Better safe than sorry
Better safe than sorry var Tuvas kommentar på gårdagens (torsdagens) drama, som vi fick återberättat på sms.
I går, på kvällskvisten upptäckte Leo att Hedda (lite drygt ett år, korrigerad ålder) var aningen blå på underläppen. Han googlade på blåa underläppar och hamnade på sidor som indikerade hjärtsvikt. Han ringde sjukvårdsupplysningen och pratade med en dam som omgående blev stressad och hänvisade till akuttelefon på nåt sjukhus. Den damen blir också stressad och stressen förhöjdes när hon får veta Heddas bakgrund med vsd (hål mellan de stora hjärtkamrarna) som prematurbaby… Han ombads komma med Hedda omgående.
Det var kväll och läggdags för de små, som var trötta. Hedda visade inga sjukhetstecken för övrigt, bara det där blå…
Han baksade sitt patrask till akuten. Där blev Hedda undersökt och sjuksköterskor och läkare. De blev förbryllade.
Efter jobbet kom även Tuva dit. De fick vänta och vänta, för det verkade ju inte så allvarligt trots allt. Efter några timmar klarnade det. Läkarens teori är att Hedda sugit så hårt på sin underläpp att hon gett sig själv ett sugmärke. Och vi drar oss alla till minnes. Visst. Hon suger ofta på sin underläpp. Då ser hon ut som en gammal tandlös gumma. Vilket hon är. Tandlös alltså.
Det här, tänker jag, är sånt de får leva med. Den allvarliga bakgrunden gör att sjukvården, och föräldrarna, vill ta det säkra före det osäkra. Och som sagt. Better safe than sorry. Även om ett sånt här äventyr suger.
