Forensiskt bildad på resande fot
Spanienresan är över för den här gången. Vi har rekat Sanyres Puente Romano / Scandinavian Rehab Center i Marbella och funnit anläggningen attraktiv för framtiden. Vädret har också varit ljuvligt.
I förrgår kväll vandrade vi vid Medelhavets strand i solnedgången, svettiga i kortärmat. Klockan var närmare 19 och temperaturen fortfarande bortemot 24 grader. Sov för helöppen fransk balkongdörr. I Stockholm går solen ner vid 15:30, det är minst 10 grader kallare och duggregn. Men det går fort att vänja sig och känns redan overkligt att värmen var besvärande för bara ett dygn sedan.
Under vistelsen har vi bl a roat oss med att berätta för varandra om våra drömmar. Det är uppenbart att hjärnan bearbetar dagens upplevelser. Riktigt snurrigt ibland. I tisdags såg jag Veckans brott med Leif GW Persson. Parallellt ökade vetskapen om att vi snart skulle resa hem. Det var dags att packa samma kväll.
I drömmen den natten reste jag med packningen i en Stockholmspendel då det inträffade ett machetemord. Macheten lämnades blodig i mittgången alldeles nära mig. Offret låg livlös en bit bort. Jag tittade på macheten och insåg att någon annan kunde ta den och fortsätta mördandet. Så jag tog den och gömde den i ett hörn bakom några skyddande pinnar.
I förrgår kväll vandrade vi vid Medelhavets strand i solnedgången, svettiga i kortärmat. Klockan var närmare 19 och temperaturen fortfarande bortemot 24 grader. Sov för helöppen fransk balkongdörr. I Stockholm går solen ner vid 15:30, det är minst 10 grader kallare och duggregn. Men det går fort att vänja sig och känns redan overkligt att värmen var besvärande för bara ett dygn sedan.
Under vistelsen har vi bl a roat oss med att berätta för varandra om våra drömmar. Det är uppenbart att hjärnan bearbetar dagens upplevelser. Riktigt snurrigt ibland. I tisdags såg jag Veckans brott med Leif GW Persson. Parallellt ökade vetskapen om att vi snart skulle resa hem. Det var dags att packa samma kväll.
I drömmen den natten reste jag med packningen i en Stockholmspendel då det inträffade ett machetemord. Macheten lämnades blodig i mittgången alldeles nära mig. Offret låg livlös en bit bort. Jag tittade på macheten och insåg att någon annan kunde ta den och fortsätta mördandet. Så jag tog den och gömde den i ett hörn bakom några skyddande pinnar.
Sen satte ångesten in. Jag hade tagit i macheten, där fanns både fingeravtryck och spår av DNA. Från mig. Hur skulle jag kunna förklara bort detta faktum på ett trovärdigt sätt?
Ja, hjärnan bearbetar alltmedan Leif GW gör mig forensiskt bildad.
Kommentarer
Trackback
