Det var bättre förr II

Såg Skavlan häromdagen. Mot slutet av programmet gick hans journalist ut och intervjuade företrädesvis riktigt gamla människor om hur det är nu och hur det var förr. Tacksamt fanns det en hel drös med gamlingar som hade klara aningen bittra synpunkter på livet nu och förr. Allt var bättre då, de var unga och friska, nu är det så mycket våld och elände, det är inge kul längre, vädret var bättre, till och med årstiderna var bättre. Förr var somrarna riktiga somrar. Nej annat är det nuförtiden.

Ja, ja. Jag vet inte jag. Våldet har minskat - det har jag fått en initierad föreläsning om av Max (son) som jag hälsat på i helgen. Våldet har till och med minskat dramatiskt, sett i ett brett historiskt perspektiv. Och då är allt fysiskt våld medräknat, inom familjen och ute i samhället. Vi var rakt sadistiskt våldsamma på jägar- och samlartiden. Det finns många förklaringar, men demokratiutvecklingen, det ökade välståndet, globaliseringen och empatiutvecklingen är några av förklaringarna.

Så var det det där med vädret och årstiderna. Ja, den globala uppvärmningen gör ju faktiskt att klimat och väder påverkas. Men jag kan inte tycka annat än att det är lite skönt att det totalt sett blir lite varmare. Sen är det ju bara hur oroande som helst med vad detta medför sig in the long run. Nej, jag kan inte hålla med de där gamlingarna. 
 
Visst är det ett märkligt samband mellan hur vi tycker det är och det välstånd vi faktiskt lever i? Vi har väl då aldrig haft det bättre och vi lever i ett av de mest välmående länderna på jorden.

Men en sak var bättre förr. Då, för några månader sedan var Max en frisk man. Men nu segar han på med en enveten nånting ... influensa, bihåleinflammation, nåt, som inte antibiotika och kortison biter på. Han har bergochdalbanefeber och blir då alldeles rödmosig om kinderna och gulsiktig om ögonen. Och han har varit av-och-till-dålig sen jul.

Det här gillar jag inte alls. Men nu äntligen har han hamnat hos en öron-näsa-hals-specialist som ska ta sig an honom. Så tills vidare var det bättre förr. I alla fall med Maxens hälsotillstånd.

Tack för trevligt umgänge, Max, Mimmi och Kofötterna med jättesöta katter!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0