Social, asocial
Idag är det Sveriges nationaldag och Max fyller 33 år. Han blir myndig idag, enligt hobernas sätt att se på saken. Stort grattis, Max.
Jag är hemma och inne. Ute sker soligt nationaldagsfirande. Det kryper lite obekvämt i mig allt medan det sorlas glatt på gården. Jag har ingen lust att vara där i sorlet bland lomhörda lätt- eller svårt berusande grannar.
- Men så jag säger! Det är väl att se lite svartvitt på dem allihop? Den ena är trevligare än den andra och det är faktiskt bara några som har ett lite väl kärvänligt förhållande till flaskan.
Nåväl, jag har ingen lust. Tycker att jag borde men vill inte. Å så hittar jag inte inbjudan som låg i brevlådan för en tid sedan. Jag vet inte om jag skulle anmält mig, om det är knytis eller vad...
Klart asocial. Jag tycker själv att jag är lite "stiff" i min hållning.
I natt kom jag hem från galej. Lade mej med ett brett leende på läpparna. Väldigt nöjd med att ha varit en av de aktiva i arrangerandet av ett samkväm med projektörerna och beställaren i projektet Gamlestaden resecentrum. Vi var dryga 30 personer som, efter ett ordinarie projekteringsmöte, åkte med en partypadda i Göteborgs kanalsystem bort till Nya Varvet Studios. Där leddes vi i socialiserande aktiviteter av min kollega Gro. Hon gjorde ett suveränt jobb i att få oss att lära känna varandra, att känna för vårt projekt i sin helhet och att lyfta fram beställaren. Vi avslutade med middag på Ruckmans och sorlet, ja det var inte dämpat precis. Det kan till och med vara så att en och annan hade ett lite väl kärvänligt förhållande till flaskan, men det var inget jag noterade. Allt kändes bara himla gött. Jag var väldigt nöjd, snarast lycklig, då jag la mig.
- Värsta sociala Benten i farten.
Jag är hemma och inne. Ute sker soligt nationaldagsfirande. Det kryper lite obekvämt i mig allt medan det sorlas glatt på gården. Jag har ingen lust att vara där i sorlet bland lomhörda lätt- eller svårt berusande grannar.
- Men så jag säger! Det är väl att se lite svartvitt på dem allihop? Den ena är trevligare än den andra och det är faktiskt bara några som har ett lite väl kärvänligt förhållande till flaskan.
Nåväl, jag har ingen lust. Tycker att jag borde men vill inte. Å så hittar jag inte inbjudan som låg i brevlådan för en tid sedan. Jag vet inte om jag skulle anmält mig, om det är knytis eller vad...
Klart asocial. Jag tycker själv att jag är lite "stiff" i min hållning.
I natt kom jag hem från galej. Lade mej med ett brett leende på läpparna. Väldigt nöjd med att ha varit en av de aktiva i arrangerandet av ett samkväm med projektörerna och beställaren i projektet Gamlestaden resecentrum. Vi var dryga 30 personer som, efter ett ordinarie projekteringsmöte, åkte med en partypadda i Göteborgs kanalsystem bort till Nya Varvet Studios. Där leddes vi i socialiserande aktiviteter av min kollega Gro. Hon gjorde ett suveränt jobb i att få oss att lära känna varandra, att känna för vårt projekt i sin helhet och att lyfta fram beställaren. Vi avslutade med middag på Ruckmans och sorlet, ja det var inte dämpat precis. Det kan till och med vara så att en och annan hade ett lite väl kärvänligt förhållande till flaskan, men det var inget jag noterade. Allt kändes bara himla gött. Jag var väldigt nöjd, snarast lycklig, då jag la mig.
- Värsta sociala Benten i farten.
Ibland är jag värsta sociala priffen och i andra fall en asocial kuf. I ena fallet är jag professionellt verkande för goda relationer mellan folk som ska göra ett stort och svårt jobb tillsammans. I det andra fallet är jag privat utan manipulerande syften.
- Hur kan det bli så här? Vad säger det om mig? Att jag är obotlig jobbnörd?
Kommentarer
Trackback
