Bentes blogg

På måndag (i övermorgon) ska min lägenhet fotas inför förestående publicering om att lägenheten är till salu. Inför fotograferingen behöver jag röja lite.

 

Jag följer en att-göra-lista som jag gjorde i samspråk med en stylist i slutet av augusti. Behöver också handla lite, mest blommor och frukt.

Det här med att röja lite har jag fram till nu tagit ganska lätt på. Nu inser jag att det inte är något annat än att i grunden påbörja flyttpackningen. Jag ska montera ner mina båda bokhyllor i sovrummet. De är belamrade med arbets- och kontorsmaterial av varierande aktualitet. En del saker behöver jag ha tillgång till hela tiden före under och efter flytten medan annat kan jag packa ihop och kanske aldrig titta på mer. En hel del anteckningar i mappar och anteckningsböcker slänger jag helt sonika.

Jag hade ordnat med att i torsdags (i förrgår) få hämta flyttkartonger från det företag som ska genomföra flytten. Det kolliderade med min, sedan några dagar, uppblossande flunsa. Den gör att jag hostar lungorna ut och in, slemmet är blodsprängt och jag har ont i luftrör, hals och huvud, har kläggiga ögon och jag är slak och tänker inte klart. Det blev ett oöverstigligt projekt som jag inte visste hur jag skulle lösa.

 

Kartongerna skulle hämtas i Västra Frölunda på kvällen. Inget att precis ta under armen och åka spårvagn med hem. Taxi… men jag vet ju inte exakta tiden för avhämtning, och inte orkar jag åka taxi heller. Ringde kompis Inger som hjälpte mig, hon tog sin bil och for och hämtade kartongerna och kom hem med dem till mig. Jag är dig evigt tacksam, Inger.

Sen dess har jag tömt och röjt och slängt och hostat och vilat om vartannat alltmedan jag tagit del av diverse valdebatter. Ruggigt spännande.

Röjandet och plockandet är delvis känslosamt. Vissa mappar kollar jag för att kanske slänga delar av innehållet. T ex mappen som det står ”Bentes blåscancer” på. Jag hänföll till en stunds nostalgi. Där låg exempel på konstgjorda blåsor (som jag slängde) och där fanns anteckningarna om upprinnelsen våren och sommaren 2007. Dem skannande jag och la in i datorn helt av nostalgiska skäl. Tänk ändå, det var verkligen nära ögat då. Tänk att jag fått förmånen att klara mig så här länge, 7 hela år. Tack tack tillvaron och tack Kerstin och den svenska sjukvården.

Så kommer en vanlig tanke till mig. - Måtte det nu inte vara nåt nytt djävulskap på gång, t ex i lungorna. Men det är det nog inte, det troliga är att jag har väldigt känsliga luftrör som löper amok när jag får flunsa. Den här typen av tankeutflykter är en företeelse som kommit för att stanna. Det är ett pris jag får betala för att ha fått förmånen att klara mig med livhanken i behåll en gång för 7 år sedan. Det är magstarkt att kalla det hypokondri, men nog är det närbesläktat. Livlig sjukdomsfantasi med öppenhet för hela läskighetsspektrat är det i alla fall.

Med eller utan nostalgiska och hypokondriska tanekutflykter tar det sig så sakteliga. Helst skulle jag putsa några fönster också, men det tror jag inte jag orkar. Flyttkartonger står travade i min garderob och fler ska det bli innan jag är klar med att ”bara röja lite”.