Bedrövad
Blev uppringd av Ola med frågan
– Hur är det?
Jag kom på mig med att vara alldeles bedrövad.
Det kommer sig av att jag tillåtit mig duschas med berättelser om tiden då jag var ung vuxen. Tiden då bögarna klev ut ur sina garderober och AIDs klev in på sjukdomsarenan.
Jonas Gardells serie på TV Torka aldrig tårar utan handskar följer jag. Nu på morgonen har jag lyssnat på några radiodokumentärer om samma tema. Det är alls inte så att jag inte var vaken då, när det begav sig. Men jag brydde mig liksom inte. Det berörde inte mig.
Nu ger berättelserna en förfärande skildring av livet då. Hur det var då såna som jag inte brydde oss. Berättelserna är så mångfasetterade och genomgripande i olika samhällsfunktioner. De blottlägger ett ganska grymt samhälle och gör mig bedrövad.
Kompisar, präster, sjukvårdspersonal, begravningsentreprenörer, journalister, föräldrar, AIDS-drabbade, en läkare som just läst en undanskymd artikel i en amerikansk läkartidskrift och förstod att han hade en sådan patient framför sig… alla har sina berättelser. Gemensamt för alla är att situationen förändrade… både dem som individer och samhället. Alltmedan unga män dog som flugor och just inga ville ta i dem med tång eller marginaliserade dem. Och jag hade fullt upp med mitt eget liv som småbarnsförälder.
Jag tog fram stridsyxan när BB i Härnösand lades ner. Det var mitt fokus.
Kommentarer
Postat av: Ulla
Tågade du också runt Nattviken och skanderade något om BB kvar? Tom Lova tror jag minns detta, för hon satt på pappa Bosses axlar och skanderade glatt "BBK! BBK!"
Postat av: Ulla
Ikväll såg jag sista delen av Torka inte tårar--- Så sorgligt o vemodigt. Hoppas vi är bättre numer på att acceptera...? Inte riktigt sant, jag själv märker att jag får brottas mot olika fördomar (som jag kan upptäcka i mej), som t ex nu när Tendens åter tagit upp temat Dom kallar oss white trash.
Postat av: Bente
Vi gick kanske i samma tåg?
Trackback
