Minnen bleknar, verkligheten färgar
Häromdagen var den 24 juli. Det är 11-månadsdagen för tvillingbarnbarnens födelse.
Ibland, alltmer sällan, fläktar minnet av tiden för drygt ett år sedan förbi. Det som såg så dramatiskt och existentiellt svårt ut var realitet då. Det tog rejäl och tung plats i mitt liv. Jag valde att avstå studier för att bara orka vara med den oro och förhoppning som fanns då.
Den här krisen bleknar alltmer bort. Istället färgas det som nu är verklighet kring tvillingfamiljen, med allt klarare och intensivare färger. Normaliteten är färgstark. Jag gläds åt deras knubbighet och nyfikenhet på livet. Signe knatar runt i sitt hem hållandes i sig lite nonschigt med ena handen. Ja, ibland håller hon sig i en leksak ovatandes om att hon då håller balansen själv. Hon har tagit sina första små steg som upprättgående individ. Hon äter på allt, skor, datorkabler och för en tid sedan försöker sticka sina små fingrar in i elkontakten. Aj aj. Hon kan urskilja och härma mig med läpprutt och tungprutt och pratar dadaspråk så det står härliga till. Hedda står och går med stöd, vippar på rumpan till musik och ja, hon äter inte lika frekvent på allt och alla. Men går hjärtans gärna då man håller i henne. Lite förenklat skulle jag vilja säga att hon rent motoriskt är några veckor efter sin storasyster men att hon hela tiden håller tempo.
De är rätt olika, de där enäggstvillingarna, både till utseende och till karaktär och det är det här som är den färgrika vardagen. Det känns overkligt att det var så intensivt oroligt en gång i tiden.
Idag ringde Gabi. Gabi är min pappas flickvän i 30-talet år. Hon påminde om att det idag är 7 år sedan han dog. Även dessa minnen bleknar. Då var hans döende en tid som jag var intensivt uppfylld av. Det fanns roligheter och hände saker som jag idag kan skratta åt. Men då, då var det bara tungt och jobbigt, trots att han hade en fridsam färd mot slutet och somnade in så stillsamt så.
Jag konstaterar att de där rejält tunga perioderna, alltså exitentiellt oroliga tiderna, bleknar bort så sakteliga. Minnena försvinner inte, och ska inte heller göra det, men tyngden i upplevelsen lättar. Minnena bleknar och blir helt enkelt lättare att bära. Tillvarons nu färgas av grannare färger.
Jag har suttit och gått igenom min ekonomiska situation, betalat räkningar. Är lite ovan med att hantera ett AB. Numera kan jag inte plocka ut pengar ur företaget hur som helst. Det kunde jag göra då jag hade enskild firma. Då gjorde jag det utan att egentligen ha pengarna. Nu kan jag inte göra det, fast jag har pengarna. Konstigt.
Konstaterar att jag nog ska klara att inhandla en bäddsoffa på IKEA den här månaden. Det underlättar den tvillinginvasion som kommer på torsdag-fredag till veckan. Det ska bli färg på den upplevelsen har jag tänkt. Liksom det var när Ola-familjen hälsade på för några dagar sedan.
Konstaterar att de tunga tidernas tid är förbi. För egen del. Men jag har kära vänner som är mitt uppi smeten. Jag vet nåt om hur det kan vara. Känner starkt med dem av hela mitt hjärta men dras inte med i det där intensivt tunga.
Nej nu djävlar får det bli inköp av bäddsoffa. För här ska levas livet och sovas emellanåt. De jobbiga minnena ligger bra där i blekheten.
Trackback
