Bentes blogg

Jag ägnar mig inte bara åt mentala grubblor över socialkonstruktionismens domäner. Jag ägnar mig åt mental cykling också.

Det har sina sidor att få till en veckolång cykeltur med två robusta nyfikna rörliga ettåriga tjejer (snart två år), två rejält fattiga föräldrar och en gisten mormor. Alltså den gistna mormorn är jag. Vi ska ta oss, med allt pick och pack - och det vill inte säga lite - till en och samma plats med kollektiva färdmedel. 

 

Det begränsar utbudet mer än vad man kan tro. Endast vissa regionala pendeltåg tar cyklar ombord. SJ gör det inte. Jag kan ta min cykel på bilen och möta upp efter att ha hittat vettig p-plats för bilen, eller hyra cykel på plats.

 

Startmöjligheterna begränsas alltså till pendeltågsavstånd från Solna. Uppsala, ja faktiskt ända upp till Furuvik går det att ta sig under vissa omständigheter (bara två cyklar per tåg), Bålsta, Sala, Nynäshamn, Gnesta är möjliga utgångspunkter. Förutom bostaden i Solna förstås. Det här innebär att Gotland ligger inom det möjligas fält. Liksom Södertörn, Mälarrundan, Roslagen... 

 

Nästa steg är att förstå hur trevligt varierad och trafiksäker turen kan bli och hur goda övernattningsmöjligheterna är för ett patrask som vill tälta på egen hand utan att betala för det. Vandrarhem och campingar göre sig inte besvär. Det är är naturmark som gäller. Naturmark utan bebyggelse alltför nära. I Sveriges mest befolkade trakt!

 

Jag googlar. Hittar cykelfrämjanden som hänvisar till böcker och kartor som kan köpas. Jag hittar cykelproffs som är nördar i kubik. Såna där snubbar som cyklar på Kebnekajse eller cyklar Vätternrundan på 10-e året. De har just inget gemensamt med oss och våra spretiga behov.

 

Finns det inga småbarnsföräldrar som ger sig ut på cykelsemester och som bloggar om det?