Symboliskt bröd
Jag förbereder mig för ett nytt sorts liv. Här ska levas med betydligt snävare ekonomiska ramar för all framtid. Det ska gå bara bra, men det gör sig inte själv. Planera matinköp, äta mest bara hemlagat, baka eget bröd, sy en del kläder själv, osv.
Sagt och gjort. Jag börjar med bakningen. Surdegsbröd ska jag lära mig. Det är ju så himla gott. Enkla bröd av Martin Johansson, han med bloggen Pain du Martin, står i min bokhylla. Nu kom den fram. Han beskriver hur man gör surdegsbröd för nybörjare. Först ska göras en surdegsgrund. Sen surdegen. Sist brödet. Plus tålamod.
Himla bra. Jag började i förra veckan. Gjorde exakt som det stod. Tyckte inte riktigt att det var så där bubbligt som bilderna i boken visade. Men kanske hade det bubblat och sjunkit ihop bakom min rygg där i skåpet ovanför kylen? Och det luktade nog som det skulle.
Igår var surdegen klar.
Jag blandade ingredienserna till mitt första surdegsbröd som skulle bli det första brödet på mitt nya liv. Så symboliskt! Det skulle jäsa sisådär 10 timmar. Sen skulle jag ösa över brödet i en form och där skulle det jäsa till dubbel storlek i ytterligare 2-3 timmar.
Efter 10 timmar hade degklumpen inte rest sig just alls. Men, va fan. Jag öste över degkletet i en smörbröad form och ställde att jäsa i en-två-tre timmar. Ingen jäsning. Och nu var det kväll och det var igår kväll. Jag la på handduken och gick och la mig. I morse hade det fortfarande inte jäst just alls. Gick till kontoret på Landeriet och jobbade med kollegan.
Vi hade bokmöte. Vi skriver ju gubevars en bok tillsammans. Jag hade inte producerat så mycket som jag ville. Den här stressen har gjort mig rastlös och okoncentrerad. Nåväl.
Bortemot halv sju på kvällen kom jag hem och där låg degkletet under sin handduk och hade inte lyft sig det minsta. Alltså inte efter ett helt dygn av slutjäsning.
Men jag tänkte att efter nästan en veckas pyssel med brödet så skulle jag väl ändå inte slänga kletet just nu efter ett dygns jäsning. In med det i ungen för gräddning enligt receptet. Det får väl bli en tegelsten som jag slänger bort. Så fick det bli. 250 grader i 10 minuter och 200 grader i 35-40 minuter.
Det hände något lite där i ugnen. Brödet lyfte sig lite, fick en jässpricka i sig och betedde sig något lite som bröd brukar göra. Men alls inte till resliga mått.
Hoppas det är symboliskt. Inte som jag tänkt, men väldigt bra ändå.
