Gripande berättelse

Jag har legat flunsasjuk sedan i onsdags och mest bara sovit på någon av sofforna eller i min egen säng, käkat huvudvärkstabletter, druckit vatten, rosslat och snorat. Man behöver inte vara Einstein för att förstå att jag blev smittad av mina som allra käraste barnbarn då jag agerade Stålmormor förra helgen.
 
Igår lördag var jag på bättringsvägen. Började dagen lite försiktigt med lite TV-underhållning. Lets dance. Lite senare Babben och hennes stjärna Ola Salo. Därefter, och det är här jag vill stanna upp lite, Jills Veranda Nashville, (länken funkar fram till 4 april). Magnus Karlsson var hennes gäst den här sista veckan i serien och de träffade av ren tillfällighet en hemlös gatumusikant Doug Seegers. De kom att besöka honom i hans härbärge och höra en låt, Down to the river, (länken tillgänglig till 5 mars 2015), som de spelade in tillsammans i inte mindre än Johnny Cachs studio. Doug var lycklig över uppmärksamheten och det var Magnus och Jill med. Och tydligen tittarna också, för karln har satt avtryck. 
 
Nu under snoriga nattimmar spökar han, Doug, som en gripande berättelse. Han var så trevlig, så unikt skicklig, så ödmjuk. Nu har han fått lite ersättning för sin medverkan i programmet, kunnat flytta till ett enklare boende och är inbjuden att komma till Sverige och spela mera.
 
En eloge till programmet att de kunde fånga tillfället i flykten och styra om hela veckans innehåll utifrån vad som hände på plats. Det skapade en gripande berättelse.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0