Farligt nära att mista förståndet

Nu händer det saker med det internettiska som fått mig på gränsen att mista förståndet. Pulens upp, upp, upp.
 
Igår var allt frid och fröjd fram till strax efter kl 14. Sen kunde jag plötsligt inte skicka mail längre. Men ta emot, det gick bra. Pulsen börjar sin vandring uppåt.
 
Jag försökte och försökte och kunde verkligen inte få det att funka. Stängde av datorn och försökte igen. Höll på med felsökning säkert en timma.
 
Sen ringde jag Ola. Han tog sig an mitt fall med en gång. Tillsammans sökte vi vad som kunde ha gått fel. Var problemet hos Telia, Eskaderns nät, Inguza (Olas företag som jag anvnder för utgående mail) eller var det datorn, som... ? Det tog sin tid och vi lyckades inte få något vettigt svar. Sen var vi båda tvungna att rusa hem för att hinna till våra respektive åtaganden. Själv skulle jag träffa Kristin på Älvhuset (se förra bloggen).
 
Väl hemma på kvällen konstaterade jag att det funkar att skicka mail från paddan, men inte datorn.
 
Natten gick och morgonen gjorde sitt antåg. Långsamt långsamt kröp en obehaglig tanke in i min hjärna.
- Men, vänta nu. Det var ju igår som mitt uråldriga Internetabonnemang skulle upphöra. Det där Duocom-abonnemanget. Var det månne så att det var ett högst levande abonnemang som jag nu sagt upp?
 
Provade igen med dongeln med samma resultat som tidigare - ingen uppkoppling, kunde inte skicka mail. Inget funkade. Trots att jag alltså har kraftfulla internetuppkopplingar både hemma och på jobbet.
 
Samtal med Ola igen. Jo, han trodde på ett samband. Vi råddade en stund och kom fram till att det inte fanns tid att  experimentera mer. Ja behövde gå på jobbet och dra några kopior samt posta böcker innan jag skulle sätta mig på tåget. Egentligen kan han hjälpa mig först under helgen då jag ska besöka Karlstadsfamiljen. 
 
Jag var i upplösning. Men lugnade ner mig en aning med insikten att jag trots allt kan maila via telefonen. Jag var inte helt strandsatt.
 
Gjorde mina ärenden. Det gick bra att skriva ut. Men så kom jag då till Copp med mitt bokpaket och skulle till att betala. VISA-betalkortet funkade inte, kunde inte accepteras.
- Det är inte sant. Det här finns inte. 
 
Coop-mannen hjälpte mig att betala från själva Coop-kortet. Själv knappade jag in mig på bankens App för att kolla VISA-kortet. Uppkopplingen till banken funkade inte. Var vänlig återkom senare.
 
Det är såna här gånger jag är farligt nära att mista förståndet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0