Nystockholmare 8 – befara eller erfara?
Brukaren ringde igår. Jag börjar introduktionen redan nu på fredag och fortsätter på måndag.
Med snaran om halsen (ref förra bloggen) for jag till Kungsängen för att titta på en högst bedårande lägenhet i souterrängplan på Kungsvägen 6B. Jag var i mycket god tid och gick runt i området och kände in. Bullret var, som jag befarade, imponerande. Huset ligger mitt i en triangel omgärdad av två bullrande vägar och en järnväg. Lägenheten i sig var effektivt ljudisolerad, men det kunde den insynsskyddade uteplatsen rimligen inte vara. Jag stördes också av områdets associalitet. Det finns lite och inget som knyter ihop huskropparna till ett bostadsområde. De står där som sammanhangslösa solitärer. Det finns heller inte någon buss till centrum, vilket är skönt att ha om man ska dra tunga bok-försändelser till posten. Det gör jag lite nu och då, nämligen. Kungsängen må för övrigt vara aldrig så trevligt. Säljaren var inställd på att budgivningen skulle dra iväg och nu fanns inte en enda som lagt bud. Tanken på att sälja till underpris, som jag hoppades på, fanns inte på kartan. Till detta ska läggas en restid på 1,5 timme från dörr till dörr till jobbet. Allt sammantaget gjorde det lätt för mig att välja bort objektet. Lägenheten var toppenfin, men allt runtikring talade emot den.
Medan jag satt och väntade på mäklaren blippade jag på Hemnet i min mobil och kollade sparade objekt. Hittade ett Boklok-område i Märsta, som tidigare inte fångat mitt intresse. Det var visning senare på kvällen och jag åkte dit. Lägenheten var helt OK i alla avseenden. Möjligen lite väl offentlig uteplats i söder mot gatan där alla rör sig. Men jag är ju inte den som ligger näck och solar, så det är inte ett stort problem. Märsta tycktes mig som en trevlig ort. Utpriset OK, bara inte priset rakar i höjden skulle detta vara ett bra alternativ för mig. Pendeln tar mig 10 minuter till jobbet i Upplands Väsby och ca 40 minuter till Centralen. Budläggningen startar idag.
Ni befinner jag mig i valet och kvalet. På söndag visas nämligen en favoritlägenhet, en trea på 68 m2 i Runby Upplands Väsby. Jag har spanat in området redan och lägenheten är presenterad på Hemnet, så jag förstår hur den är = toppen. Den har en del småutgifter (t ex TV och bredband) att ha koll på som i kombination med den aningen höga månadsutgiften inte får bli för hög. Jag befarar att budgivningen drar iväg rejält och det tillåter inte min börs.
På vägen hem hoppade jag av i Solna och vädrade min situation.
Angående snaran-om-halsen-känslan så tröstade mig Tuva med att det inte alls är säkert att jag blir FAST anställd. Det brukar vara omgärdat med begränsningar, typ i tid och naturligtvis bara avseende den brukare det är frågan om. Och då känns det inte lika läskigt längre. Snaran lättade sitt grepp.
Angående bo-alternativen undrade jag själv om jag ska ha is i magen och släppa Märsta-lägenheten för att chansa på att jag kan köpa Upplands Väsby-lägenheten? Och om det inte går, chansa på att jag hittar en bra lägenhet utefter Uppsala-Märsta-pendeln fast något närmare stan? Samtidigt går dagarna och jag vill inte gärna hamna i en situation där jag måste magasinera mina möbler. Detta kallar jag val och kval.
Det tycks mig som att jag ringat in sökområdet mer. Och jag lutar mot att ha is i magen och hoppas på Upplands Väsby-lägenheten. Samtidigt som jag befarar att den drar iväg. Vilket andra lägenheter också gör. Alltså att det inte är lätt för mig att hitta riktigt bra boende i Upplands Väsby eller något närmare stan. Men jag lutar alltså åt att inte bara befara utan också att få erfara. Och jag har väldigt gärna fel.
