Bara text
Just nu avtäcks en otrevlig företeelse i det medialt offentliga samtalet. Näthat. Framför allt gentemot kvinnor. Uppdrag granskning igår en har lyft upp förekomsten av näthat och det väcker enorma reaktioner, både för och emot.
Journalisterna lyckades få någon enstaka röst från de som skrivit sexistiskt hatiska budskap riktade till enskilda kvinnliga journalister.
De var kanske berusade, minns inte, det var inte så illa ment, skrivet i reaktionens hetta, det är i princip ingenting att bry sig om, det är ju bara text! Men alldeles bagatellartat är det ju inte. Så som de skrev skulle de aldrig säga om de hade personen i fråga öga mot öga.
Det här blottar många olika värderingar. Jag hoppar över kvinnosynen just nu, vilket naturligtvis är det kanske mest iögonenfallande, och noterar att det anses OK att SKRIVA vad som helst. Det räknas liksom inte. Det går dessutom att fara ut hur som helst som ANOMYM.
- Uj, uj, uj.
Journalisterna lyckades få någon enstaka röst från de som skrivit sexistiskt hatiska budskap riktade till enskilda kvinnliga journalister.
De var kanske berusade, minns inte, det var inte så illa ment, skrivet i reaktionens hetta, det är i princip ingenting att bry sig om, det är ju bara text! Men alldeles bagatellartat är det ju inte. Så som de skrev skulle de aldrig säga om de hade personen i fråga öga mot öga.
Det här blottar många olika värderingar. Jag hoppar över kvinnosynen just nu, vilket naturligtvis är det kanske mest iögonenfallande, och noterar att det anses OK att SKRIVA vad som helst. Det räknas liksom inte. Det går dessutom att fara ut hur som helst som ANOMYM.
- Uj, uj, uj.
Det är uppenbart att stora mängder människor tänker att vett och etikett liksom inte gäller på nätet och att det är oproblematiskt.
- Ursäkta. Hur korkade får man vara? Och hur fasen får vi oss människor att bli ansvariga för våra handlingar även på nätet?
Det har länge ansetts vara oklokt att ge de här näthatarna näring genom att bråka. Polis, medieredaktioner m fl har förmedlat ett ligg-lågt-budskap. I all välmening får man förmoda. Kanske av viss bekvämlighet också. Det verkar inte vara en verksam strategi. Näthatet minskar inte genom att tiga om det. Kanske är det en bättre strategig att lyfta företeelsen upp i dagsljuset?
För så bara (det är ju bara text) är det inte. Ett hatbrev gör kanske ingen större skillnad. Men här är det frågan om floder av hatbrev. En massrörelse. Till den samhällsutvecklingen vill jag inte medverka. Fram med oss i ljuset, bort med anonymiteten. Så tycker jag just nu. Jag som faktiskt bloggat anonymt i 5 år. Och jag hade mina randiga själ till det.
- Tänk om det ändå funnes enkla lösningar på komplexa tillstånd.
- Skönt att det inte spelar nån roll vad jag skriver. Det är ju bara text.
Kommentarer
Trackback
