IT tanten 13 Revolutionerande
Det här med Scribus ser ut att bli revolutionerande för vårt skrivsamarbete eftersom jag nu ser möjligheten i att vi båda kan skriva i samma dokument och att vi hela tiden har koll på och påverkar såväl detaljer som helhet.
Det är också revolutionerande för den typ av författarskap som vi representerar. Därför ger jag en bakgrund till vårt författarskap.
Vi är två personer som skriver tillsammans. Snart ger vi ut vår andra bok. Den första gavs ut på eget förlag för många år sedan och har sålt så bra den nu är utgiven i en 5-e upplaga. Och fler upplagor lär det bli. Vi lever inte på vårt skrivande och vi varken kan eller vill lägga stora pengar på layoutprogram för att påverka utseendet på våra böcker. Däremot vill vi, särskilt jag, ha koll på utseendet. Jag hankar mig fram med ett gammalt Indesign-program och ogillar Indesigns nuvarande affärsmodell med medlemsskap och prenumeration. Jag och vi layoutar för lite och för sällan för att det ska motivera betalning av prenumeration.
Det är till och med så att jag bävar för vad som händer när min dator lägger av, vilket den visat intresse för, men det är en helt annan historia. Då står jag där utan Indesign-program och utan möjlighet att bearbeta boken till färdigt skick. Det känns som att jobba på randen av en katastrof. Ja, jo, det finns en svart marknad för Indesignprogram på nätet. Den är jag måttligt intresserd av. Däremot förklarar det mitt intresse för väl fungerande alternativ. Har nosat på Lucidpress, men det höll inte måttet i flera avseenden.
Vi skriver böcker där bilden är viktig för budskapet. Vår nuvarande bok har närmare 200 teckningar, bilder som tillsammans med texten bär budskapet. Redan tidigt i vår skrivprocess introducerade jag skrivandet direkt i layoutprogrammet Indesign. Det har gjort att vi kunnat se innehållet gradvis och uppslagsvis växa fram. Detaljer och helhet har fått påverka varandra ömsesidigt.
Det är ett arbetssätt som passar mig bra, men det har också inneburit att "allt hänger på mig", alltså att det är jag som gör alla förändringar i både text och bild och därefter gör jag en pdf så att hon ska kunna se hur det blev. I det sammanhanget är samarbetet ojämlikt och helt enkelt inte ändamålsenligt för budskapet. Det skulle vinna på ett mer genuint samskapande.
Vi har sent i skrivprocessen kastat om ordningen på både kapitel och stycken, för behovet blev tydligt då vi såg till helheten. Det hade helt enkelt inte varit möjligt att skriva den bok vi nu skriver, i alla fall inte med snålbudget, om vi ägnat oss åt att först skriva manus och göra bilder som vi trott ska finnas med och därefter överlämnat materialet till någon att göra layout på slutet.
Kanske är vi inte den vanligaste författartypen. Men jag tänker att vi inte är unika heller. Jag har fördelen av att ha en bakgrund som grafisk formgivare, vilket underlättar. Andra författare, utan den bakgrunden, som vill jobba som vi gjort och få fortlöpande koll på hur detaljer och helhet samspelar, borde kunna ta hjälp att lägga upp sitt dokument i ett layoutprogrammet Scribus, och därifrån kunna jobba som vi gör. Det är inte svårt, inte svårare än att jobba i word eller powerpoint, bara man lär sig komma igång.
- Scribus är GRATIS och jag är så tacksam, Kristina Svensson, för att du skrev om programvaran i din bok, Författarboken, på sidan 153. Ett enda ord, så stor effekt i mitt författarliv! Tusen tack.
Kommentarer
Postat av: Kristina Svensson
Vad roligt att ni fått sådan nytta av min bok!
Jag känner igen det där med att vilja se hur textsidan ser ut när jag skriver. Jag gissar att skriver man skönlitterärt så spelar det inte lika stor roll men jag föredrar att ha helhetsperspektivet.
Postat av: Bente Kaj Henriksson
Så tänker jag med. Merparten är säkert ordmänniskor. Men vissa av oss är ord-bild-människor som "skriver" t ex sagor, läromedel, fotoböcker, bilderböcker, konstböcker, arkitekturböcker etc eller helt är enkelt bara visuella kontrollfreakar. Alla vi kan ha glädje av Scribus.
Postat av: Kristina Svensson
Precis, alla författare är lite olika!
Trackback
