Bentes blogg

Åååå, vad härligt jag haft det de senaste dygnen.

Det började med kärt besök av Max (sonen) och Mimmi, som mellanlandade på väg till Kreta på semester. Jag fick också hjälp att installera och aktivera ComHem bredband och TV, en leverantör som jag övergått till då min förening tecknat ett gruppavtal som gör att bredband och Tv blir ”gratis” för mig. Med ludd i ögonen (=dålig syn efter operationen) kändes det som oöverstigligt att klara själv.

På Sveriges nationaldag, tillika Max födelsedag, promenerade vi i regnet till en poppis Suchirestaurang och hem via kaffe med bakelse på Café Trädgården. Sen for de och jag lade mig att vila. Faktiskt rätt trött av umgänget. Efter en dryg timme blev jag upphämtad av Inger för vistelse på hennes lantställe i Rörtången, tillsammans med en gammal god vän till henne, Ethel.

 

– Hur ska det gå, jag som är så trött? tänkte jag.

Det gick bra.

Vi hade bara så himla trevligt och Ethel var en rejält angenäm bekantskap. Nu är jag hemkommen igen och jag känner mig som efter en hel sommars semester, djupt utvilad och läkt i själen.

 

Fredag kväll kunde vi fascineras av dramatiskt blixtrande åskväder. Lördag och söndag flödade solen och värmen, den goda maten och de goa samtalen.

 

Väl hemma under frukostkaffet kliade det lite i knävecket. Det visade sig vara en fästing. Den var inte lätt att få bort, där den satt i vecket bakom en fläskvall, med den luddiga syn jag hade att tillgå. Helvete vad krångligt det var. Jag har en fästingpincett som jag nu dömt ut. Den är inte bra. Nu vet jag hur jag vill ha den och den tänker jag införskaffa, vid tillfälle. 

 

Jodå, det rodnar runtikring bettet. Ännu bara sisådär 3-4 cm2. Och jodå, jag har läst på. Det är inte dags för oro än. Och jodå, jag tänker ha rodnaden under uppsikt. Särskilt om jag får lite feber eller om det vitnar inuti det rodnande fältet.

 

Mest tänker jag njuta av att ha haft den mest förträffliga minisemester som tänkas kan. Den har gått i trevnadens, livgivandets, lärandets och läkandets tecken.