Bentes blogg

Inför ett samtal med min kontaktperson på Arbetsförmedlingen satt jag och tänkte igenom vad jag har att säga till henne: Fakta om 1) vad jag gjort och 2) hur det gått och 3) vad jag tänker om det.

Jag håller uppsikt över lämpliga jobb och har sökt 10-talet jobb där jag tycker att min profil matchar någorlunda. Jag har även vänt mig till bolag som behöver coacher, organisationskonsulter och managementkonsulter.

Resultatlöst, so far. Ett av bolagen som söker managementkonsulter sa rent ut att jag är för gammal. Det tackar jag särskilt mycket för.

Det är utsiktslöst att hitta något som passar så här några få månader innan jag blir 65. Jag är helt enkelt inte anställningsbar och detta möjliggör en helt ny arena för mina tankar. Om ingen vill ha mig, så kan jag i alla fall tänka vad vill jag bidra med och till vilka.

 

Då gjorde Hans Rosling ett besök in i min hjärna. Han bara "klampade på utan att ta av sig skorna". Det var lätt att googla på honom och finna den där stiftelsen han grundat,  Gapminder, för en faktabaserad världsbild. Han har ju blivit global folkbildningsstjärna med sin animerade statistik. Det skulle vara ruggigt intressant att jobba med dem kring att höja kunskapsnivån om komplexa tillstånd och skeenden i världen.

 

Det finns nog andra aktörer av intresse också, men nu riktade jag in mig på första bästa som promenerade in i min tankevärld.

Så långt samtalet med arbetsförmedlaren, som väl inte jublade över min kreativitet att också vända mig till ideella aktörer och erbjuda mina gratistjänster.

Nu var något både tänkt och sagt. Efter samtalet med arbetsförmedlaren satte jag mig att skriva ett brev till stiftelsens två frontfigurer, Ola och Anna. Ola är Hans Roslings son och Anna är sonens fru. Jag har redan postat det. Bäst så, tänkte jag, innan Jante får fatt på mig.

- Herre gud, vad har jag gjort? Vad ska dom tro? En skvatt galen kärring!

- Ja, ock?