Bentes blogg

Igår var det nyårsafton och jag satt här hemma och blippade vid min dator med TVn på. Vilket bra jobb hon gjorde, Malena Ernman. För första gången hörde jag texten på nyårsdikten Ring klocka ring.

Som den nörd jag emellanåt är valde jag helt frivilligt att låta tiden kliva över nyårströskeln utan min aktiva medverkan. Däremot roade jag mig med en liten lek. Vid tolvslaget, då jubelyran tilltog, låtsades jag att det var folkets jubel över att Scribusprojektet verkar funka. Jag skålade i, inte bara en utan två alkoholfria öl, intagandes en mycket medioker fläskschnitsel från Findus. Och jag njöt till och med av att ha sluppit allt ståhej med matlagning. Bara simpelt jobbgnet utan störande inslag, hela dagen. Mycket lyxigt.

 

I sammanhang där förändringar ska genomföras i organisationer har jag ofta pläderat värdet av att informera även om inget nytt tillkommit. Ingen ny information är också information.

Ungefär så är det nu. Mina senaste bloggar i serien IT-tanten har handlat om mitt Scribusprojekt. Nu har egentligen inget nytt att säga annat än att det tar sig.

Jag gnetar helt enkelt på med mitt baxande från layoutprogrammet Indesign till Scribus av vår Boken om KIM, en systemisk utvecklingsmodell för ledare, grupper och organisationer. Boken består av två halvor, en mer teoretisk del, KIM-modellen, på ca 100 rikt illustrerade sidor och en del som beskriver den praktiska tillämpningen, KIM-metoden. Jag är klar med baxandet av KIM-modellen och har gjort 45 av ca 110 lika rikt illustrerade sidor på KIM-metoden.

Jag kommer på fler och fler underlättande detaljer, t ex högerklickandet som gör att bilder och bilders anpassning till den yta jag tilldelat går betydligt snabbare nu.

Efter att ha passerat gott och väl 50 % av det totala baxandet börjar jag se horisonten och grunnar över hur vi, min kollega Gro och jag, ska kunna samsas om att arbeta i ett och samma dokument på var vårt håll. Det går naturligtvis, vi behöver bara skapa kommunikativa rutiner bara.

Ingen information är också information – det är en sanning som gäller i organisationer. Men den är väl måttligt tillämplig på en nördig bloggare med mycket liten läsekrets avhandlandes en projekt som just ingen bryr sig om mer än jag själv. Därför piffar låtsasleken upp. För jublades, det gjorde det och jag var glad för det. 

 

Livet är inte roligare än man gör sig och harmlös snålskjuts är väl OK?