Bentes blogg

Jag kommer att tänka på när jag slutade röka häromsistens. Det var i september 2002. 

 

Då hade jag feströkt under en herrans massa år och åren innan 2002 hade jag börjat feströka så mycket att det inte längre gick att kalla det feströkning. Jag rökte, helt enkelt. Det var under den där tiden då jag hade det rätt tufft. Svajig ekonomi, åldrande sjuka föräldrar, barnen hade flyttat hemifrån, jag gick en krävande utbildning, hade ett komplicerat och energidränerande professionellt samarbete... Det var mycket som sög. Jag tyckte att jag hade det så besvärligt att jag FICK trösta mig med lite extra rökning.

 

Ända tills en dag, då jag bara insåg att det här är ju helt kocko. Om jag har det besvärligt ska jag väl dessutom inte skada mig själv med att röka. Jag minns inte hur den tanken kom till mig, men jag minns att när den var tänkt, så dröjde det inte länge förrän jag tog ett nytt beslut. Här ska slutas röka. Jag gav mig en veckas nedtrappning av cigaretter, men det tog bara tre dagar innan jag helt enkelt inte rökte mer. Sen dess har jag inte rökt en enda cigarett och jag tycker cigarettrök luktar illa. För att inte tala om hur fimpar luktar. Jag har blivit rabiat och ilsk över att det är så OK att slänga fimpar runt om, var som, utomhus. 

 

Jag minns att jag tyckte det var oglamoröst att sluta röka. Inga jubel från folket, inga presenter, inga beröm. Det var snarast så att jag nog störde rökarna lite med att lyckas. Gav dem dåligt samvete, kan jag tänka.

 

Nu tänker jag att det nog inte kommer vare sig jubel eller beröm för att jag bestämt att ta ett nytt hälsoansvar för mig själv. För dem som klarar det är det väl inget att kommentera och för dem som inte gör det så blir kommentarer en otäck påminnelse om egen oförträfflighet. Nä, det här får jag göra i skymundan. Ingen statistik, inga precisa mål, inga ideliga vägningar, inga bekräftelser... Nej, inget sånt. 

 

Men det duger fuller väl om jag kan göra som då jag slutade röka. Jag bara gör det, för at jag tar långsiktigt ansvar för min hälsa. Så känns det nu.