Bentes blogg

Såg Anna Odells Återfesten i går med kompis Inger.

Djävlar i det vilken stark film. Gick direkt in under huden och stannade där ett bra tag. Skönt att ha nån att eftersnacka med.

Om man vill se en film som berör, som väcker frågor om ungdomsliv och arbetsliv, som väcker egna minnen, så ska man se den. Men det är allt annat än en feel-good-film.

 

Dessutom delar vi, Anna och jag, intresset för strukturer och hierarkier. Såg en intervju med henne  där hon får frågan om hur hon medverkade till att bli mobbad. Anna svarar väldigt bra, att den mobbade blir udda av att bli mobbad, men att starten till mobbningen ligger i systemet, strukturen, tillfälligheterna, omständigheterna och att problematiken är allt annat än enkel. Intervjuaren hade individperspektiv, Anna lyfter upp frågan till systemperspektiv.

 

Själv ser jag mobbing som ett symtom på tillståndet i "systemet" och att både mobbare och mobboffer, liksom sammanhanget runtikring, medskapar och påverkar det som sker.

 

Å så är det också i arbetslivet också.

 

Annas film lyfter fram hur starka dessa processer är, hur strikta ramarna är för vad som är OK, hur svårt det är att se och erkänna att de finns, hur obehagligt det är när någon går utanför ramarna (t ex säger sitt hjärtas mening när alla är samlade och hör). En angelägen film, tänkvärd.

 

Det går att själv vara frisk och finnas i ett sjukt system. Men det är inte så lätt att förbli frisk där.