Bentes blogg

Gårdagen innehöll bl a brukarintervju och bostadskoll i norr-kommun.

Om intervjun ska jag inte säga nåt mer än att den kändes helt OK och gav en respektfull mersmak.

Om bostadskollen kan jag säga lite mer.

Jag har dragit tillbaka Upplands Väsby som omöjlig bostadsort. Tvärtom, återigen känns det som ett bra alternativ och flygplanen är inte i närheten av att vara så besvärande som ett jämnhögt vägbrus. Jag har vandrat runt i bostadsområden med fräck arkitektur, bl a i området för Bo85, den första renodlade bo-mässans utställningsområde. Med svampskogar runt knuten. Det är oemotståndligt. Nu har kvarteren ynglat av sig med den ena intressanta arkitekturen efter den andra. Men alltså inte så extremt konstig att det inte går att bo där. Ja, för så kan det bli ibland när arkitekter får ta ut artist-svängarna.

Jag ställer mig frågan hur pass blandstadigt jag vill bo. 

Vällingby blev känt som den första ABC-staden, ett stadsplaneringsbegrepp som myntades på 50-talet. ABC står för arbete, boende, centrum. De kvarter jag kollat in skulle för mig vara AB-områden med svampskog runt knuten och med C en busstur eller 15-20 minuters promenad bort. Upplands Väsby-pendeln passar mig, det finns intressanta orter efter vägen, det är lätt att ta sig västerut till mina andra barn och det tar 30 minuter in till Centralen med tåg som går ca var 10e minut.

 

Nå, det om Upplands Väsby som bostadsort. Jag kollade en lägenhet också. Den ligger inom ett av de här intressanta områdena, men, ja... jag störde mig på några fåninga detaljer. En sidoport var ändrad till en sån där aluminiumdörr utan fönster. Det såg både okänsligt och hårt ut. Lägenheten var allmänt lite bakfram i väderstreck och utforming och dessutom renoverad på ett sätt som inte är min kopp te. Den hade t ex en värstingdusch, ett monster jag aldrig kommer att klara. Hur många reglage som helst, som en vattendrake. Ändå var lägenheten rätt OK och prisvärd. Jag kan bjuda på den nu, men avstår, för att det inte känns hundra. Det finns en annan lägenhet, större och bättre, i grannområdet som jag siktar på.

I alla fall har jag tagit ett rejält kliv in i Stockholmaridentiteten. Jag har blivit med månadskort. Därmed är jag en uppgraderad nystockholmare med vånda över mina prioriteringar mellan bland-stad med centrum-kultur-utbud och bara-boende-stad med natur runt knuten. Det är som om svampskogen brottas med stadsservicen. Båda har sina för- och nackdelar, och det ska nog bara väljas. Kanske får börsen välja?