Att hålla sig vital

På Facebook la jag ut en hint till min blogg Bente 2.0 och fick en kommentar från kompis Paola.

Det föranleder mig att tänka, och skriva (bl a till dig Paola, eller vem du nu skriver om, men mest till mig själv), att detta med hörapparaterna ÄR PÅ PROV.

Det betyder att jag kan välja bort hörapparaterna om besvären överväger hjälpen. Det betyder också att jag kan ha hörapparaterna ibland, i vissa situationer, när jag verkligen är hjälpt av dem. Jag kan också använda bara en, för att få lite hjälp från ena hållet. T ex nu i sommar då jag ska cykla. (Även om det inte rekommenderas).

Det behöver alltså inte vara så laddat. Man kan prova sig fram.
 
Det finns fördelar med att göra det innan hörseln är riktigt risig. I mitt fall med en lätt hörselnedsättning blir förändringen mellan de två lägena, med och utan hörapparater, inte så stor. Då är det lättare att vänja sig och jag har inte hunnit bli så hörselisolerad. Det är ett sätt att hålla sig aktiv och på i det liv man lever.
 
Efter en stunds provande ska jag träffa min audionom igen och diskutera hur det funkar och ev få kompletteringar. Jag kan få funktionen "slinga" aktiverad. Då får jag ljud från lokaler med slinga, t ex teatrar, kyrkor, konferensanläggningar etc, direkt in i hörapparaterna. Wow. Döhäftigt. Vidare kan jag bygga på med "streaming" vilket gör att jag får ljud från TVn och även mobilsamtalen direkt in i örona. Det här tycker jag verkar vara toppen. Tur att jag är tekniktillvänd. Här ska botaniseras! Här ska avnjutas bästa tänkbara ljudkvalitet.
 
Jag fick också lära mig att det inte är skadligt att ha hörselapparater. Hörselutvecklingen påverkas inte och det kan ju vara bra att veta. Hon trodde att min hörselförändring var normal åldersförändring (vilket jag också tror), att även sådan är ärftlig (båda mina föräldrar hörde illa på ålderns höst) och att det inte går att förutsäga hur fort det går utför. Det kan kan stå still, kana långsamt utför eller ta försämringsskutt. Vid snabb hörselförsämring skulle jag fort ta mig till sjukhus för att få en kortisonspruta.
 
Själv undrade jag om det skulle vara besvärligt att ha nåt i örona. Efter en dag kan jag konstatera att det är besvärligare att använda örhängen än att bära hörapparater. Och inte bråkar de med glasögonen heller. Men visst känns det lite. MYCKET LITE. 
 
Jag tänker på mina föräldrar som gick så länge innan de kröp till korset och skaffade hörapparater. Särskilt pappa. Det påminner mig om gamlingar som vägrar ha hjälpmedel, för man blir så gammal då. Rullator, t ex. (Jag undrar för övrigt om det är vanligare med gubbar som vägrar hjälpmedel än gummor? Min världsbild säger att det är så.)
 
- Men det är ju tvärt om. Det är ju hjälpmedel för att hålla sig "ungdomligt" vital och rörlig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0