Sven, Nelson och jag

Sven har gjort tillvaron där ute vit. Stormen drog förbi i natt och jag kände av den här stormen mer än den förra, som fick så väldigt stor uppmärksamhet. Ett annat väderfenomen förbryllade häromdan. Åska. Vid två tillfällen såg jag blixtar som följdes av muller som följdes av ösregn och kraftig vind. Konstigt. Det är ju i alla fall december.

Ett ljus har slocknat. Nelson dog igår kväll. Alltså Nelson Mandela, Madiba kallad. Blir lugnt vemodig. Vilken människa till att bara stå där vid sina ideal. Ett helt liv.

Jag. Ja, vad ska jag säga om mig. Hostan avtar. Jag har en hel del att göra, så "arbetslös" jag är. Jobbar med anbud, jobbansökningar och jobb i det där projektet jag/vi är avstängda ifrån. Vi i projektledningen hjälper till att lösa upp en hård organisationssamverkansknut. Läget är fortfarande låst, men ett svagt ljus har börjat tändas. Vi skönjer svagt konstruktiva vägar ut ur dödläget. Och vi i projektledningen producerar kunskapsmättat material till ledningen för att stötta dem i den uppkomna situationen. Jag hade på känn att min kompetens behövs mer än någonsin, och, ja, det verkar vara så. Den här veckan har jag jobbat tre heldagar i projektet. Organisationskonsulten i mig tycker att det är riktigt intressant det som händer. Men jag tänker fortsätta att söka jobb, för allt är väldigt ovisst. Kanske inte för projektet som sånt, men för projektorganisationen där jag jobbat i ett år.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0