Vojne, vilken nagelbitare
Mysigt och läskigt är det nu. Mina Lunda-vänner är här sedan några dagar och vi är kulturkonsumenter i brittsommarväder. Göteborgs konsthall (Van Gogh, Gauguin och Bernard som förebådade modernismen) och Röhsska igår + lunch på Trädgårn och besök i palmhuset. Idag blir det vattennära promenad via Läppstiftet och Operan, upp genom stan och via Haga tar vi oss tillbaka till Göteborgs Konstmuseum för att se utställningar om romantiserd skräck (Från Markus Larsson till Goth) som har släktanknytning till båda mina gäster. Det lär bli en heldag ute även idag.
Min lägenhet lades ut för försäljning i går, fredag. Det är en nagelbitare i sig. Situationen har kryddats med att det samtidigt ligger 5 lägenheter ute för försäljning i Stampen, kvarteret där jag bor, och ytterligare några i grannstadsdelarna efter att ha varit stendött i månader. Det finns till och med en lägenhet till i min bostadsrättsförening ute till försäljning.
Min lägenhet ligger sist i kön av visningar. Jag gör mig beredd på att veta mitt lägsta acceptabla pris och att det kan dra ut på försäljningen. Alla mina drömmar om att kanske få extra bra betalt för lägenheten har grusats. Det känns helt enklet inte ralistiskt.
Här kommer några av bilderna som visar min lägenhet. Proffsfotograf, så klart.
Bilderna ljuger lite. Jag har aldrig tidigare färgsorterat mina böcker och i sovrummet fanns två takhöga bokhyllor som jag monterat ner. På balkongen står möbeln mot väggen i stället för ut mot gården. På platsen för de två fåtöljerna finns egentligen en soffa med soffbord.
Vi ska bara inte tala om förändringen i köket där både mikro och diskställ och kryddor plockades bort inför fotograferingen och i duschrummet fixade jag tvålar ton i ton med handdukar och golvmatta.
Parallellt med denna ångest letar jag boende i Stockholm flera gånger om dagen. Just nu är det skönt att först sälja och sen köpa. Jag tror inte jag skulle greja äventyret att göra tvärt om, särskilt inte i nuvarande situation där utbudet av Göteborgslägenheter skjutit i höjden. Jag behöver verkligen ha stenkoll på vilka pengar jag har att röra mig med.
Jag börjar upplevelsemässigt närma mig ingenmansland, dvs känslan av att vara bostadslös och snart utslängd i universum. Vojne. Vilken nagelbitare. Hur ska det gå för lilla mej?
Kommentarer
Trackback
