har kläggiga ögon och jag är slak och tänker inte klart. Det blev ett oöverstigligt projekt som jag inte visste hur jag skulle lösa.
Kartongerna skulle hämtas i Västra Frölunda på kvällen. Inget att precis ta under armen och åka spårvagn med hem. Taxi… men jag vet ju inte exakta tiden för avhämtning, och inte orkar jag åka taxi heller. Ringde kompis Inger som hjälpte mig, hon tog sin bil och for och hämtade kartongerna och kom hem med dem till mig. Jag är dig evigt tacksam, Inger.
Sen dess har jag tömt och röjt och slängt och hostat och vilat om vartannat alltmedan jag tagit del av diverse valdebatter. Ruggigt spännande.
Röjandet och plockandet är delvis känslosamt. Vissa mappar kollar jag för att kanske slänga delar av innehållet. T ex mappen som det står ”Bentes blåscancer” på. Jag hänföll till en stunds nostalgi. Där låg exempel på konstgjorda blåsor (som jag slängde) och där fanns anteckningarna om upprinnelsen våren och sommaren 2007. Dem skannande jag och la in i datorn helt av nostalgiska skäl. Tänk ändå, det var verkligen nära ögat då. Tänk att jag fått förmånen att klara mig så här länge, 7 hela år. Tack tack tillvaron och tack Kerstin och den svenska sjukvården.
Så kommer en vanlig tanke till mig. - Måtte det nu inte vara nåt nytt djävulskap på gång, t ex i lungorna. Men det är det nog inte, det troliga är att jag har väldigt känsliga luftrör som löper amok när jag får flunsa. Den här typen av tankeutflykter är en företeelse som kommit för att stanna. Det är ett pris jag får betala för att ha fått förmånen att klara mig med livhanken i behåll en gång för 7 år sedan. Det är magstarkt att kalla det hypokondri, men nog är det närbesläktat. Livlig sjukdomsfantasi med öppenhet för hela läskighetsspektrat är det i alla fall.
Med eller utan nostalgiska och hypokondriska tanekutflykter tar det sig så sakteliga. Helst skulle jag putsa några fönster också, men det tror jag inte jag orkar. Flyttkartonger står travade i min garderob och fler ska det bli innan jag är klar med att ”bara röja lite”.
Klokt, helt enkelt
Mitt bostadsletande gör att jag snubblar på än det ena, än det andra, av intresse. T ex fenomenet BoKlok.
BoKlok-konceptet föddes på en bomässa 1996 av IKEAs grundare Ingvar Kamprad och Skanskas styrelseordförande Melker Schörling. Tanken var att bygga prisvärt för folket. Först ut var målgruppen ensamstående och studenter. Konceptet har utvecklats till att omfatta boenden för de breda folklagren. Det byggs 2.or, 3.or och 4.or i välplanerade bostadsområden. De tillhandahålls både som bostadsrätter i radhus och lägenheter (70%) och hyresrättslägenheter (30%) till priser som ligger 20-30% under marknadspriserna i övrigt. BoKlok är ett samhällsfenomen att ha ögonen på.
Hur tänker de?
BoKlok-konceptet föddes på en bomässa 1996 av IKEAs grundare Ingvar Kamprad och Skanskas styrelseordförande Melker Schörling. Tanken var att bygga prisvärt för folket. Först ut var målgruppen ensamstående och studenter. Konceptet har utvecklats till att omfatta boenden för de breda folklagren. Det byggs 2.or, 3.or och 4.or i välplanerade bostadsområden. De tillhandahålls både som bostadsrätter i radhus och lägenheter (70%) och hyresrättslägenheter (30%) till priser som ligger 20-30% under marknadspriserna i övrigt. BoKlok är ett samhällsfenomen att ha ögonen på.
Hur tänker de?
- Väl fungerande boende som vanligt folk har råd med
- Nära det som folk uppskattar, alltså både stadens service, kommunikationer och natur
- En finansieringsmodell som lägger blöta vantar på bomarknadens upptrissning
- Miljötänk
- Yteffektivitet och goda men inte lyxiga materialval
- Förnyelebara byggmaterial, trähus
- Upprepning, industriell byggproduktion
- Slimmad planerings och byggprocess
- Fokus på slutkostnad för kunden, de boende
- Samverkan mellan olika marknadsaktörer, IKEA och Skanska (BoKlok är ett dotterbolag till Skanska)
- Reglering av försälningen, i första och andra led
Jag tycker att lägenhetslösningarna är super och materialvalen fina. Sedan länge är jag på jakt efter en öppen planlösning och här är den. Jag skulle alltså kunna bo ultramodernt i stockholmsområdet inom ramen för vad jag har råd med. Om jag har både tur och tålamod.
