Bentes blogg

Så var det då utflykten till Granada och Alhambra. Den får jag skriva på i omgångar, innan jag betraktar den som klar.

Jag tog en turistbusstur, där transporter och inträden var fixade i förväg.

Klockan 7 på morgonen kom jag släntrande till min busshållplats och där stod redan en minibuss och väntade på mig. Inne i bussen pratades det tyska och engelska, förutom chaffisen som pratade spanska så det smattrade om det. Men jag förstod så mycket som att det var honom jag skulle åka med för att komma till Granada. 

 

En bit bortanför Malaga, en liten bit upp i bergen fick vi byta upp oss till en stor orrange buss och det vällde in tyskar i den. Den blev fullsatt och jag bedömer att ca 80 % var tyskar, resten danskar och engelsktalande människor och så jag då.

 

 

Matnyttig information på vägen upp genom bergen, bland moln och blåst. Om Andalusiens storlek, folkmängd, levebröd etc. Jag lärde mig bl a att de vitblommande träden är sötmandelträd, de med rosa blommor är bittermandel och resten är antingen oliv-, frukt- eller avocadoträd. Om vad som ska hända framöver och att vi senare kommer att få våra hålltider och entrébiljetter och dom får vi inte slarva bort för de ska visas upp minst 5 gånger under dagen. Och att vi ska räkna med att Alhambra kräver 5 km promenad så vi får hushålla med krafterna i Grandada. Och att vi ska hålla oss till den orange bussen, den är vår hela dagen, i den kan vi lämna saker för den kommer att vara låst. Det finns andra bussar med andra färger och i dem talas det andra språk.

 

I Granada knatade jag runt på egen hand efter att ha kissat på La Corde Ingles. Vandrade bland kommersens stånd nära NN-katedralen. Jesus skulle ha blivit rasande, tänkte jag, och drog mig till minnes hur han jagade månglanrna ur templet. 

 

 

För så är det. Besökarna slussas in i grupper om max 30 och det gäller att hålla tiden. Med 5-7 000 besökare om dagen har jag räknat ut att det startar en grupp varannan minut. Det är lätt att förstå att de måste värna om flödet annars klumpar folket ihop sig till proppar och det är inte roligt för nån. Jag fick också veta att det är NU under lågsäsongen det finns biljetter. Lite senare är visningarna utsålda långt i förväg.

 

Om själva Alhambra ska jag inte alls berätta så mycket, det är bättre att läsa på nätet. Men några personliga glimtar vill jag i alla fall ge. 

 

Jag fotade landskapsmodeller som visar Alhambras läge i staden

 

... och hur det successivt växte på sig.

 

 

Jag slås över kulturimperialismen och maktutövningen, då som nu. Den nya makten vill ta kål på den kultur och de religiösa byggnader hos den makt de just erövrat. Så var det här, när Karl V byggde ett renässansslott som en blaffa  mitt i den moriska härligheten. Kanske var de så när morerna en gång etablerade sig, det vet jag inget om.

 

Jag fängslades av arkitekturen, rummen, gårdarna, ljuset, trädgårdarna, vattenföringen, markbeläggningen, och självklart också överdådet av ornament och dekor, som hade en mer sofistikerad estetik (i min smak) än den senare svulstiga barocken (som jag aldrig gillat).

 

 

Några 5 km tror jag inte alls att vi gick, men vi knatade på i ett par tre timmar och mot slutet var det också en hel del trapport att gå i, så en och annan km blev det nog. Jag tror att guiden skrämdes, för att vi själva skulle ta ansvar för att orka det vi gav oss in på.

 

I bussen, och så småningom minibussen hem sades inte mycket. Men landskapet var bedövande vackert och vi såg en del av det agrara Andalusien med odlingar under plastskynken vilket gör att de får tre skördar per år av allt det goda både frukt och grönt som jag dagligen frossar av.

 

Och så vet jag nu varför Alhambra heter Alhambra. Det kommer från ordet umbra, alltså det brunröda pigmentet. Byggnaderna har gjorts av tegel från den brunröda järnhaltiga jorden som finns i området. Al Hambra betyder (om jag minns rätt) ungefär den röda borgen.

Jag snöade också in på takteglet. Det är som om munkarna i munk- och nunneteglet fått platåskor.

 

Kanske har jag en bild på det också.

 

Avsläppt här hemma blev jag bortemot 21 på kvällen och då var jag både nöjd med vad jag sett och hört och med vetskapen om att jag hade 5-6 timmars promenerande i kroppen. 

 

Alhambra, mitt privata utflyktsmål under vistelsen här i Andalucien, var därmed att pricka av på listan.

 

Men man hör ju ett och annat som väcker nyfikenhet. T ex lär finnas mycket gamla grottmålningar i bergen vid både Nerja och Ronda. Förutom de fantastiska kulturbärande städerna Sevilla och Cordoba och alla intressanta byar uppe i bergen. Centrala Marbella lär inte gå av för hackor heller. Jag kommer inte att hinna en bråkdel av detta. Dock är jag rackarns nöjd med det jag faktiskt fått till.