Bentes blogg

Jag/vi tillhör en grupp företag som gått samman för att bli en potent leverantör till Göteborgs stad med kranskommuner. Vi har ramavtal inom en lång rad områden. Det är hedrande och spännande att se vad detta kan leda till.

 

Men. Jag är luttrad. Ramavtal har vi fått tidigare med stora prestigegivande organisationer. Ramavtal är dock inte alls detsamma som avtal. Det finns, med erfarenheten tungt vilande på axlarna, en variant av tomhet, av håglöshet, av tappad sug i mig. Känner mig inte riktigt glad över att ha detta ramavtal, som faktiskt är en nyckel till uppdrag.

 

I Göteborg är det dessutom så att om någon kommunal verksamhet ska köpa (nåt som vi kan tillhandahålla) så måste de upphandla igen. Det kallas för "en andra konkurrensutsättning". Det gäller från första kronan.

 

Göteborg, som gjort sig känd för svågerpolitik, har alltså dragit örona åt sig. Det är väl gott och väl. Men nu har pendeln slagit över till andra hållet och det är inte helt bra det heller. Nu tvingas verksamheter som dagis, äldreomsorg, tekniska kontor och andra upphandla varenda liten sketen insats. Och upphandling är inte deras främsta kunskapsområde. (Understatement)

 

Nåväl. Det har kanske något gott med sig också. Det regnar erbjudanden över oss om att lägga anbud på än det ena än det andra. För dom måste ju gå ut och fråga fler.

 

Nu har vi suttit och lagt anbud på en insats i en kranskommun. Det var ett intensivt arbete men också roligt. Jag börjar ana morgonluft. Vi är nämligen duktiga på att beskriva vår kompetens och de insatser vi föreslår. Vi är duktiga på anbud.

- Kanske kommer vi att bli attraktiva, trots allt?

 

Eller som min kollega säger.

- Trägen vinner.