Nu vet jag dessutom att det är nån mer än jag som tilltalas av tänket, och att säljprocessen också är genomtänkt. Man ska mötas upp i egen hög person vid ett säljstartstillfälle på en av IKEAs alla butiker och köa för att få tillhöra en utvald skara, som får en lott till att få köa för att få köpa. (Du läste rätt.) Lycklig vinnare är den som får förmånen att teckna köpeavtal. Jag missade tåget i Huddinge, det gick igår, och nu vet jag att vässa mig inför två säljstarter av intresse, den 4 oktober. I´ll be there. Probably. Jag behöver dock klona mig för att bevaka två olika objekt på två olika IKEOR (tror jag i alla fall) på en och samma dag. Och det ska nog gå bra. Värre problem har man löst i sina dar. Tålamod behöver jag också. Inflyttningen sker först om drygt ett år.
Nå, hur blir det nu med BoKlok i ett samhällsperspektiv? För BoKlok har gjort något som marknaden saknat länge: ett helhetsgrepp på bo-behov, bo-produktion och planprocess. Dessutom har de lagt vantarna på den upptrissade bo-marknaden genom att reglera till vilket pris bostadsrätten kan säljas inom några år. Kan inte detaljerna, men noterar att de även här har tagit ett grepp som dämpar boendemarknadens upptrissande och gynnar de många vanliga människorna med inte så många pengar i sin börs. I förlängningen borde ett sånt här förfarande dämpa segregeringen mellan de bättre och mindre bemedlade. Väldigt sympatiskt, tycker jag. Mera sånt.
Jag har letat lite lätt efter kritiska röster och har inte hittat särskilt mycket. På Ekerö blev boendena dyrare än utlovat. Verkar som att de tagit lärdom att ta fastare grepp om produktionskedjan i tidigt skede, jag tror det handlade om markköp. En annan kritiker var vag, hänvisade till en granne som antydde att bomaterialen nog inte var de utlovade och att ett uttag inte satt där det skulle. Denne kritiker blev rådd att ta upp alla frågor och anmärklingar på ett besiktningsmöte. Kan naturligtvis finnas långt fler kritiska röster, men det är inte så att man blir överöst när man Googlar.
Om de sköter sig kommer BoKlok-husen att spridas över Sveriges land och svämma över alla breddar, och, ja det får konsekvenser.
Husens utseende är det inget fel på. Men hur blir det när allt blir så lika? Hur blir det med anpassningen till tomten, landskapet och bebyggelsetradition? Och hur slår det, när en sån här kreativ marknadsaktör provar grepp att dämpa bomarknadens upptrissning, när den blir stor, en maktfaktor? Är det inte dags för de kritiska rösterna från allehanda håll. De brukar komma som ett brev på posten när det är nyskapande i farten.
Jag tycker det är dags för fler aktörer att tänka till, tänka större, tänka på både egennytta, kundnytta och samhällsnytta. Miljösmart, så klart. Klokt, helt enkelt.
Under ytan
På ytan händer ingenting angående min förestående flytt. Men under ytan!
Sedan länge är jag Blocket-, Hemnet- och HittaHem-narkoman. Jag är rätt bra på bomarknaden i Stockholm-Västerås-området, om man så säger. Strategin är att först söka boende i Stockholmsområdet och får jag inte till det så blir Västerås intressant.
Jag har lämnat lägenheten till försäljning. Tidplan för förberedelserna är lagd och visning sker 30/9 och 1/10. Budstart 2/10 och sen lär det gå fort. Inom några dagar ska det vara klart, om det går som vi tror att det ska gå.
En stylist har varit hos mig och gett råd inför fotografering och visning. Att-göra-listan är lång och hänger tills vidare på min anslagstavla.
Strax efter avtalstecknandet med mäklaren tog två olika personer kontakt om lgh-byte. Jag har ju en annons på Blocket. Båda hade intressanta lägen, Hägersten respektive Sundbygerg, men ingen av dem blev till affär.
Nu har jag lärt mig något om ”byte” mellan bostadsrätt och hyresrätt. Det är en gråzon där man kan hamna både fel och rätt.
Jag kan sälja till vem jag vill, t ex innehavaren av ett förstahandskontrakt med lgh i Stockholm. Lägenhetsinnehavaren behöver lämna tillbaka sin lägenhet till sin hyresvärd, som kan upplåta denna lägenhet till vem hen vill, t ex mig. Så långt är det en reko affär. Men det får inte ske några penningströmmar för hyreslägenheten, varken från mig eller från den förre lgh-innehavaren. Det är olagligt och tillhör den svarta marknaden. Hyreslägenheter får inte köpas.
