Bentes blogg

Igår eftermiddag kom jag hit till Stockholm. Möttes av Karin som jag får bo hos en tid. Vi känner varandra från tiden då vi läste arkitektur i Lund och åt matlag ihop i flera år. När vi flyttade från Lund avtog kontakten och den har hållit sig på julbrevsnivå sedan dess. Några få gånger har vi träffats under årens lopp.

 

Livet har farit fram med oss så som det gör. Tre härliga utflyttade barn var, barnbarn, skilsmässa, döda eller sjuka föräldrar och anhöriga, grubblerier om liv och arbetsliv, etc.

Jag kan inte i ord beskriva hur skönt det är att som nystockholmare landa i ett väl fungerande hem. Vi åt kronärtskockor, som jag hade med mig. De var stajling-grönsaker under lägenhetsvisningen. Och rödbetssallad med feta-ost som hon hade ingredienser till. Med lite vitt vin till för att fira min ankomst. Småprat om gemensamma bekanta (hej hej Ingrid och Anders), om mitt framtida boende, om husets egenskaper med rinnande toalett om man inte har koll på den och pillar på en knapp, om hur man låser huset, om hur TVn fungerar, om bussar och T-banestationer i närheten, om var jag handlar mat etc. Precis lagom mycket för mig att greppa med min överhettade hjärna. Jag har eget rum, ja till och med eget våningsplan, sover på tempurkudde i en säng som luktar gott (till skillnad från min egen säng i Göteborg). Jätteskönt.

Man kan säga att jag bäddat väl för en mjuk och vänligt sinnad ankomst till Stockholm. Det gör mig väldigt gott i dessa förvirringens tider.