Bentes blogg

Mitt barnbarn Hedda har en enastående koncentrationsförmåga. Hon kan sitta mycket länge och pilla, peta, pyssla med sånt som kräver mycken koordination och fingerfärdighet. Hon försätter sig liksom själv i en bubbla och där pysslar hon koncentrerat.

Det är så pass mycket av den varan att omvärlden undrar. Men jag undrar inte.

Däremot känner jag igen mig. Jag kan också sitta mycket länge och pilla, peta och pyssla med sånt som kräver mycken koordination och fingerfärdighet. Under mitt arbetsliv har jag både fått beundran för denna egenskap, men framför allt kritik. Beundran kommer framför allt från folk på distans, de som mera ser till resultatet än till processen bakom. Arbetet bakom resultatet handlar om detta nämnda fenomen att stänga in sig i en bubbla och pilla koncentrerat. Kritikerna har tyckt att jag liksom försvinner alltför länge, blir asocial, frånvarande, icke kontaktbar.

Det kan jag förstå, faktiskt. Men det hindrar inte att det är en kvalitet jag har, på gott och ont. Det är inte något jag vill ändra på, faktiskt. Snarare utveckla.

Just nu är jag återigen i en sån där bubbla. Eller kanske två bubblor. Dels är jag åter flitig med bokskrivandet, och just nu framför allt illustrerandet. Jag ritar, skannar, beskär, lägger in i dokumentets indesign-program så ögonen grusas.

Den andra bubblan vill jag inte säga så värst mycket om än. Men jag vet att jag bäddat för att hamna där. Kreativiteten börjar rinna till och det handlar om att utnyttja min förmåga att gå in i en bubbla och producera. Och jag vet att jag bäddat för att kreativiteten ska börja rinna till. Jag har varit laid back en tid och liksom väntat in mig själv efter flytten från Göteborg. Nu börjar det rinna till.

Som man bäddar får man ligga.