Bentes blogg

Det är söndag och våren sprudlar. Jag har suttit och fantiserat i det blå om vilka möjligheter det kan finnas i denna nya kontakt med Gapmider och så har jag läst läst på om Hans Rosling och en artikel om Bill Gates i DNs lördagsbilaga. Blev både star strucked och förvirrad av det faktum att jag befinner mig i periferin av dessa giganters verksamhet med häng på att bli något lite mer involverad.

 

Jante tog sig ett gastkramande grepp om mig och sa åt mig på skarpen. – Vem tror du att du är? I dessa giganters närhet är du inte ens ett synligt dammkorn! Bente-mamuchkan var en stund liggande.

Då tog jag mig en promenad i Trädgårn i vårsolen. På vägen dit gick jag med mina grubblor. Tänkte mig tillvaron som en djurpark och att jag träffat på de stora elefanterna. Själv såg jag mig som en liten myra. Blev inte på det klara med om myrstacken var innanför eller utanför själva djurparken. Tänkte mig att alla behövs och ingår i samma ekosystem.

Jag väcktes i mitt grubblande av en ung dam som stoppade mig på gatan och gav mig ett papper. Hon sa något om depression, och att ha en lösning på problemet. Vid närmare titt på pappret ser jag att lösningen är att bli troende och tillhöra Jehovas vittnen. Det går bara inte att hamna längre från min egen tankebubbla.

Nu är det kväll och jag fattar inte ens varför Bente-mamuchkan lade sig. Jante orkar väl inte hålla mig i tillintetgörande grepp hela tiden. Mamuchkan börjar vicka tillbaka till stående läge igen.