Bentes blogg

Igår träffade jag kompis Anita i Kungsbacka. Fredagseftermiddag och vitt vin på soliga altanen. Jag berättade lite om hur jag har det nuförtiden.

Jag berättade att mitt liv varit som ett rakt streck utan yviga känsloyttringar. Trots arbetslöshet och misslyckat uppdrags- och jobbsökande har humöret varit alldeles stillsamt, som ett streck. Har undrat över lite över detta faktum för jag är van att vara bipolär light.

Jag har verkligen kunnat förtjusas och inspireras, tycka att livet är jätteintressant. Och emellanåt har jag varit döless, uttråkad. Livet har varit trist. Jag är en typisk nybyggare. Förvaltning är blä.

Med sådana upp-och-ner-kvaliteter har det tyckts mig märkligt att vara så jämn i humöret trots yttre dramatik.
- Är det så här det är att bli gammal, har jag tänkt. Trist i så fall. Och det har jag ju hört andra gamlingar säga. Att det är trist att åldras, depressionen lurar om knuten.

Med detta som bakgrund är jag på väg dit till vart jag vill komma. Just nu är alltså livet inte särskilt dötrist. Inte alls. Humöret är inte som ett jämt rakt streck heller. Nu djävlar i min lilla låda.

Illustrerar humöret med några snuttar på Youtube.

Salut Salon Quartet.
2Cellos. Från Kroatien. Lite mer 2Cellos. Och ännu lite mer 2 Cellos, Highway to hell, närmare bestämt.

 

-Vad var det min dröm sade härom natten. Watch up, var det inte det?

-Dra dina egna slutsatser om hur det kan vara med humöret när man blir gammal.