Bentes blogg

Häromdan vandrade jag några timmar i Skogskyrkogården. Landskapet är bedårande och tanken på alla döda vilsam. Jag gick omkring och lät tankarna bölja.

 

Beundrade mina kompisars skyltprogram. De är Birgitta Larsson, arkitekt, Sussie Ekelund, grafisk designer och Bengt Schibbye, landskapsarkitekt. De är uppmärksammade för hur skyltningen gestaltats.

 

Jag noterade att alla gravstenar hade nätta mått, inga stora vräkiga gravstenar som vill berätta om makt och inflytande. Inga små trädgårdar runt de enskilda stenarna heller. De var som stubbar som stack upp en bit ur marken. Det måste vara medveten planering. Tallarna. Väldigt höga. En del väldigt snea, kommer de att falla i nästa storm. Men har de stått hittills, så kanske de står ett tag till.

 

 

I förrgår kväll besökte jag min blivande lägenhet. Jag kom till lägenheten för att kolla eluttag och ta mått så jag kan räkna ut vad jag ska ta med mig i flyttlasset av bokhyllor och andra möbler. Måtten togs och ja, det är en utmanande liten lägenhet. Jag behöver definitivt krympa bohaget. Men jag gillar lägenheten för det.

Lägenheten har liknande tallskog som den i Skogskyrkogården runt sig, fast landskapet där är mer kuperat. Jag kom att gilla tallskogen starkt. Och jag fick veta att en bit bort efter vägen växer trattisar. Som ingen plockar. Till råga på det så heter bostadsrättsföreningen Brf Kantarellen.

 

När jag åkte hem till mitt temporära boende kände jag mig upprymd och glad över min blivande lägenhet. Brf <3 (hjärta)  jag = sant.