Av två onda ting

Kalmar län har drabbats av en pedofil som i skrivande stund har 11 anmälningar på sig för våldtäkt och ofredande av barn från 2 till 6 år. Det är förfärligt. För alla. Barn, föräldrar, anhöriga till både offer och förövare och – det är min grubbla idag – förövaren själv.

På nätet verkar det mer tillåtet än någonsin att brista ut i näthat. Röster menar att han borde hängas, spärras in i en madrasserad cell utan dörr till pensionen och att det "syns på hans bilder" att han är pedofil. På fängelser har pedofiler låg rang.

Det råder inget tvivel om att vi vanliga döingar förfäras över alla breddar.

Men.

En pedofil har aldrig bett om att bli pedofil. Lika lite som homosexuella bett om att bli homosexuella eller heterosexuella att bli heterosexuella.

Det jag vill komma till är att vi har fått vår sexuella läggning i arv. Sexuell läggning är inte en sjukdom, enligt min uppfattning. Det är en läggning. De flesta läggningar är helt OK, för utövandet har inga offer (om det sker med bådas samtycker förstås).

Det knepiga med just pedofiler är att det inte är OK att ge sig hän i sin läggning, för det är oacceptabelt med barn som offer för läggningen.

Jag tycker inte att det motiverar oss att hämningslöst hata en person som inte kan hjälpa den läggning de begåvats med. De behöver hjälp. Professionell hjälp. Hjälp av oss alla att avstå från sina drifter att ge sig på barn. Undrar om inte vårt oresonliga hat gör dem mer smygiga och svårupptäckta.

Det här är inte så väl genomtänkt. Det är snarare början på en grubbla. Jag försvarar verkligen inte övergrepp på barn. Men jag försvarar heller inte oresonligt hat mot personer som inte kan hjälpa den läggning de begåvats med. Av två onda ting vet jag varken ut eller in. Men, det är klart, i valet mellan att skydda en vuxen och att skydda ett barn, blir valet enkelt. Barn går först.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0