Bentes blogg

Dessa dagar är jag höggradigt stressad. Inte för att jag har så stor anledning, men jag är det i alla fall.

Jag söker ett och annat jobb. Har hittat ett som liksom är ”mitt” men jag har mina misstankar att jag inte riktigt svarar mot vad de söker. Hittade jobbet på en sajt som heter Offentligajobb.se, en riktigt intressant sajt för såna som mig. Det gick inte att maila personligt brev (PB) och CV utan uppgifterna måste lämnas på sajten ifråga.

 

Där var det som så att det inte gick att ladda upp PB och CV rakt av. Nej, varje deluppgift ska anges separat, anges med datum - på dagen när - och beskrivas närmare. Med ett långt och vingligt arbetsliv bakom sig och med en hel drös med relevanta utbildningar så blir det ett och annat att lägga upp.

- Stön. Det tog onödigt mycket tid med påföljande surt engagemang. Dessutom verkar det inte alls vara gjort för entreprenörer. Men jag löste det med att uppge mina egna företag som arbetsgivare och där har jag minsann varit anställd sedan 1984. Där gick förmiddagen. Och då hade jag ändå lagt grunden till ansökan dan innan.

En bit in på eftermiddagen dunsade det till i brevlådan. Ja, min brevlåda är stor och kallas vanligen för golv. Det var från AEA, Akademikernas Allmänna Arbetslöshetskassa.

 

Jag har mina turer med AEA för att ev åtnjuta a-kassa de sista månaderna innan den formella pensioneringen. Handläggarna är formellt trevliga och tillmötesgående och jag förstår att de har ett regelverk att följa. Jag har fått avslag på min ansökan, förtydligat och bett dem ompröva, och nu pågår denna omprövning. Stresshjärtat slår dubbelslag när jag har med dem att göra och jag lever dubbelliv – jag är både rationellt tänkande och sakligt agerande - och - totalblockerad med hjärtpåslag och inte alls klart och rationellt tänkande. Samtidigt.

Jag ringde handläggaren och gav henne svar på sina frågor. Hon rotade i detaljer kring den oarvoderade sidoverksamhet jag vill kunna ägna mig åt. Samtidigt frågade jag henne vilka frihetsgrader jag har för att få a-kassa. Jag tjänar ju inga pengar just nu. Ja, vi höll på att tramsa fram och tillbaka några vändor. När jag pratar med henne intar jag den kapabla rationella och ytterst trevliga sökanden. När vi lagt på går nämnda person (alltså jag) in i dess totalblockerade och sura motsats.

Det gjorde inte saken bättre att just idag också kom ett brev från SCB statistiska centralbyrån till mig som vd för ett mikrobolag. De vill veta hur mycke resurser företaget lägger ner på FoU. Det var en tvingande enkät, där jag har skyldighet att svara.

Så mitt i all stressen och pressen gjorde jag mig beredd att svara. Loggade in, angav lösenord (som fanns i brevet) och läste instruktionerna till nöds. Det fanns en guide att ladda hem för att förstå skillnaden mellan forskning och utveckling. Den var på bra många sidor. Sen fanns det ett fylleri-exempel. Den var också på en ansenlig mängd sidor där man skulle fylla i kostnader, timmar och gud vet vad. Hej och hå. Tänkte jag. Nu kör vi. Det får lösa sig på något sätt.

Ja, för nog tänkte jag att företaget, med sin lärande och värdeskapande hållning och med innovationer inom både utställning och HR (human resources) har ägnat sig år FoU. Som sagt, jag kavlade mentalt upp ärmarna och började.

Har företaget haft kostnader för FoU under 2013?
- Näej, inte kostnader, det kan man väl inte säga. Det fanns två val, ja eller nej. Jag valde nej.
Planerar företaget några FoU-insatser under 2014?
- Näej, det ser mörkt ut i det avseendet, mot bakgrund att jag är arbetslös. Även här fanns det två alternativ, ja eller nej. Jag valde åter nej och klickade vidare.
Tack för din medverkan, sade en skylt.

- Va!!! Var det allt???
Gick tillbaka ett steg för att kolla. Fanns en ruta där jag kunde kommentera. Det gjorde jag. Skrev att mina kostnader ligger flera år tillbaka och avser kompetensutveckling. Och sen var jag liksom klar.

Nu finner jag mig både vara klarsynt och kompetent, totalblockerad och stressad och nu senast snopen.
Det kallar jag trippelliv.