Bentes blogg

Tänk att det är så roligt att lära sig.

Är insnöad på Scribus, det professionella open source layoutprgrogrammet.

Nu har jag lyckats låsa upp mina säkerhetsinställningar så jag kunnat ladda hem Scribus-programmet själv. Behövde även installalera Ghostscript och hoppas att inte all världens internetisk ohyra skall invadera min dator nu.

Jag har börjat laborera i ett testdokument och ja, jo, det hela verkar mycket lovande. Jag har, utan att läsa någon manual, på en kort stund lyckats ställa in ett icke standardiserat format, nämligen våt bokformat, valt några stilsorter, kollat hur jag ställer in färger, gjort marginalinställningar, lagt till en hel drös med sidor och åtminstone vid ett tillfälle lyckades jag länka texter från olika sidor till varandra.

Just nu gör jag halt för att inte fastna i en känsla av misslyckande då jag inte fattade hur jag lägger till en bild. Det ska naturligtvis gå det med, särskild om jag läser på hur jag ska göra.

Förutom att lägga till bilder och kanske beskära dem, så har jag en hel mängd funktioner att lära och fixa till, t ex mallsida med sidnumrering, formatering av stilsorter och –färger (även om vår nuvarande bok bara är svartvit), lägga foton och text i lager på varandra, jobba med transparens eller inte transparens, bakgrundsfärg på vissa sidor, göra pdf.er, välja spaltantal och spaltbredder och… ja, ungefär det. Kanske nån grej till, men det är inte mycket mer jag behöver kunna.

Det bästa av allt – det känns verkligen fullt möjligt, till och med på kort tid. Jag behöver bara nån dag så kan jag allt det här. Nästa steg är att baxa över det vi hittills gjort i Indesign, om det nu inte går att importera, till Scribus.

- Ta da, sen har miraklet skett. Då kan Gro, efter att också hon laddat ner Scribus, börja jobba med originaldokumentet som ligger på vår gemensamma Dropbox. Allt hänger inte längre på mig. Hon kan fixa korrektur lika väl som jag.

- Snacka om bästa julklappen för såna som mig!