Bentes blogg

Igår var det tisdag, en mellandag med strilregn utan visningar. En dag då det rimligen inte kunde hända särskilt mycket annat än att surfa och kolla lägenheter och räkna på bokostnader och … Ja, sånt.

Jag började dock med att maila den kundansvarige på assistansbolaget. Nu närmst kommer han med ett avtalsförslag för den förestående prövotiden så får vi ser hur det går. Jag får också ta del av filer om LSS och personalhandbok. Kontakten inger respekt för assistansbolaget.

Sen fördjupade jag mig i lägenheternas värld. Valde att avstå från 2an i Runby Upplands Väsby, som jag kollade in i måndags. Det var ett antal irriterande detaljer som gjorde att jag avstod. Däremot finns en drömlägenhet i ett grannkvarter. Den började jag finstudera. Räknade på bokostnader vid olika försäljningspriser. Det visade sig att drömlägenheten i Upplands Väsby (UV), med sitt modesta utpris, skulle bli lite väl dyr. Allt pekar på att utpriset inte kommer att vara i närheten av försäljningspriset utan flera 100-tusentals kronor mer. Inga TV- och bredbandsavgifter ingick. Jag lade ner en del tid på att kolla med leverantörerna Bredbandsbolaget och ComHem vad dessa kostnader blir.

Det här med lägenhetssurfandet pågick hela dagen. Jag har gjort mig en lathund som gör att jag snabbt kan förstå den faktiska bokostnaden.

Parallellt gnagde det i mitt undermedvetna. Gnaget växte till medvetenhet och därmed till en möjlighet att agera.

Gnag 1
Drömlägenheten blir för dyr. Hitta något annat. Så kom det sig att jag hittade en fantastiskt fin lägenhet i Kungsängen. Jag ska titta på den om en stund. Utpriset högre än drömlägenheten i UV och visningarna har varit. Men, precis som vid försäljningen av min egen lägenhet, så är intressenterna inte klara med lånelöftena eller allmänt veliga. Inget bud var lagt. Det kan kanske innebära att lägenheten går att köpa till ett pris under utpris och då skulle bokostnaden hamna inom min kravprofil. Men, självklart finns det men. Måste kolla bruset från vägen och ta mig en funderare på hur vettigt det är att ha en timmes restid till kanske-jobbet. Därmed kommer jag in på gnag 2.

Gnag 2
Alltså vänta nu. Är jag på väg att bli anställd? Det har jag inte varit på 30 år. Det väcker känslor av att - lite drastiskt uttryckt - ha en snara runt halsen. Det är inte rimligt.