Att cykla med små barn
Klara färdiga gå.
Jag är just hemkommen efter en veckas cykling på Gotland tillsammans med piglet-familjen. Alltså dotter Tuva, pojkvän Leo och deras tvillingdöttrar Signe och Hedda, som blir två år i slutet av augusti. De första två dygnen var även farmor Kattis med oss.
Jag hade tänkt mig att skriva dagbok flitigt och fota mycket, för att kunna göra en bogg i efterhand. Innan cykelsemestern googlade jag en del om cykling med små barn, men fann inte så mycket. Därför ville jag berätta hur vi hade det. Kanske nån annan tänker göra det vi gjorde och vill förbereda sig...?
Av planerna blev intet. Orken räckte inte till. Mot kvällen när lugnet lagt sig var min egen inre rullgardin nerdragen och tält och sovsäck hade en aktiv dragningskraft. Nu summerar jag intrycken, främst för dem som går i tankar om att cykelsemestra med små barn.
Innan vi gav oss av trodde jag mig om orka cykla någon mil per dag. Då tänkte jag inte på att tält och packning skulle uppas eller neras alltmedan tvillingarna skulle passas och maten planeras, inhandlas och lagas.
Vi bestämde oss för att inta Norderstrands camping de första två nätterna, för att liksom vänja oss vid campinglivet under lite bekvämare former.
Tjejerna tyckte att campingen var toppen. De upptäckte den stora glädjen med att rymma. Mestadels åt olika håll. Med glitter i ögonen sprang de för allt vad tygen höll och vi sprang efter dem, för att undvika allvarliga olyckor. Eller, nåja. Föräldrarna sprang. Jag lunkade motvilligt.
Under de första dygnen upptäckte vi campingplatsens fördelar, dusch, diskbänk, tvättmaskin, toalett. Och det faktum att våra två tält (av flop-up-typ) faktiskt stod där och bara väntade. Vi tog beslutet att förbli på campingplatsen hela tiden.
Tjejerna hade begåvats med var sin boll, vilket fick dem att fokusera på något annat än rymning.
I övrigt gjorde vi kortare utflykter, till Botaniska trädgården, Almedalens lekplats, affärerna i östra centrum, Snäck... Hästarnas dal (lekplats nära östra) blev en plats vi återvände till för lek och middagssömn.
I mitten av veckan blev Hedda sjuk. Hon kräktes ymnigt på nattkröken, och föräldrarna lyckades få bo med henne resten av natten i en ledig stuga. Signe följde efter med växelfeber. Vi stannade upp och tog det bara lugnt på plats den dagen. Eller, med denna osäkerhet (kräkning i tält är ingen bra kombo) valde vi att söka bekvämare boende. Norderstrand hade ingen stuga ledig.
Det blev en gästlägenhet i Gustavsvik en bit norrut de två nätter som återstod. Första kvällen i lägenheten brakade regnet loss och vi var dubbelt tacksamma över att ha flyttat. Tuva och jag hade där våra huvudvärks- och illamåendedagar och tjejerna var växelfebriga i takt. Kunde vi alla ha förgiftats av algblomning? Eller var det vara en simpel flunsa?
Trots viss hängighet gjorde vi ytterligare en Visby-utflykt. Det är en fantastisk stad att bara cykla omkring i, att stanna upp i och förundras över.
I det stora hela var det ändå en himla mysig semester. Jag är tacksam att vi tog det så lugnt som vi gjorde, att vi dämpade ambitionerna allt eftersom. Det var krävande ändå.
Tjejerna bör ha haft en himla bra vecka. De har varit huvudpersoner, deras behov har fått styra oss och de har fått klättra, springa, leka, uppleva tills de stupade. Middagssömnen har de tillbringat i sina floppetält någonstans, i en park, under ett träd, eller så. Bristvara har varit att få småpula i egen bubbla.
Så här i efterhand minns jag övergången mellan de olika resemomenten som knepigast att få till. Det kräver extra omsorg i planering. På och av pendel, på och av båt, packning med upp och ner tält, etc. Det är mycket som ska stämma. Inte bara att alla prylarna ska finnas på rätt plats, hos rätt person, det ska ske på rätt tid mellan mat- och sovtider. Ett näst intill övermäktigt tids-rum-pussel. Det att underlättar att inte ha några ytterligare prestationskrav i form av tillryggalagd distans per dag. Bara att ta sig till en destination och utforska den är tillräckligt.
