Vi verkar inte ha hört samma program
Min hjärna roar sig. I det där lugnet som jag ska inta, går hjärnan på nåt sorts stillsamt högvarv. När jag diskade nyss kom jag att tänka på Anja Perssons Sommar-program och de kommentarer jag hörde från folk i TV-soffan i morse.
Vi verkar inte ha hört samma program.
Med bestämdhet sa soff-folket att hon kom ut ur garderoben och meddelade att hon var homosexuell. Det hörde jag henne inte alls säga. Däremot hörde jag henne säga att hon i hela sitt liv känt att det är killar hon attraheras av och vill ha. Och att det svåra och omtumlande i den situationen som uppstod var att hon upptäckte att hon kunde känna kärlek till en kvinna. Stark kärlek. Attraktion. Erotik.
Om det tänker jag några saker.
1. Vi, folket, har ett behov att etikettera och facka in folk i begripliga boxar där de hör hemma och bör stanna kvar för att inte förvirra. För att förstå det Anja sa, behöver vi etikettera henne som homosexuell. En gång homosexuell, alltid homosexuell.
2. Den tid vi lever i möjliggör långt fler, komplexa och nyanserade kärleksrelationer än den homo- eller heterosexuella. Könsidentiteterna förändras och det är en evolutionär process. Den möjliggör olika former av kärlek mellan människor, oavsett kön. Därav att man kan gå från en heterosexuell, till en homo och sen tillbaka till en hetero. För att nu använda de där etiketterna.
3. Det måste vara omtumlande att upptäcka att man inte passar in i de där etablerade boxarna. Det har jag nån sorts förståelse för, hur jag nu kan ha det.
4. Det är inte Anja det är fel på. Det är allas vår stela svart-vita uppfattning om kärlekens ramar och villkor som ställer till det. Det får dramatiska konsekvenser hos de enskilda personerna.
Med bestämdhet sa soff-folket att hon kom ut ur garderoben och meddelade att hon var homosexuell. Det hörde jag henne inte alls säga. Däremot hörde jag henne säga att hon i hela sitt liv känt att det är killar hon attraheras av och vill ha. Och att det svåra och omtumlande i den situationen som uppstod var att hon upptäckte att hon kunde känna kärlek till en kvinna. Stark kärlek. Attraktion. Erotik.
Om det tänker jag några saker.
1. Vi, folket, har ett behov att etikettera och facka in folk i begripliga boxar där de hör hemma och bör stanna kvar för att inte förvirra. För att förstå det Anja sa, behöver vi etikettera henne som homosexuell. En gång homosexuell, alltid homosexuell.
2. Den tid vi lever i möjliggör långt fler, komplexa och nyanserade kärleksrelationer än den homo- eller heterosexuella. Könsidentiteterna förändras och det är en evolutionär process. Den möjliggör olika former av kärlek mellan människor, oavsett kön. Därav att man kan gå från en heterosexuell, till en homo och sen tillbaka till en hetero. För att nu använda de där etiketterna.
3. Det måste vara omtumlande att upptäcka att man inte passar in i de där etablerade boxarna. Det har jag nån sorts förståelse för, hur jag nu kan ha det.
4. Det är inte Anja det är fel på. Det är allas vår stela svart-vita uppfattning om kärlekens ramar och villkor som ställer till det. Det får dramatiska konsekvenser hos de enskilda personerna.
Ja, så här håller min hjärna på. Nu cykeltur. Ska bli intressant vad hjärnan tänker ägna sig åt då. Bortsett från att vara rädd för att kollidera igen. Jag vill helst ha hjälm på mig jämt. I vart fall utomhus.
Kommentarer
Trackback
