Bentes blogg

Det är underhållande, ja närmast spännande att leva med mig. Särskilt för mig själv. T ex igår.

 

Jag skulle göra tre jobbsaker klara, skriva ett protokoll, göra en halvfärdig dokumentation klar och så skulle jag till jobbet och kopiera upp ett gäng reflektionsuppgifter för att kunna läsa dem nån gång under helgen. Vidare skulle jag köpa tågbiljett till Lund och åka samma dag å vara framme inte alltför sent på kvällskvisten. Lite tight schema, men jag skulle ju kunna jobba på tåget också.

Det började i lugn och ro. Morgonkaffe, tv-soffa och koll av tågtider.

Nu är det som så att jag har SJ årskort. SJ trafikerar inte längre sträckan Göteborg - Lund på det där raka snabba sätet. Det är istället Öresundstågen som fått den äran. Detta ingår i en lättare irritation jag har över att inte kunna använda årskortet för alla mina tågresor i Sverige. Irritationen fick extra näring av det faktum att jag inom de senaste veckorna åkt tåg tur och retur Göteborg-Jönköping, tur och retur Stockholm-Sundsvall. Vid båda dessa tillfällen har jag måstat tilläggsbetala, bara för att SJ inte längre trafikerar linjerna på tider som passar mig. Eller för att de olika bolagen inte samordnat sig kring resenärer som faktiskt reser över hela Sverige. Det är nåt feodalt system över det hela. Man betalar till det fögderi man vistas i och när nästa fögderi tar över så betalar man där med. Det är inte resenärsvänligt.

Jag hade att välja på en resa med Öresundståget för dryga 300 kr på ca 3 timmar eller att åka för ”noll” kronor med SJ på 6-7 timmar.

Som sagt hade jag en del att klara av först, så jag föll till föga och valde Öresundståget till Lund - för den här gången - och Sj den långa tidsödande vägen tillbaka. Såg ut en bra förbindelse med start hemifrån kl 14.40, klickade i och beställde, men när jag väl kom till betalningen, så sket det sig. Först gjorde jag fel med det där konfirmerandet med betaldosan, men sen gjorde jag rätt, och rätt och rätt. Samma resultat, köpet kunde inte genomföras, var vänlig kontrollera uppgifterna och försök igen.
- Fan också. Det där tog tid.

Ringde SJ 0771 75 75 75 för att låta dem hjälpa mig. 34 minuter i kö. Kom fram till en dam som 1) meddelade att de priser hon kunder erbjuda var högre än de på nätet och visste jag att jag kunde köpa på nätet istället? Jag förklarade att jag har årskort och att jag inte tänker betala ett öre för mina SJ-resor och inte tänker jag betala Lundresan för mer än vad nätet säger. 2) Efter koll med en kollega sa hon att det nog var mitt ifyllande av SJ årskort som låg och störde betalningen av Öresundstågbiljetten. Prova med att ta bort årskortet i bokningen. 3) Får jag problem igen, så ring kundtjänsten.
- Menar du att jag ska sitta i kö över en halvtimme igen då?
- Nej, då får ett direktnummer av mig. 0771 75 75 99.
- OK, bra.

Det gick inte den här gången heller. Och klockan tickade. Ringde hennes direktnummer. Där svarade en maskin att numert inte längre var i bruk med hänvisning till 0771 75 75 75. Bokade återresan i alla fall och det funkade.
- I helvete jag sitter i den där telefonkön igen. Jag cyklar till Centralstation och ser till att få den hjälp jag behöver i samma veva som jag springer upp på jobbet och tar de där kopiorna.

Så fick det bli. Kopieringen funkade. På Centralen var jag osäker på vart jag skulle gå. Det var ju en Öresundstågsbiljett jag skulle ha och då kanske inte SJs biljettkontor är rätta stället. Valde att först prova en automat utanför SJ-kontoret.
Där skulle jag visa årskortet, jag kunde boka resan med Öresundståget och jag visade Visakortet och allt verkade gå som på räls. Men sist så sa apparaten att köpet medges ej.

Då, och först då, smög sig en obehaglig tanke in i min hjärna. Den kom så sakteliga smygande, först som en nästan inte förnimbar sinnerörelse till att efter en stund ha växt på sig och med full kraft ställde den obehagligt raka frågan om jag har täckning på kortet.

Jag är ju en hyfsat modern människa som har en särskild app för att kunna hantera privata pengar via mobilen. Det gick snabb att konstatera att det på kontot bara fanns 300 kr och jag skulle ju betala lite mer. Det var snabbt gjort att fylla på kortet med 3000.

App, ja. Tänk om jag skulle köpa biljetten via en app? Sökte SJ-appar på nätet och valde en men trasslade till det med inloggningen. Då kom jag på att jag ju har en SJ-app som heter Min resa och som jag flitigt använder för att veta vilken perrong jag ska gå till och om det finns ändringar i tidtabellen. Den har en flik som heter Köp resa. Jag gick in där och köpte min Öresundstågsbiljett. Lätt som en plätt. Inga problem med pangaöverföringen heller.

För att coola ner lite gick jag in på SJ loungen, alltså det där vip-stället för oss med värsting kort (årskort silver räknas dit) och tog mig en kaffe och några riskex med oströra på. (Noterar att sötsuget fortfarande är borta). Sen cyklade jag hem och konstaterade att nu fanns bara tid för dusch, packning och avresa. Det mesta av dagens jobb var ogjort. Men jag kunde ju jobba på tåget också.

Den resan är en helt annan upplevelse, väl värda en blogg de med. Om jag ids teckna ned den.

Vad säger detta om mig? Jo, att jag är ett spännande kryp att leva med. Finns inte yttre dramatik, så är jag bra på att skapa drama av vardagliga bagateller. Ja, jag skulle vilja säga att jag är mästerlig.