Bentes blogg

Insydd, liksom.

Enkelrum, faktiskt. Rygga, dator, korsord, sjukhuskläder.

 

Jag må säga att jag blivit mycket väl mottagen här. Alla har varit välvilligheten själv. De har varit noga med att informera om vilka de är (de har presenterat sig med namn och yrkesroll), vad som ska hända, både vad undersökningar och operation anbelangar och också vad sjukhuset har för lokaliteter, mattider och andra rutiner. Jag vet att jag ska dubbelduscha både ikväll och i morgon bitti och noga tvätta mig med Descutan svampdesinfektionsmedel.

 

Jag har blivit EKG-kollad, blodtrycks- och blodprovstagen, ögontrycksmätt och synad om jag har någon ögoninfektion. Jag är på alla sätt befunnen operabel. Flera har frågat om jag har några allergier eller om jag äter några medikamenter. Jag har pratat med två sköterskor, en ögonläkare och en narkosläkare.

 

Här har jag skrotat omkring hela dagen. Skrivit lite jobbaktigt på datorn. Kollat boenden. Tagit en promenad i sommarvärmen. Solat på en parkbänk. Fallit till föga för ångesttrycket och köpt mig en chokladkaka som jag smällt i mig. Löst korsord. Lyssnat på ett njutbart sommarprogram anno 2013 (om Red Ones mödosamma väg till berömmelse).

 

Och jag må säga att vistelsen här, lugnet, trivseln i kombination med kompetensen, har en lugnande inverkan på mig. Jag är fylld av tillförsikt inför morgondagens kataraktoperation medelst sövning. Nyss fick jag det glädjande beskedet att jag opereras som nr 1. Därför väcks jag vid 6 för att duscha mig redo. Och nu, mina vänner, är jag redo. Redo för ett liv med bättre syn än tidigare. Nu är jag redo. Utan ångest i bröstet. Det är dax.