Bentes blogg

Parallellt med att jag skriver om min oro kring försäljning och flytt har jag span på mig själv. Som vanligt.

 

Noterar krasst att inte är jag då nån businesskvinna precis. För en sån skulle njuta av affärsmöjligheterna. Men jag njuter inte. Känner bara oro över denna min största affär i livet. 

 

Däremot känner jag en lust kring tanken på att än en gång skapa mig ett hem. Jag vet att ställa krav på bo-miljön. På det viset är jag förändringsbenägen och har förtröstan. Jag litar på mitt omdöme att välja en bra bomiljö. Det är affärsdelen som oroar. Men jag har ju mäklare och anhöriga till hjälp, så det ska nog gå vägen, hela vägen.

 

Kanske ligger den inre konflikten i att jag har alltför höga krav på bomiljön relaterat till vad börsen tillåter. Mina önskemål kan sammanfattas enligt följande: Jag vill bo ljust, fräscht och vackert på Söder, i Aspudden eller Hjorthagen till en månadsutgift som understiger min nuvarande med 3000 kr. Med en maximal handpenning på sisådär 750000 pengar och utan lånelöfte på ett antal mille. Bara en knapp halv mille, faktiskt.

 

Detta är - förmodligen - min inre konflikt. Ekvationen går inte ihop.

 

- Å du. Jag vet att jag har det väl förspänt, sett ur den verkligt fattiges perspektiv. Jag förstår att min inre konflikt är sådan som vi relativt välbesutta kan ägna oss åt. Allt är som bekant relativt. Välfärdsångest, skulle man kunna kalla det.