I ögat av en testosteron-tornado

Jag tog mej ut i den nyss framkomna solen på sena söndagseftermiddagen. För att få lite luft. Som förevändning för det gick jag till Trädgårn å kolla om Alfons-Åberg-huset har öppnat än. Hur det är med den saken vet jag inte, det såg inte särskilt öppet ut. Men i sanning ska sägas att jag fångades av något helt annat.
 
Under promenaden upptäckte jag att jag gick mot strömmen. Strömmen var testosteron-stinn (vågar jag påstå) så jag nästan var lite rädd. Massor med folk, blåvitklädda eller normalklädda och massor – och då menar jag massor – med poliser. På mark, i bilar och surrandes uppe i luften.
 

Jag vet inte vad det var, men en inte alltför dum gissning är att det var derby på gång. Folk gick och jagade upp sig, blåste upp sig i humöret redan på väg till gamla Ullevi.

Jag valde att följa med eller bara stå och titta på skådespelet med tappad haka. Jag tillät mig att vara så naiv som jag är. Nog är det ändå bara sanslöst att det kan vara så upphetsande med några pojkar som sparkar på en boll tillsammans. Så att publiken rusar dit i tusentals. Och att de påverkar varandra till en testosteronstinn tornado som behöver dessa horder av poliser. Jag såg mängder med bilar med kravallutrustad polis. Och jag befann mig i tornadons öga.
 
Vilka som spelade? Inte en aning. Men jag tror, efter lite googlande, att det var AIK mot IFK Göteborg. Stockholm (?) mot Göteborg. Och jag tror att Stockholm vann. Lätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0