Bentes blogg

Nu har jag träffat 4 mäklare och fått mig till livs lägenhetsförsäljningens och –köpens olika abrovinklar. Det står också klart för mig att jag gjort en bra fastighetsaffär, so far. 

 

I mitt hjärta har jag valt en av mäklarna, den enda kvinnan i församlingen. Hon var den som både värderade min nuvarande lägenhet högst (via den mest relevanta statistiken, nämlen senaste årens lgh-försäljningar i min egen bostadsrättsförening) och som kom med avgörande viktig information till mig om mina försäljningskostnader. Hon påpekade att jag har att beakta 22% fastighetsskatt på vinsten och det hade jag då rakt glömt bort i mina egna kalkyler över vilken rörelsemån jag har. Där rök 50-100 000 av den möjliga handpenningen. 

- Ryslig bra att tänka på, om man säger så.

Det rör sig eventuellt något lite på jobbfronten, vilket kan innebära att jag har åtminstone halvfull huggning till helfull ”lön” under hösten och ett bra tag till, om jag vill. Det påverkar tanken på när lägenhetsförsäljningen ska ske. För att den ska ske, det är jag nog klar med. Vet inte vad som skulle få mig på andra tankar, faktiskt.

- Men när ska det ske? Nu snart, för att undvika att min ekonomi undergrävs alltför mycket och för att passa på när det är gynnsamt att sälja. Eller senare, för att spana in det där eventuella jobbet.

Egentligen fick jag nog väldigt goda råd av den här sista mäklaren. Hon sa så här:
- Ta det lugn ett tag. Ägna dig åt att reka framtida boende i lugn och ro. Förbered försäljningen i höst, medan det ännu är grönt (fotograferingsskäl). Tryck eller avstå att trycka på försäljningsknappen när du vet hur det där med jobbet landat.

Summa summarum. Till i morgon ska jag välja mäklare, för det har jag lovat dem, och meddela alla vem jag valt. Vi förbereder försäljning i september, alltså städar, stajlar, fotar och sånt. När jag är mogen trycker jag på försäljningsknappen. Då annonseras min lägenhet ut i GP, på nätet och till den presumtiva kundstock som finns. När kontrakt tecknats är det dags att söka och köpa min nya bostad. Då är det bra att ha skaffat sig koll, särskilt på "kommande försäljningar". Och att ha en plan B som innebär kappsäcksboende och möbelförvaring under en övergångstid.

Klart och tydligt. Ett bra råd. Det ger mig riktlinje för vad jag ska använda semestern till. Huvudet förstår precis hur klokt detta är. Om jag bara kunde få in i kroppen att det är så jag ska göra. Kroppen är bara allmänt orolig och säger mest bara:

- Hur ska jag tänka, nu när jag inte ser som jag ska? Mamma hjälp! Hur blir det nu med mig som pensionär utslängd i universum? Och var ska jag bo under mellantiden?