Med snaran om halsen (ref förra bloggen) for jag till Kungsängen för att titta på en högst bedårande lägenhet i souterrängplan på Kungsvägen 6B. Jag var i mycket god tid och gick runt i området och kände in. Bullret var, som jag befarade, imponerande. Huset ligger mitt i en triangel omgärdad av två bullrande vägar och en järnväg. Lägenheten i sig var effektivt ljudisolerad, men det kunde den insynsskyddade uteplatsen rimligen inte vara. Jag stördes också av områdets associalitet. Det finns lite och inget som knyter ihop huskropparna till ett bostadsområde. De står där som sammanhangslösa solitärer. Det finns heller inte någon buss till centrum, vilket är skönt att ha om man ska dra tunga bok-försändelser till posten. Det gör jag lite nu och då, nämligen. Kungsängen må för övrigt vara aldrig så trevligt. Säljaren var inställd på att budgivningen skulle dra iväg och nu fanns inte en enda som lagt bud. Tanken på att sälja till underpris, som jag hoppades på, fanns inte på kartan. Till detta ska läggas en restid på 1,5 timme från dörr till dörr till jobbet. Allt sammantaget gjorde det lätt för mig att välja bort objektet. Lägenheten var toppenfin, men allt runtikring talade emot den.
Medan jag satt och väntade på mäklaren blippade jag på Hemnet i min mobil och kollade sparade objekt. Hittade ett Boklok-område i Märsta, som tidigare inte fångat mitt intresse. Det var visning senare på kvällen och jag åkte dit. Lägenheten var helt OK i alla avseenden. Möjligen lite väl offentlig uteplats i söder mot gatan där alla rör sig. Men jag är ju inte den som ligger näck och solar, så det är inte ett stort problem. Märsta tycktes mig som en trevlig ort. Utpriset OK, bara inte priset rakar i höjden skulle detta vara ett bra alternativ för mig. Pendeln tar mig 10 minuter till jobbet i Upplands Väsby och ca 40 minuter till Centralen. Budläggningen startar idag.
Ni befinner jag mig i valet och kvalet. På söndag visas nämligen en favoritlägenhet, en trea på 68 m2 i Runby Upplands Väsby. Jag har spanat in området redan och lägenheten är presenterad på Hemnet, så jag förstår hur den är = toppen. Den har en del småutgifter (t ex TV och bredband) att ha koll på som i kombination med den aningen höga månadsutgiften inte får bli för hög. Jag befarar att budgivningen drar iväg rejält och det tillåter inte min börs.
På vägen hem hoppade jag av i Solna och vädrade min situation.
Angående snaran-om-halsen-känslan så tröstade mig Tuva med att det inte alls är säkert att jag blir FAST anställd. Det brukar vara omgärdat med begränsningar, typ i tid och naturligtvis bara avseende den brukare det är frågan om. Och då känns det inte lika läskigt längre. Snaran lättade sitt grepp.
Angående bo-alternativen undrade jag själv om jag ska ha is i magen och släppa Märsta-lägenheten för att chansa på att jag kan köpa Upplands Väsby-lägenheten? Och om det inte går, chansa på att jag hittar en bra lägenhet utefter Uppsala-Märsta-pendeln fast något närmare stan? Samtidigt går dagarna och jag vill inte gärna hamna i en situation där jag måste magasinera mina möbler. Detta kallar jag val och kval.
Det tycks mig som att jag ringat in sökområdet mer. Och jag lutar mot att ha is i magen och hoppas på Upplands Väsby-lägenheten. Samtidigt som jag befarar att den drar iväg. Vilket andra lägenheter också gör. Alltså att det inte är lätt för mig att hitta riktigt bra boende i Upplands Väsby eller något närmare stan. Men jag lutar alltså åt att inte bara befara utan också att få erfara. Och jag har väldigt gärna fel.
Kommentarer
Trackback
