Bentes blogg

Jag har som bekant varit på en mängd lägenhetsvisningar. Det innebär att jag träffat en mängd mäklare som visat lägenheterna. Det får mig att tänka till om hur de gör. För de gör nämligen olika.

 

Alla jag träffat har varit unga. I 20-40-årsåldern. (Ja, jag vet att jag har en 60-årings perspektiv på vad ungdom är.) Och de har varit killar och tjejer. 

 

Utan undantag noterar jag att tjejerna lagt ned möda före visningen. De har tänt lampor och ljus, öppnat upp fönster och månat om så det ska se ut som i hus-och-hem-tidskrifterna. Trots att jag bett att få komma tidigare och trots att det varit snärjigt att tidsmässigt få till för mäklaren. Killarna har kommit sent, satt upp skyltar med oss som publik, öppnat lägenheten och börjat med att sätta på ström och tända lampor. Mys-befriat så att säga.

 

Vidare har jag fått respekt för mäkleriets stress. Här i Stockholm genomförs visningarna främst söndag-måndag. De kan ha 4-5 visningar på en dag. Varje objekt har ett antal specialvisningar med intressenter som av en eller annan anledning inte kan komma på den officiella visningstiden. Alla besökare följs upp. Budgivningen följs och ibland intervenerar mäklaren (läs: puffa på lite så det ska hända nåt). Sen hjälper de till med avtalsskrivningen. 

 

Innan de kommit så långt som till att visa och stimulera budgivningen har de har kontakt med säljaren, sett till att objektet presenterats i tjusig folder och på nätet. Det finns oftast både stylist och fotograf engagerade.

 

I mailväxling med mäklarna har jag sett att de svarar på både kvällar och helger. De har många bollar i luften samtidigt och ska ha koll på kvadratmetrar, förrådsstorlekar, energiåtgång, utrustning, avgifter och driftkostnader för de olika objekten. Och de ska helst komma ihåg besökaren X på objekt Y med inflyttningsbehoven Z.

 

- Mäklarjobbet är absolut inget för mig. Det säger jag bara. Man ska nog vara ung och på för att orka.