Rekar
Var i Stockholm i helgen för att titta på en bedårande lägenhet i Nockeby torg. Det är ju så att jag börjat tänka på flytt från Göteborg - om nåt tag, obestämt hur långt tag.
Jag hade hittat en bedårande liten tvåa på Nockeby torg och boendekostnaden skulle med sin låga månadsavgift understiga den jag nu har med sisådär 3 000 kr/månaden.
- Alltså, fattaru, 3000 spänn mindre var månad! Förstod dock att jag skulle ha svårt hänga med i budgivning.
- Men det skadar inte att ha börjat titta i alla fall, tänkte jag.
Jag slängde iväg en prel låneansökan till min bank och fick besked under tågresan till Stockholm. Inget kul besked, men dock. Min pension, som jag börjar ta ut vid nyår, renderar endast en blygsam lånesumma, mindre än hälften av den jag nu har.
- Skit också. Men nu vet jag i alla fall vad jag har att röra mig med. Eller, det vet jag ju inte. Behöver sälja min lägenhet först för att veta mer exakt vad jag har att röra mig med. Troligen gör jag en relativt god affär vid lägenhetsförsäljnigen.
Nåväl. Lägenheten skulle visas söndag kl 16. SJ genomför planerade spårarbeten vilket gjorde min hemresa osedvanligt lång, både i sträcka och tid. Jag behövde faktiskt ta ett tåg 16.55 för att komma hem i vettig tid. Jag skulle ju gubevars läggas in för opereration på måndag morgon och jag ville inte vara uppstressad i onödan. När jag bokade min biljett fanns inte i tankevärlden att tidspusslet skulle falera. Men det gjorde det. De kollektiva kommunikationerna från Nockeby torg till Centralen medgav inte någon tid för att titta på lägenheten!
Då bestämde jag mig för att börja reka. Jag kan ju fara iväg och titta mig omkring, på nåt område som kanske skulle kunna vara möjligt för mig at bo i.
Denna första rekande utflykt gick till Kalhäll. I sällskap med Tuva-familjen.
Det blev en härlg utflykt. Spårväg till Sundbyberg där tjejerna fick sitta strax bakom konduktören och se hur han körde tåget. Pendel till Kalhäll och där fråga efter en lämplig lekplats. Vi lotsades till en park intill en skola. Åt lunch på vägen innan vi intog lekplatsen, som var av bästa sort för knappt treåriga damer med spring i benen.
Själv vandrade jag iväg en bit bort och såg ett område som jag kunde tänka mig bo i.
Ulvsättra heter det och förvaltas av Järfälla Hus.
Sen var det dags för en sömngivande promenad tillbaka till Kalhälls ganska tråkiga centrum. Kollade två mäklares skyltfönster och ja, jo, med lite tur skulle jag ha råd att bo i en ganska liten lägenhet i Kalhäll.
Därmed är rekandet inlett. Under trevliga former.
Och jag har också påbörjat ett kreativt alternativt tänk kring mitt boende. Skulle jag kunna rita mitt eget hus (en arkitekts dröm) och låta uppföra det? Eller köpa mig en tomt och flytta ner ett fint hus från Norrland? Är det enklare och billigare att bo i Enköping eller Västerås, med snabba kommunikationer med Stockholm, än att krångla med det mer Stockholmsnära dyra boendet?
Kommentarer
Postat av: Anonym
Åh - få rita och bygga "mitt" hus ingår i mina drömmar också...
Trackback
