Ämne för en roman?

Jag drabbas av impulser som drar igång tankar på det förgångna. Undrar varför detta just nu? Jag som i alla tider varit så framtidsinriktad! Eller är det bara ett simpelt åldringstecken?

Firandet av de nu 2 år gamla tvillingarna var hur mysigt och avspänt som helst. Vi höll till i Hellaskogen i Nacka. Vädret var gudomligt och huvudpersonerna själva fattade nog inte att dom var det. Men det är inte detta som gett mig näring till denna blogg. Nej, det är dagens 80-årsfirande.
 
Under släktmötet idag, hos min 80-årsfirande faster, träffade jag kusin B. Jag kunde åka tillbaka med henne och hennes man ända till Södertälje Södra och ta tåget därifrån. Det gav oss en rejäl pratstund om våra närmsta anhöriga.
 
Jag är dotter till Pelle (Per), nr 2 av 3 i en skara söner till Ossian och Signe, min farmor och farfar. B är dotter till Arne, nr 1 i samma syskonskara och det 80-åriga födelsedagsbarnet var gift med Kurt, nr 3 i sagda skara, som numera är döda allihop.
 
Arne, som var först, var lite eljest. Han var kortare och, ja, lite annorlunda till temperament, läshuvud och kroppsform. Och han var född utom äktenskapet. I samtal med hans dotter B kom det till mig, som i koncentrat, att även hans avkomma är eljest, om man betraktar oss systemiskt. Och nu börjar Bente blinka till av intresse.
 
Arnes gren är långt mer tragisk än de två andra grenarna, även om drama inte uteblivit helt där heller. I Arnes gren finns flera generationer av för tidig död, uppslitande skilsmässor, tungt drogmissbruk och svåra sjukdomar i en omfattning som inte alls finns i de övriga grenarna. I Arnes gren finns gott om svarta får och vindpinade existenser.
 
Det har funnits ett sånt-pratar-man-inte-om-samtalsämne i släkten och det är frågan om Arne verkligen var Ossians son. Ohyggliga otänkbara tanke. Signe förnekade det under hela sitt liv. Men, systemiskt sett, är den tanken snarare trolig än otrolig. Med tanke hur det faktiskt ser ut och hur det faktiskt har blivit. Det är ämne för en roman eller två.
 
Frågan är om jag ska dyka ner och utreda frågan. Och i så fall varför. Men, det är något som kittlar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0