Bentes blogg

Rubrikvalet blir lätt då den förra bloggrubriken var glädjetår.

 

Nu är det uschligt med min hälsa på det där harmlösa sättet. Jag är inte döende, precis. I alla fall inte mer än vad vi alla är. Men jag har ONT. Kanske är nuvarande smärtsamma tillstånd ett resultat av ansträngningen i måndags + att jag verkligen verkar ha fått artros. Värken bara tilltar.

 

Tog mig en cykeltur i går morse också, enligt upplagd plan. Nu vet jag mer om Skansen Lejonet, dit jag cyklade. Glömde kameran. Besöket väckte tankar om hur tiderna förändras. Skansen byggdes på 1600-talet för att vara en modern försvarsanläggning vid Göta älvs mynning. Den kom aldrig att användas. Tiderna hade förändrats.

 

I alla fall. Igår, senare på dagen var jag på fotosafari (i jobbet) i våra 3 x 5 trapptorn, alltså tre torn på 5 platser. De bekläs och fixas med i stor frenegi. Jag klättrade upp och ner, letade efter folk att prata med och fota. Träffade personer som fängslade mig. T ex två syriska svetsare. Jag fick en kort pratstund med dem och vet en hel del om hur det kom sig att de jobbar här, var de bor (Norrköping) och hur det är att leva i Sverige med många anhöriga i det krigsdrabbade Syrien. Hörde senare, av en platschef, att de betraktas som mycket skickliga yrkesutövare. De är värda en egen blogg.

 

Klättrandet gjorde mig lite svettig på kuppen. Och, ja, nog hade jag ont i knäna alltid. Särskilt det ena. Och fötterna. Enerverande.

 

Det blev bara värre och värre. När jag cyklade hem på kvällen skrek jag av smärta av att ta några enkla cykeltag. Det är som att ha rakhyvlar i knäna. Hemma konstaterade jag att jag är smått invalidiserad och att jag har rejäl vilovärk också. 

 

Det är orsaken till mina sorgetårar. Läser om artros att man inte gör nåt mer än att träna och kanske ta smärtstillande. Försöker intala mig att jag BARA har ont i knäna och fötterna. Jag har inte ont i axlar och rygg, inte höfter och mestadels inte händerna. Men jag lyckas inte särskilt bra att muntra upp mig. 

 

Nå, det ska väl gå att leva med det här också. Behöver lite tid att vänja mig bara. Lära mig kroppens gränser. Tänker att måndagens övning nog var katalysatorn till den här värkförsämringen. Ny är den inte. Jag har haft värk i skov sedan januari. Och varit till läkare som uteslutit propp och cancer, och som sa att det nog var artros.