Här har t ex Signe och Hedda somnat på pendeln i var sin packväska.
Så här blev det allt som oftast. Vi gjorde kortare dagsturer där Tuva och Leo hade var sin dotter på pakethållaren och jag cyklade med vagn med de viktigaste förnöden-heterna för dagen. Mat, extra kläder, blöjor, dryck, första hjälpen-kit, barnens sovtält...
När olyckan är framme
Apropå det. Det underlättar att vara nära sjukhus eller åtminstone sjukstuga. Olyckan kan lätt vara framme. I vårt fall skar sig Signe lite fult i handflatan på en rostig strålkastare intill muren. Efter middagssömn bar det iväg med henne till sjukhuset för proffsig rengöring och omplåstring. Efter det inhandlades plåster med roliga figurer på och desinfektionsmedel. Första-hjälpen-lådan ska också innehålla pincett för at ta bort skräp och fästingar.
Antal vuxna per barn
Tuva och jag funderade på om det skulle funka att vara ensam vuxen med två småttingar på resande fot. Ja, jag skulle aldrig ge mig in på det. Det skulle inte bli roligt för någon. Men två vuxna då? Ja, knappt det heller. Det behövs en vuxen per barn och en för "resten", dvs handla, laga mat, vakta packning eller vad det nu kan vara. Ibland går det att ha koll på båda barnen för en vuxen, men det är inget man kan utgå ifrån och räkna med. De kan behöva sova på olika tider, den ene kan behöva plåstras om medan den andre behöver leka, den ene kan vara sjuk och behöver tillsyn medan den andre är frisk och vill stimulans etc. Så grunden får nog vara en vuxen per små-barn + en vuxen till. Vi var mestadels 3 vuxna på 2 barn och vi hade det vi gjorde, det kan jag lova.
Utrustning
Våra tält av flop-up-typ var toppen. Du kan spana in dem här, stort tält, tremanstält och babytält. De är inte bara bra, de är billiga också. Se bara till att lära hur man fäller upp och framför allt ihop dem. I början tar det definitivt längre tid än reklamen visar.
Var man köper dem?
- Decathlon http://www.decathlon.se/butiken.html Bryggerivägen 12, 168 67 Stockholm, Bromma Telefon: +46-(0)8 28 04 38
Det stora tältet (grönt) har praktiskt taget ståhöjd och ett rejält förrum, mitt tremannatält (rött) har sitthöjd. Båda har både ytter- och innertältduk.
Babytälten har tjejerna använt sedan de var dryga halvåret och de funkar utmärkt som säng, vindskydd, viloplats mm både ute och inne. De gillar sina tält. Under Gotlandsturen sov de i sina tält inne i stora tältet.
Vi hade också unnat oss sköna uppblåsbara madrasser, riktiga täcken och lakan och jag en uppblåsbar kudde, som var bra även som ryggstöd. Jag behövde komplettera med en flisfilt för att inte frysa. Den nyinköpta tramppumpen är toppen. Triangiakök är väl ett måste, om man ska klara sig helt själv. Kylväska höll pålägg och mjölk kallt. På campingplatserna kan man byta kylklampar för en mindre peng.
Vagnarna av aluminium med bara ett stödhjul var i princip för veka för vad vi utsatte dem för. Min vagn med två rejäla hjul var toppen. Det är i samtliga fall viktigt att balansera packningen för att undvika alltför mycket wobblande.
Några effekter
Nu har tjejerna varit hemma några dagar. De är fortfarande småkrassliga i sin flunsa, men ändå fulla av liv. Familjen bor i en etta några våningar upp i betongmiljö. Nu frustreras de över att inte snabbt nog komma utomhus till gräset och rymma lite eller plocka blommor och pinnar. Eller att sitta i vagn som andra babysar när man kan cykla och komma upp och se bättre. Deras sitta-i-vagn-tålamod är betydligt sämre än sitta-i-cykel-tålamodet.
Det känns som att de utvecklats en hel del under den här cykelsemestern. Ett utvecklingssteg, liksom. Ordförrådet är rikare...
Kommentarer
Trackback