Jag hittade ett bedårande 55+boende i Syrenparken Saltsjöbaden. Objektet gjorde mig rejält överhettad, några dygn. Det bästa med detta är att det säljs ca 10 lgh där per år, så det går att ha span. Men, det fanns tyvärr ett men. Utöver den rimliga månadsavgiften kom andra fasta avgifter, så tillsammans blev detta boende en omöjlighet för mig, även framgent. Så jag får glömma Syrenparken i Saltsjöbaden, med sitt fantastiska läge mellan vatten, stad och land, och med utomordentlig kringservice. Synd. Objektet påskyndade i alla fall bankkontaktandet.
Nu vet jag mer exakt att vad jag kan köpa en lägenhet för. Min bankkvinna var inte förhandlingsbar på någon punkt. Jag har ytterligare bankkontakter på gång. Men troligen kan jag inte betala ett öre mer än 1, 25 mille med månadsavgift runt 3000:-. Och då har jag bara ett litet rörelsekapital kvar att vifta med för det dagliga livet.
Nästa överhettning skedde igår, inför ett nybygge i Huddinge/Flemmingeberg. Eventuellt är det inte helt kört, men, ja förmodligen. Solhöjden Huddinge är ett BoKlok-projekt (Skanska och IKEA i samarbete) där fantastiskt fina effektiva lägenheter är till salu för en rimlig penning och bo-kostnad. Jag skulle ha råd att bo så där urmodernt! Men, vad jag kan se, är spaden inte i jorden än. Och jag skulle ha varit på Huddinge IKEA igår och köat för att få teckna mig för köp. Det var jag inte. Och jag kan ju inte lova pengar förrän jag sålt.
Detta gjorde att jag kom loss och kollade magasinering och flytthjälp, något jag haft på min att-göra-lista ett tag. Nu har jag valt flyttfirma och jag vet vad det kostar att magasinera. Det dyra med magasinering blir att frakta grejerna till magasinet, det är där tusenlapparna springer iväg. När väl bohaget är på plats i sitt magasin, så kostar det inte så mycket.
Det blir käraste Timrå Express som får äran att frakta mina prylar, ännu en gång. De fraktade prylarna hit till Göteborg också. Timrå Express kör kläder i skytteltrafik mellan Göteborgs hamn till den Norrländska marknaden, flera gånger i veckan. Mitt lilla bohag kan få flänga med av bara farten. Prisvärt. Dessutom kör de ut flyttkartonger till mig snart, så jag kan börja packa. Först ska lägenheten röjas inför fotograferingen och sen stpr det inte på förrän jag ska packa ihop alltihop.
Av både snålhet och lättja vill jag undvika att ha mina prylar magasinerade. Det innebär att jag vill köpa lägenhet rätt snart efter att jag sålt min lägenhet och att vi säljare-köpare kommer överens om flytt som stämmer i båda ändarna, alltså i både Göteborg och Stockholm/Västerås. Alltså där jag väljer att köpa.
Som sagt. Till synes händer ingenting. Dagarna kommer och går och jag bebor min lägenhet som jag alltid gjort. Men under ytan sker det en hel del. När det väl händer, så kommer det bara att rassla till och plötsligt sitter jag med ett gäng kartonger i en främmande lägenhet i en främmande stad. Gissningsvis i slutet av oktober eller början av november.
Om att må si och så
Det här med måendet är intressant. Nu har jag varit sjuk i över en vecka. Rejält sjuk till och med.
Alltså, ja, begreppet är relativt. Egentligen har jag drabbats av en struntsak, inte ens värd att nämnas. Men, ja, jag har varit mest sänglliggande ett tag i flunsa. Fortfarande är jag inte bra, har smärtor då jag ska svälja, ögonen kläggar och hostan rosslar.
Detta kallas en lättare virusinfektion! Det mest banala kan vara ack så kännbart. Det bästa är att det går att rida ut stormen. Med lite tid så. Det finns tyvärr annat, betydligt värre, som inte känns alls, i alla fall inte till en början. Väldigt lömskt.
En vanlig lättare virusinfektion tillhör inte de lömska typerna. Så kära hosta, halsont och ögonklägg – ni är så välkomna i mitt liv. Lite nu och då. Så länge jag slipper de där lömska släktingarna. Jag mår så gärna lite si och så, bara jag slipper lömskheterna.
