Djävlar i min lilla låda
Den här veckan har jag, förutom att bekymra mig om mina ögon, gjort något som jag faktiskt aldrig gjort förut, i hela mitt liv. Jag matplanerat. Googlade på billig och bra mat och fick massor med tips.
Princip för mitt matintag skall vara hemlagat, billigt och bra med kaffe-och-mack-frukost, soppa eller gröt/ägg eller fil/mussli och ett lagat mål mat varje dag. Slut på godis och andra sötsaker till vardags. Jag veckoplanerade, gjorde handlingslista och gick till affären med min dramatenvagn och inhandlade exakt det jag skulle ha, varken mer eller mindre. Sedan har jag under veckan lagat mat så det står härliga till. Jag har även inhandlat en större mängd med exakt likadana stapelbara fryslådor och min frys är nu till bredden med matlådor.
Nyss åt jag en lasagne på kantarell, lök-vitlök, spenat, parmesan, ricotta och lite gräddmjölk. Mums.
Det blir massor av disk, men jag ska väl börja äta av mina lådor i frysen snart och då blir det inte ens mycket disk av det hela. Då ska jag istället se till att jag har rikligt med sallad till mina lådor.
Det är ju smått fantastiskt att detta ska tillhöra något jag aldrig gjort förr i hela mitt liv. Men så illa är det. Jag har lätt att känna mig instängd av alltför strikt planering och därför har matplanering inte riktigt varit min grej. Jag har heller inte trivts med att följa recept. Egentligen aldrig gjort. Nu vill jag att detta ska bli en vana för resten av mitt liv.
Billigt, gott, nyttigt för mig och för miljön. Finns utvecklingsområden, dvs att bli kunnigare och mera kreativ inom dessa ramar. Och att faktiskt bara följa min egen intention.
Min påtagliga ångest över ögonoperationen har hjälpt mig. Då jag haft koncentrationssvårigheter i tankearbetet så har det funkat att göra praktiska saker. Som matlagning t ex.
Hur det nu blir med min goda ambition i framtiden, så säger jag just nu:
- Djävlar i min lilla låda vad jag njuter! Så himla gott! Vad nöjd jag är med mig själv!
